1. Alltså. Okej att man skriver på turkiska om man har massa släkt i Turkiet som är intresserade av vad man gör osv. Men vad är grejen med att Anna Johansson (fingerat namn) helt plötsligt börjar skirva status-updates på italienska?

2. Kan folk bara SLUTA med sina moralpredikningar och all annan propaganda? Liksom det är facebook, inte nån allsmäktig levnadsbok. "Jesus saves," "lev dina drömmar," "vänner är som diamanter," "true love never dies." Vänta, jag kräks lite i munnen här.

3. Varför måsta alla killar som någonsin har stått i ett DJ-bås ha en profilbild just därifrån? Det är inte coolt, om det var det ni trodde. Grattis till jobbet, men det är ungefär samma sak som om alla kassörskor skulle ha en profilbild på vilken de sitter och scannar in en limpa på konsum.


Tänker att det ska bli sommar igen snart.

Jaha.

Har tagit passfoto idag. Tänkte att man nog skulle få komma in, hänga av sig kläderna, gå in i nåt litet rum och slutligen bli fotograferad. Men nej då. Hon sa bara "Bra, stå still där och titta in i det röda ljuset och så DÄR tog jag kortet. Skriv ditt namn där och sätt pekfingrarna där. Okej klart. Ses på torsdag"

Och så vips hade jag ett passfoto på vilket jag både har jacka på mig och handväska över axeln. Dessutom trycker jag ihop halsen så den ser ut som en hög amerikanska pannkakor. Ibland vill man ju bara lägga sig ner och dö. Hade till och med borstat håret ute i bilen. Som om nån kommer tänka på håret nu och inte "jaha men vem är det där bakom alla hudveck?"

Vi har ett nytt system på jobbet. Helt simpelt så får man lägga till vilka tider man kan jobba i sitt eget shema. Jag la mig tillgänglig från klockan 15 idag. Vi ska iväg på dagen och dessutom är jag jätteförkyld.

Klockan 07.12 ringde de och frågade om jag inte kunde jobba klockan 07.15. Jag kunde bara inte säga ja. Liksom vad tror de att jag är för något som bara skulle ändra mig sådär tre minuter innan jobbstart? Jag har nog ställt upp med för kort varsel lite för många gånger.

Och nu måste jag ändå gå upp.

MVH irriterad.

Jag ser på Sofias änglar. Det handlar om en kvinna som är sjuk i bröstcancer och ska få hjälp med att fixa till huset, bland annat så att sönerna slipper dela rum.

Sonen heter för övrigt följande:

Äter leverpastejmacka.

Jag har ett minne av att någon gång på 90-talet så var Emil i Lönneberga på leverpastejförpackningen. Den med gurka i. Mamma säger att jag har drömt det. Kan någon bara säga att jag har rätt så att jag slipper tro att jag drömmer värsta sjuka drömmarna om leverpastej?



Har googlat och googlat men det enda jag hittar är det här. Det kanske inte var så värst vanligt att man tog kort på pålägg och sen laddade upp bilderna på "det där internetet" år 1997. Liksom orka först ta fram den där långa förlängningssladden, sen ringa upp nätet och sen..förresten hade man väl ingen digitalkamera så dessutom skulle man bli tvungen att måla av leverpastejen i paint. Sjukt ovärt. Hur som helst.

Visst var han på förpackningen?

Imorgon ska jag ta nytt passfoto. Ska bli så skönt, känns som en nystart. Mitt förra passfoto är taget 2007, då var jag 15 år men såg ut som elva. Egentligen hoppas jag väl inte på någon större förbättring, jag kan liksom känna mig som snyggast i världen i spegeln på toaletten, men sen när jag tittar på kortet så vill jag ändå bara plastikoperera dit typ ett helt ansikte.

Hur som helst. Åsa och jag ska åka en långhelg till Berlin i början av mars, och fira att vi i två veckor är lika gamla. (Sen fyller hon 21. Hehehehe.) Har ni några tips på vad man gör i Berlin då? Förutom att dricka billig skitvodka och sjunga "O tannenbaum" för alla tyskar? Några klubbar man ska hinna med?

Jag är så jävla tråkig just nu. För alla mina kompisar är så jävla roliga (utom några stycken som pluggar typ matte eller medicin eller nån annan otäck skit) och åker iväg hit och dit. Matilda är i Thailand, Gustav är på Bali och nu sitter jag här och räknar ner dagarna tills Åsa åker till USA. Och alla ba "du mååååste åka iväg nånstans, det är det bästa jag har gjooort!"

Man kan ju liksom inte bara åka iväg nånstans och inte göra nåt. Känner jag.

En annan jobbig sak är att jag är sjukt förkyld och inte har kunnat andas med näsan på flera dagar. Alltså, om jag ändå inte ska kunna andas med den så opererar jag hellre bort den att den ska sitta där och jävlas och se fullt frisk ut medan den är fullkommligt oduglig.

Fördriver dagarna med att lyssna på musik som gör allt lite mindre olidligt.

Jag tycker oftast om mitt jobb, jag gillar att man får cykla runt och andas frisk luft och allt såntdär friluftsaktigt. Men jag gillar inte baksidorna som kommer tillsammans med den förbannade snön.

Känner mig liksom som coola killgänget som gick i min klass på högstadiet som hade sånadär minicyklar och cykalde i skogen över alla miljoner tallrötter med uppknäppt hjälm på huvudet fast cykelbanan låg en knapp meter från skogen och tyckte att de var tuffast i hela världen.

Bara det att jag cyklar med en damcykel från biltema och dessutom på en så kallad PLOGAD cykelbana. Trots detta skakar det så mycket att jag tappar känseln i händerna efter tio minuter.


Utsikten från mitt fönster.

Gustav ska åka till Bali några veckor. Bland annat ska han tydligen "dyka bland asfarliga fiskar som man dör om man råkar nudda med handen, för de är så jävla giftiga."

Jag sa att om det bara var nära-döden-upplevelser han är ute efter så kan vi gå ut i skogen här i sverige och leta reda på nån spindelskivling att smörsteka eller åka till kolmården och skära ett litet snitt i halsen på honom och sen kasta in honom till tigrarna.

Det var inte samma sak, tyckte han. Så när han inte lyssnade var jag tvungen att dra till med det känsligaste argumentet, hans flickvän som nu befinner sig i Thailand:

Jag: Vad skulle du säga om Matilda var tre centimeter från en livsfarlig fisk då? Vad skulle du tycka om det va? VAVAVA?
Gustav: Ja, hellre tre centimeter från den än tre centimeter ifrån en annan kille...

Jaha. Men åk och ha ihjäl dig på nån jäkla havsanemon då. För nu har jag slut på argument.

Har precis PWat med Åsa. Vi bestämde då att återställa kolhydratbalansen i kroppen och ska således snart iväg på thailunch.

Hej hej lilla friterade kycklingbit, lilla friterade vårrulle och lilla friterade kräfta.
Hej då lilla späda beach2012kropp.

Min mormor är med i kyrkans pysselgrupp, som ni kanske vet. Idag pratade hon om att de fått nån ny till gruppen och att det finns vissa regler man håller sig till:

Mormor: Sen är det ju viktigt att är man med så är man med liksom
Jag: Mmmm, det är klart
Mormor: Ja, man kan inte komma nån gång ibland bara utan har man sagt att man ska vara med så ska man komma varje gång också
Jag: Ja, förstås...
Mormor: Ja. Kan man inte komma så ska man ha ett giltigt skäl till varför man inte kan. Om man till exempel ska på begravning eller dylikt.

Muntert mormor. Hon kunde liksom inte säga "bröllop" eller "födelsedagskalas" eller i alla fall "läkarbesök." Utan begravning eller dylikt, det är de enda giltiga frånvaroskälen.

Igår var E-type på parkhallen här i stan, det var roligt men lite för mycket folk. Finns inte så mycket mer att säga om just det, men har gjort en lista:

Kvällen konstigaste: 30-åriga tjejen som kom fram till mig och ba "DEJ känner jag igen! Det är ju du från studenten! (hörde senare samma tjej skrika "DEJ känner jag igen! Det är ju du som jobbar på lindex!")

Kvällen mest irriterande: Att kön för oss med förköpta biljetter var typ hundra meter lång medan den andra bestod av cirka tre personer.

Kvällens äckligaste: Killen som kräktes rakt in i garderoben och sedan låtsades som ingenting.

Kvällens smartaste: Att jag inte beställde nån mat utan väntade på att Gustav skulle säga "nä nu orkar jag inte mer. Är det nån som vill ha halva min pizza?" Likadant varje gång.

Kvällens Don't: Don't blanda bacardi razz och päroncider. Det är verkligen sjukt äckligt. Men sen när man väl har gjort det måste man ju dricka upp det. Och då ska ni inte tro att man kan rädda det med lite minttu. För det kan man verkligen inte.

Idag mår jag oförskämt bra. Har precis ätit två överblivna piggelinglassar. Det är konstigt egentligen att jag kan göra det med tanke på att jag för mindre än ett dygn sedan hällde i mig piggelindrinkar på en halvliter päronvodka.

Gustav och jag gjorde jelloshots igår. Eller ja, vi försökte.

Igårkväll kände jag på en och den var helt perfekt. Så jag slängde iväg ett sms i stil med "GUSTAAAAV!!!! DE HAR STELNAT OCH ÄR HELT JÄVLA FANTASTISKA!!!!"

Sen alldeles nyss så märkte jag att resterande 25 stycken inte hade stelnat över huvud taget utan istället flutit ur sina formar och nu har bildat sveriges minsta sjö på en plåt. Vet inte hur jag ska berätta det för gustav. Planen är att blanda några drinkar till honom först och sen ba "förrestensåvarjagtvungenattslängaallajelloshotssomvihöllpåmeditvåtimamrigår. Var drinken god förresten?"

Annars är allt bra. Hur är det med er?


Ignorera min öppna garderob. Tror aldrig ni har sett den stängd faktiskt.

JAMEN KUL.
JÄTTEKUL. VERKLIGEN SÅ JÄVLA ROLIGT.

Det är ju precis sånt man vill ska hända när man vaknar klockan åtta och måste vara på jobbet klockan halv nio. Det är verkligen precis då man vill kliva rakt på en full balsamflaska och det är precis då man vill att den fulla balsamflaskan ska tömmas över hela rummet, sängen, alla kläder som ligger på golvet, det enda paret rena jeans och på fönstret.

Absolut precis då.



Balsamet från helvetet

Igår när jag var ute och gick kände jag att jag klev runt på små ståltrådar, som tydligen ska sitta i hälen av skon. Gick således till intersport för att köpa nya. Jag hatar intersport här i stan för de är så fruktansvärt påträngande och obehagliga:

Biträde(efter en millisekund): HEJBEHÖVERDUHJÄLP?
Jag: Nej tack, jag tittar bara. (för om man säger ja så blir man alltid bara hjälpt att välja ett par skor för typ tre tusen.)
Biträde: Jaha. Är det nåt särskilt du ska titta efter?
Jag: Nej, men jag klarar mig. Det går bra. Jag kan titta själv.
Biträde: Okej. (fortsätter att följa efter mig med varje steg jag tar, som en slags skugga.)
Jag(låtsaspratar i telefonen): Jag är på intersport. Alltså jag blir så stressad här inne. (paus) ja, precis, de följer efter en HELA tiden. Som om man skulle sno nåt liksom. (paus) Ja, exakt vad jag menar. Inte som om man köper nåt bara för att de behandlar en som en möjlig tjuv. (paus) Mmm, så ska jag med göra! Vägra handla om de inte låter mig va.
Biträde: Ursäkta? Går det bra? Vi kan ha några fler av den där skon på lagret.
Jag: Nej det går bra tack. Jamen, precis. Då åker jag faktiskt hellre till Linköping och handlar, där de inte är som NÅGRA JÄKLA IGLAR PÅ EN. Precis. Bra, då vi ses sen. Hej då.

Bra. Nu måste jag åka till stadium åtta mil bort. Vore ju fruktansvärt ocoolt att gå in på intersport imorgon och ba "ursäkta har ni den här i 37?"


På tal om coola saker...

Förresten. Kom på att det eventuellt inte är sådär jättecoolt att låtsasprata i telefonen heller.