Du sitter i 90 minuter på en teorilektion om miljövänlig bilkörning utan att lyfta blicken från dina egna knän för att allt är så tråkigt. Accelerera bestämt blablabla. Hoppa över växlar yadayadayada. Höj lufttrycket i däcken blablablaBLA.

...tills någon plötsligt frågar hur växhuseffekten fungerar.

Då blir du plötsligt skitpigg och känner att du högt och tydligt absolut måste redogöra för vad varenda liten partikel i hela universum har för sig där i ozonlagret.

=Piiiinsamt.

Linnea(går och tittar rakt upp i himlen): Alltså, Rebecca, visst tror man att stjärnorna är jättesmå och ser ut som sådana stjärnor man målar?
Jag: Mmmm....jaha
Linnea: Mmm. Fast så är det ju inte
Jag: Nej, inte precis
Linnea: Nej, för de är ju liksom stora, som små planeter eller månar

Jag har för mig att min lärare har sagt att vi kan se en stjärna som är ungefär 400 gånger så stor som solen. Alltså en smula större en "en liten måne."

Det är sånt vi har koll på på NV. (och om vi inte har det så går vi hem och googlar svaret direkt.)(kan jag tänka mig att man skulle göra om man inte visste alltså.)(Inte så att jag har gjorde det själv då. Heh.)(Nej. Vi har inget liv. Vilket är bra för då behöver man inte frukta döden. "Ursäkta men jag går natur" kan man bara säga så vandrar döden vidare till nästa person i led. Förslagsvis en samhällsvetare.)

Men usch vilket hemskt inlägg det blev.
Jag spårar ju totalt. Förlåt.


För er som inte har hängt med så länge: Det här är min röda tråd. Som oftast saknas i själva inlägget.

Min biologilärare har bestämt att vi ska operera döda daggmaskar imorgon. De var svinstora och såg ut som dvärganakondor.

Nåväl.

Min plan är att hantera detta lite proffsigare än jag hanterade fårlungorna i nian. Dvs jag har tänk att hålla mig på benen och inte flytta in på toaletten.

Vi får väl se.

Så här är det.

Jag satte mig just ner med min kalender, som för tillfället är totalt fullklottrad. Efter nästa tisdag så kommer jag ha tid som vanligt. Men tills dess så måste jag tyvärr prioritera lite. Usch. Det låter ju hemskt. Prioritera. Så...tråkigt.

Ja.

I alla fall när det är skolan jag måste välja.

Antagligen kommer jag publicera lite då och då. Men inte som vanligt. Det var bara det jag ville säga. Men ni behöver ju kanske inte överge mig för det?
Eller?

Idag har varit en psykbrytens dag.

Först gick jag gråtandes över alla saker jag borde göra, men skiter i till skolan. Sen var jag på första lektionen, fick reda på att vi har kemiprov på fredag.

Det var då jag fick psykbryt och gick hem.
Och alltså missade ett svenskaprov och en inlämning.

Imorgon ska vi åka till Linköping över dagen. Badhuset, var planen. Men vi får väl se. Min hals är knäpp i huvudet. I vilket fall så blir det dålig blogg imorgon.

Vi hörs.


Mörk bild. Lite gladare tjej.

Mailade mitt historiaarbete nyss. Det är inte färdigt, det som är skrivet är bara okej, men jag orkar inte mer. Fattar ingenting.

I vilket fall var det tur att jag tittade över den bifogade filen innan jag tryckte på "skicka."

Känns inte som om hon hade uppskattat ett dokument döpt till "HISTORIASKITFANDÖDENSJÄVLADÖ"


Nästa gång skriver jag helt enkelt bara om Anna-landets revolution. Den verkar ungefär 194838657 gånger roligare.

Idag vaknade jag klockan 06.30, inga problem där med tanke på att skolan börjar åtta. Gick hemifrån 08.10. Lite dumt. Var i skolan 08.14.

Så, bra gjort av mig tänkte jag och klappade mig själv lite på axeln.
Bytte om, gick upp i idrottshallen....

...DÄÄR jag(ooups)noterade att handbollsmålen var utfällda. Fort som attan smög jag alltså tillbaka ner för trapporna, bytte om igen och gick till skolan...

...för att plöja igenom hela kemiboken.

!?!?!?!?!

Undrar nu om det är normalt att vägra lite bollar men att gärna sätta sig helt ensam i en elevhall och plugga organisk kemi mitt i natten. (08.30)?

Det är det förmodligen inte.


cyklohexan/2-metyl-propan/etanol/nåt annat jävla kolväte

På tisdag har vi riksprov i kemi. Ett litet obetydligt prov på bara ynka fyra timmar som innefattar knappt 300 sidor. Inget viktigt alltså. Jag bryr mig inte ens...

.........?

Okej. Så är det inte riktigt.

JAG HAR PANIK! JAG KAN INGENTING. JAG ORKAR INTE PLUGGA FÖR ALLT ÄR SÅ SINNESSJUKT TRÅKIGT. OCH JAG BRYR MIG INTE OM HUR MÅNGA kJ SOM FRIGÖRS NÄR MAGNESIUMJONER BILDAR SALT MED KLORJONER! OCH JAG STRUNTAR TOTALT I OM DET ÄR STARK ELLER SVAG KOVALENT JÄVLA BINDNING I SOCKER!

Pjuh.

Alltså. Jag vill lägga mig ner och typ dö i två veckor nu.

Idag på fysiken lekte vi med optiklådorna...
......

Så jäkla roligt egentligen. Världens mest underskattade lådor.

I vilket fall. Jag har satt ihop en jättelång, otroligt avancerad lista med vad som krävs för att hålla en naturklass sysselsatt i en dryg timma:

1. En lampa
2. Ett stort papper
3. En konvex lins
4. En Jonathan

(punkt nummer fyra kan eventuellt ersättas med "slumpmässigt utvald hand som sköter skiten.")

Ja. Det var väl ungefär det.



Läs första delen i serien här

Idag är det öppet hus på min skola. "Åh, vad trevligt" utropar alla mormödrar. "Åh, fy fan vad jäkla vidrigt" säger vi elever som helst av allt vill sova.

Men det blir säkert bra. Jättekul.

Vi ska titta på lökrötter i mikroskop. Kan det bli annat än roligt då!?

(Obs! Mycket viktigt att det är toppen av lökroten.)

Sist vi tittade på lökrötter var det en tjej i min klass som hittade jättefina celler. Min lärare blev helt salig och började nästan gråta.

"Åh! Det här är verkligen sååå stort! Jag har inte sett nåt sånt här på flera år. Jag måste spaaara den här rotbiten! ÅH! Tre DNA-molekyler på samma bild!!!"

Man ba okej men ta det lugnt så du inte dör liksom.

Sen frågade en i min klass om man inte har 23 kromosompar var. Då förklarade jag att det här är en lök. Och att lökar och människor inte nödvändigtvis måste ha samma DNA.

Jag hade en poäng där, erkände han.

Igår på kemin berättade min lärare att man skrumpnar ihop till ett russin om man bara dricker saltvatten. Och det visste jag ju. Det har man liksom hört hela livet.

Det är inte så coolt att torka ut heller, när jag tänker efter.

Sen berättade han även att om man bara dricker avjonat vatten, ja då sprängs man. Och då vaknade klassen, kan jag lova. Allt som brinner och sprängs är ju skitballt, tycker alla naturare.

Men det var dumt sagt. Att berätta något sånt för en naturvetar-klass är ungefär som att säga till en treåring att "du får absoluuut INTE stoppa fingrarna i eluttaget"

Det blev genast kö till det avjonade vattnet. (typ)
Och alla tänkte att "sprängas, de e ju bah så coolt"

Då tyckte min lärare att det var läge att berätta att man måste dricka 200 liter eller så, innan man sprängs ens en liten gnutta.

Jaha. Snacka om att bli smashad ner på jorden igen. Booring.



Obs! Om ni inte hittade den i inlägget så är den här ovan.
Jag ger er: Den berömda, röda tråden. varsågoda.

När vi började gymnasiet fick vi en konstig, stor och tydligen jättespeciell miniräknare. En TI-84 plus silver edition för att vara exakt. Låter avancerat, eller hur?

Till denna miniräknare hör en liten bok. En liten, liten handbok med instruktioner om minräknarehelvetet (ursäkta). Den lilla, lilla boken innehåller ungefär 485 sidor text.

Förstår ni? Någon har alltså suttit och skrivit en hel roman om en miniräknare. Här pratar vi för lite fritid på hög nivå. Finns det verkligen elever som läser den här boken?

Jag bara undrar.

(efter lite funderingar inser jag att det troligtvis finns det. Två i min klass, till exempel. Herre Gud, vad sorgligt.)

Min klass är bra

Min mattelärare är ond. Jag får alltid frågan när jag inte kan svaret.
Idag till exempel.

Lärare: Jaha, Rebecca. Hur skulle du gjort här?
Jag: Eh...eh...
Lärare: Vad skullle du börjat med?
Jag: .....
Lärare: Har du inte förstått exemplet?
Jag: Äh, alltså....
Lärare: ........
Jag: Hehe. Heh. Hah?

Hon är ju efterbliven i mattehjärnhalvan, tänker ni kanske nu. Men nej, det är jag verkligen inte. När jag började ettan fick jag lära mig ett fåtal saker.
(paranteserna lärde jag möjligtvis mig själv alldeles nyss.)

1. Räcker man upp handen betyder det att man kan svaret.

2.Räcker man inte upp handen betyder det att man inte kan svaret.
(oftast i alla fall. Ibland betyder det att man inte orkar svara, att man har ont i armen eller att den är bruten)(antagligen har man ont i armen om man har brutit den.)(bara så vi inte missförstår varandra liksom.)


Underförstådd slutsats: Man frågar elever som räcker upp handen.

Vi hade slutprov i naturkunskap A idag. Och ja, jag gjorde det. Totalt jäkla jättemeningslöst. Provet tog närmare två timmar att skriva, och då var det ändå endast åtta frågor. Åtta "förklara, analysera och diskutera-frågor". Förlåt mig fröken testmaker, men alla vet väl att sådana prov är omöjliga att få högre än G på?

Jag förslog 10 "ja eller nej -frågor." Det uppskattades inte. Tydligen.

Förslag på frågor till kommande prov:

1. Är fotosyntesen ett djur?
2. Lyser alla djur i mörkret?
3. Var "big bang" en filosof?

Ja, det var de jag hade. Ja, jag tycker att det räcker.