Mötte alldeles nyss upp Åsa för en pratstund och cykeltur. I ösregnet. Måste säga att detta var en av våra sämre idéer. Hur som helst, efter en timma skulle vi ta farväl:

Jag: Jag är jätterädd för att cykla genom industriområdet hem...
Åsa: Men. Tänk på att du har cykel. Ingen kan springa ifatt dig
Jag: Nej, det är faktiskt sant
Åsa: Ja,hur många våldsmän har man hört om som cyklar liksom?
Jag: Nej, precis. Hej då då!
Åsa: Hej då...

Tio meter senare:

Åsa: Det är ju typ bara Hagamannen som cyklar!

Jamen tack. Bara Hagamannen. Då är det ju lugnt.


Åsa och jag. Vi var på semester med ett par så vi var ju tvungna att
anpassa oss lite.