En trea grädde

Det är när man hamnar bakom en sånhär människa, som tydligen ska vara med i nån specialversion av halv åtta hos mig som går ut på att man bjuder hela staden på middag (med tillhörande skogaholmsmörgås), och man själv står med en trea grädde i handen, som man önskar att en liten, liten metorit skulle slå ner.

Förslagsvis på personen framför i kön.



Nu ska jag tillbaka till jobbet för ett litet kvällspass. Sen har jag storslagna planer för kvällen. Storslagna, I tell you. Ni ska få se imorgon.

Jag brukar alltid säga "ursäkta, kan jag får gå före dig, jag har bara den här lilla grädden och jag har jättebråttom för jag ska med en buss som går om fem minuter" när det händer mig och om personen då säger nej vet man att det är en ond människa :)

Wow. Kommentaren ovan - vad väldigt osvenskt att fråga så, känner jag? Eller? Är det normalt att göra så?

Jag hade aldrig kunnat med. Men jag kör på hundögonstilen, det funkar oftast. De brukar typ kolla min lilla grej och sen på sitt BERG och sen säger de allra flesta "du kan få gå före mig om du bara har den där". Och man ba JATACK och så vågar man inte ens köpa till tugummin fast man ville ha det också egentligen.

Alltså, har man så mycket i korgen och INTE frågar personen bakom som bara ska köpa lite grädde om den vill gå före borde man få dödsstraff. Så det så.