Förresten, har glömt att berätta om den senaste otrevligheten i mitt liv.

Imorse vaknade jag av att jag låg och tuggade på sten, reflekterade inte så mycket om hur stenen kommit dit utan spottade bara ut dem i handen. Och, men jaha. Det var inte sten, det var två små överjävliga tandbitar.

...JA MEN SJÄLVKLART! Det är väl KLART att mina tänder ska gå sönder precis nu, fem dagar in på mitt tjugonde år och inte för en vecka sedan. Det förstår jag väl. GIVETVIS ska jag vakna mindre än en vecka in i mitt liv som betalande tandvårdstagare och märka att jag på något sätt har bitit sönder insidan av nedre framtand. Aldrig tidigare har jag gjort något annat hos tandläkaren än att bli undersökt. SÅ DET ÄR VÄL KLART SOM FAN ATT DET SKA HÄNDA PRECIS NU.

Varför skulle det inte liksom?