ÅÅH!
Nu däremot. Vet jag varken vad jag vill bli eller var jag vill bo.
Ni som vet. Ska man gå och fundera på det här tills man kommer på vad man vill eller ska man bara strunta i det så löser det sig ändå?
Känner precis samma sak! Sitter och kollar på utbildningar just i detta nu och jag känner mig bara mer förvirrad än tidigare. Det finns för många valmöjligheter! ><
Om du fortfarande har köplats till bostad i Göteborg och chans att få en TA DEN! Är mitt råd :) Göteborg är ju Sveriges mysigaste stad, lätt för mig att säga som inte ens bor där.
Jag är lastgammal och fyller 30 i år och vet fortfarande inte vad jag vill bli. Så nej, det löser sig inte ändå. Man måste nog ta itu med det, testa sig fram, fundera som fan, snacka med studie/yrkesvägledare. Men bara man GÖR något, även om det enda det leder till är att man vet att man inte vill fortsätta med det. Går man bara och väntar på att man ska vakna en dag och veta vad man vill kan man gå hela livet utan att komma på det. Det var min metod, den funkade INTE så bra. Ska ta itu med det... snart...
Jag insåg inte att man skulle ställa sig i kö förens typ en månad sen. Men på något sätt tänkte jag ändå flytta till Göteborg i höst om jag kommer in. Så kör på det så får du en ytterst trevlig (vilsen, livrädd, med noll lokalsinne) läsare i närheten! ;)
Hos oss, har jag ju sagt! ;)
Skämt åsido. Journalist, tycker jag!
Sitter i exakt samma sits. Löser det genom att planera max ett halvt till ett år i taget och se vart det leder (med en och annan ångestattack över att jag inte har en aning om vart det kommer att leda). Men eehh, du är ung, VI är unga. Jag har precis lyckats få tag i en lägenhet i göteborg som jag har fram till sommaren. Och efter sommaren.. vem vet? SÅ MYCKET MÖJLIGHETER!! så lite tid.... Tack för mig, det var kvällens typ-pepp-talk. natti
Tror inte man kan sitta och vänta på att man ska få reda på vad man vill göra. Det man kan göra är att prova olika saker, en utbildning till exempel, då känner man ju om det är något för en själv :)
Jag har inga erfarenheter av just detta eftersom att jag inte kommit ut i livet än, tar ju dock studenten om ett halvår och har såååån ångest!
Till skillnad från vissa andra här ovan tror jag på att vänta på infall är den bästa metoden. Jag kör alltid på den, har jag ingen inspiration eller motivation eller idé, då tänker jag att "ojj här är ett problem" och sedan låter jag hjärnan tänka ut svaret medans jag gör något annat. Och plötsligt en dag får man en uppenbarelse (eller aa, plötslig/oväntad tanke) som känns helt rätt.
Men vad vet jag, har inte gett mig ut i livet än som sagt. Fast fick i förrgår kväll uppenbarelsen att "åååååh ska SÅ bo i Lund i höst". Kunde jag inte kommit på det lite tidigare eller??
Jag har provat både det ena och det andra. Men tillslut när jag fyllde 30 kom jag på att jag dessutom hade pluggat helt fel sak. Och började om. Man kan inte stressa fram såna där beslut tror inte jag. Följ magkänslan och luta dig tillbaka och låt livet ta med dig! =)
