Jag går runt och bär på min hund Balder:

Jag: Pappa?
Pappa: Ja?
Jag: Hur länge tror du att vi i vår familj skulle överleva på Balder om det blev hungersnöd?
Pappa: Inte länge...
Jag: Men tror du vi skulle äta honom då?
Pappa: Jag vet inte...
Jag: Vem tror du vi skulle äta först?
Pappa: Jag vet inte
Jag: Du eller mamma?
Pappa: Jag vet inte

Meeh. Som om han inte har tänkt på det.


♥

Nu tar jag med mig Åsa och drar iväg till Linköping på uppdrag. Planen är att hitta ett par walkietalkies då det inte finns i Tranås...

Fråga inte vad vi ska ha dem till.

Förresten. Jag köpte en ny hårinpackning igår. Grejen är att den luktar annanas. Sjukt mycket annanas. Så om ni möter en blond tjej som luktar hawaii-pizza i Linköping idag är det förmodligen jag.


Hårinpackningen...

Åsa: Vad gör du?
Jag: Jag tänkte springa en runda, men så gjorde jag en kladdkaka istället

Ibland måste man faktiskt prioritera.


Tack snälla, underbara ni för alla fina ord på mail och i kommentarer idag!♥

Det finns några saker ur min "barndom" som jag aldrig kommer glömma. En av de sakerna är när jag och Linnea i årskurs åtta satte ihop alla bord i klassrummet och använde dem som en enda jättescen och dansade och mimade till James Blunts "goodbye my lover" och borden plötsligt gled isär och vi hamnade på golvet.

En annan är att min dagmamma tvingade oss att dricka ur diskade yoghurtförpackningar för att vi inte skulle ha sönder några glas. (eller slippa disk?)

Hur som helst. Fattar ni vad äckligt? Och svårt för den delen. Det var liksom en utmaning att få i sig någon som helst vätska över den där kanten. Skitsvårt.

Vilken, jag undrar VILKEN dagmamma tvingar sina dagbarn att dricka ur returplastburkar!? Sick.

Den här rutan hoppar upp mitt framför ögonen på mig vart jag än vänder mig. Som ett enda stort hån. "Haha, du har ingen iPhone och kan inte mooobiiiiilblogga" skrattar den mig rakt i ansiketet och tycker det är askul att jag bara kan blogga betalinlägg utan rubriker med min telefon.

Men jag bryr mig inte nämnvärt. För mig spelar det faktiskt ingen roll att bara iPhonister kan blogga snyggt medan jag får nöja mig med ett jäkla sms. Nej då, jag bryr mig inte. Tycker kanske bara helt lugnt för mig själv att...okej.

GHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!!

FUCK iPHONE!

Jag står i köket och diskar, min syster är i vardagsrummet:

Jag: Har du nån disk där inne så kom ut med den!
Min syster: Va? Dick?
Jag: Nej, disk
Min syster: Jaha, disk. Nej, det har jag inte

Annars så

- Mina händer luktar så fruktansvärt mycket vitlök. Och jag har inte ätit vitlök sen i söndags. Gammal rutten vitlök sitter kvar i mina händer.

- Klockan är bara tolv och jag har redan vräkt i mig en halv marabou mango. (nödvändigthet egentligen, den går ut idag. Eller alltså. Den är bäst före idag.)

- I söndags kväll pillade jag bort en sårskorpa från ena armen. Tänkte att jag skulle gå och slänga den i badrummet, men min syster duschade. Så jag la den på ett papper på skrivbordet och där ligger den kvar. Jag har tänkt slänga den flera gånger men varje gång jag är påväg så liksom känner jag hur jag måste behålla den. Som om vi har utvecklat nån relation, jag och det torkade blodet.

Säg nu att jag är den äckligaste ni vet!

Jag pratade lite med min kompis Anna igår. Hon visade mig sitt nya rum och jag fick en snabb rundtur genom hela huset för hon var ensam hemma.

Inget konstigt med det egentligen. Förutom att Anna bor på Nya Zeeland som ligger ungefär en miljard mil bort. När jag tänker på hur utvecklad tekniken är nu för tiden blir jag alldles förvirrad i huvudet och lite rädd. Jag tycker om att veta hur saker går till, och jag har faktiskt ingen jäkla aning om hur det går till när Annas röst låter ur mina högtalare och hur det är möjligt för min dator att ge mig en livevideo från Annas nya hem. Med bara 0,0001 sekunds fördröjning.

Jag såg en film med mamma i helgen, i den kunde de förflytta sig själva bakåt i tiden med hjälp av elektrisk energi. Mamma tyckte att det var "coolt" (ursäkta, men mammor ska inte tycka att saker är coolt. De ska tycka saker som "intressant," "anskrämligt" och "dagens ungdomar alltså..." Men absolut inte coolt.
Särskilt inte om saker som bara är uppenbart obehagliga.)

Men tillbaka till min påhälsning i Annas lya nu då. Skype är guds gåva när ens kompisar flyttar alldeles för långt bort, hon var ju i princip här i mitt rum igår! Det kändes så äkta att jag var tvungen att fråga om hon ville att jag skulle bädda med luftmadrass på golvet. Sen kan skype vara bra på andra sätt också, till exempel skulle jag kunna placera datorn utanför ytterdörren och låta Anna agera mänskligt inbrottslarm. Eller så skulle jag kunna placera henne vid sängkanten och låta henne hålla koll på mitt sömnmönster, och en gång för alla ta reda på vad jag säger i sömnen. (En helt annan sak. Är det bara jag som blir helt nojig efter att ha skypat? Jag tänker att kameran inte har stängt av sig och på något sätt blivit kopplad till ett offentligt forum där alla nu kan roa sig med att se mig gå naken till duschen, göra den där dansen i sängen som Britney gör i "Crossroads" samt hetsäta choklad på ett väldigt ocharmigt sätt.)

Hur som helst. Jag vill hylla skype! Skype är en sådan uppfinning som är bra. Jag är imponerad och tacksam. Dock skulle jag vilja veta hur i hela världen det går till.

När jag tänker på filmen jag såg med min mor däremot, då blir jag bara skrämd.

Jag tänker att om typ 25 år är det säkert så man reser när man pratar om att man ska ut på långresa. Vad är väl Thailand liksom?

"Vart går semesterresan i år då?"
"Ja, vi har inte riktigt bestämt oss än, men det lutar åt tidigt 1800-tal."




Jag har ingen lampa som fungerar på mitt rum...och kommer inte ha det innan
någon byter glödlampa åt mig. Vågar nämligen inte själv.

Åsa: Vi borde gå ut och gå snart
Jag: Ja...PW efter jobbet? Halv tio!
Åsa: Va? Vadå PW?

Ibland liksom glömmer jag bort att inte alla är lika införstådda som jag med blogguttryck som PW (powerwalk,) PFF (passion for fashion) och BB (blondinbella. Det har alltså inget med barnafödande att göra.)

Det är samma slags människor som tycker att en dagens är en lunch och inte en outfit.

Note to self: Skaffa nya vänner. Alternativt lär dem diverse viktiga förkortningar och uttryck. OCH DET FORT!

Jonathan kom hem från Göteborg i helgen, UTAN ATT NÄMNA DET FÖR MIG och jag höll på att få en hjärtattack och dö när det var han i dörren istället för pizzabudet. (Och då var jag ändå jäävligt hungrig.) Den bästa överraskning jag någonsin fått.

Hur som helst. Det bästa med att ha kom hem (okej, kanske inte det bästa, men en bra sak) var att han visade mig den här videon.

Jag har nu lärt mig den utantill och tvingat Åsa att göra en nyinspelning med mig. Det kan på riktigt vara det roligaste jag har sett i hela mitt liv. Är hon seriös, undrar man? För övrigt bor hon i samma stad som jag och jag har således kompisröstat på kebabdrömmen cirka 25 gånger från olika mailadresser.



Älskar att hon har knäckt koden också. På Tranås kebabsås. Kul. Jätteroligt.

Jag var med om den konstigaste sak igår. Nämnas bör att jag i de flesta situationer tycker att man kan skämta om det mesta. Men det finns faktiskt tillfällen då det bara blir obehagligt.

Ett sådant tillfälle är definitivt när man är inne på VILA på IKANO-huset och Rihannas "rehab" följs av "bögarnas fel" av grotesco.

Stämningen blev så lustig. Jag kunde liksom inte över huvud taget koncentrera mig på att hitta jeans i storlek 27 längre när den låtaden dunkade ur högtalarna. Jag bara stod där mitt i hela konstigheten och visste inte var jag skulle ta vägen.

Till slut var jag tvungen att gå fram till kassan och kommentera det märkliga låtvalet. Jag har aldrig sett någon springa så fort som hon gjorde till stereon.

"Jag ska byta skiva" mumlade hon.

VARFÖR? VAAAARFÖÖÖR skulle NÅGON vilja bränna den på en skiva. Som dessutom ska spelas för flera tusen människor. I en seriös klädbutik.

Makes no sense.

Jaha. Jag ska vara hos Åsa vid åtta. Egentligen sju.

Än så länge har jag:

*Målat naglarna (check)
*Duschat (     )
*Sminkat mig  (     )
*Valt kläder (     )
*fixat håret (     )
*Ätit (     )
*Handlat (     )

MEN SKITSMART VERKLIGEN ATT MÅLA NAGLARNA EN TIMMA INNAN DEADLINE OCH DÅ MAN ÄVEN SKA HINNA TVÄTTA HÅRET INNAN!!!

Mormor: Jag måste verkligen hinna tvätta håret imorgon bitti...
Jag: Vad ska du göra imorgon då?
Mormor: VADÅ!? ÄR DET INTE TORGDAG IMORGON???

Jaha.

Sitter klistrad framför Filip och Fredrik för att se hur full man kan bli på 20 minuter. Hade värsta höga förväntningarna. Trodde att de liksom skulle hälla i sig rensprit och typ sluta upp i en hög på golvet.

Men nej. De sitter och smuttar lite på ett glas champange.
Sedan spenderar de tre minuter med att TITTA på drickat.

Jag skulle gjort det där mycket bättre. Även om det inte är något att vara stolt över så måste jag säga att jag vet ingen som halsar alkohol så bra som jag.



Säger bara det.

Igår var Matilda och Gustav här och åt äppelpaj. Vi hade parfika. Matilda, Gustav och så mina jag.

Nej, men seriöst. De är ihop. Det känns så konstigt att skriva det, fattar ni hur märkligt det är när ens två bästa kompisar plötsligt blir ihop. Man vet liksom inte hur man ska bete sig. Ska man tilltala en av dem som "ni?" Ska man forma maten som små hjärtan på deras tallrikar?

Ska de ha varsitt glas eller ett med två sugrör?

Ja, sådana saker.

Helkonstigt innan man vant sig. Just saying.



Nu: FILIP OCH FREDRIK!!! MISSA INTE!!! INTE!!!

Jonathan uppdaterade alldeles nyss facebook med att han har gjort raggmunk och fläsk. Min reaktion var att utveckla ömma moderskänslor och dö lite av stolthet över att han är så duktig och lagar mat.

Insåg precis att jag har väldigt lätt för denna typ av känslor.

Som den gången jag sa tack till min pianolärare när hon sa "Gud va långt och fint hår Åsa har fått, tycker du inte."

Ett litet utdrag om vad som egentligen hände i Alanya:


Vi satte upp detta på två okända killars dörr... Vi utnämde senare dem till våra offer.



...sen gick vi ner till en man som sålde jeans och frågade om vi fick låna hans skyltdockeben. Det fick vi, om vi lämnade tillbaka dem "before breakfast." Sen gick vi till receptionen och sa att någon hade tagit vår nyckel från matbordet när vi var på toa och att vi "snälla måste få en ny och vi bor i rum 5026." Fast det gjorde vi inte. Vi bodde i rum 5002.

Sedan bäddade vi ner benen lite käckt och gömde oss i korridoren och inväntade reaktion.

Förlåt att vi är så roliga att det gör ont.

Jag: Åsa, det finns en sak vi behöver
Åsa: Ja, jag vet
Jag: Mmm... en Whitney-skiva
Åsa: Jaa, att ha i bilen
Jag: Precis, så att vi liksom bara...
Åsa: kan sjunga ut, där ingen hör. Precis
Jag: Ja, precis.


Vi behöver Wittan. Och Wittan behöver...ett vänsterbröst?

Jag kan crejva de mest konstiga saker. Igår, till exempel, så kände jag att det enda i hela världen som skulle kunna göra mig lycklig var gravad lax.

Åsa höll med men sa att kräftstjärtar inte heller vore fel.

Så vi tog helt enkelt bilen klockan 22.53 och körde i världsrekordfart till coop, som stänger 23.00 och handlade nödvändigheterna.



Tack Gud.

Idag var jag och simmade med Linnea. I omklädningsrummet mötte jag en liten kille, kanske sex år gammal:

Han: Jag har tagit ett simmärke!
Jag: Åh, vad roligt! Vilket simmärke?
Han: Dopparen!
Jag: Eh. Haha. Okej. Vad behövde man göra för det då?
Han: Jo, fröken höll ner en grej under vattnet och sen skulle man se vilken färg det var, samtidigt som man doppade.
Jag: Jaha. Vad duktig du är. Grattis till dopparen!

Seriöst eller? Vem döper ett simmärke till "dopparen?" Låter bara asäckligt när en femåring har ett pris hemma kallat dopparen.

Eller? Är det bara jag?


Linnea och jag ett helt annat år, vid en hela annan badplats

Mötte alldeles nyss upp Åsa för en pratstund och cykeltur. I ösregnet. Måste säga att detta var en av våra sämre idéer. Hur som helst, efter en timma skulle vi ta farväl:

Jag: Jag är jätterädd för att cykla genom industriområdet hem...
Åsa: Men. Tänk på att du har cykel. Ingen kan springa ifatt dig
Jag: Nej, det är faktiskt sant
Åsa: Ja,hur många våldsmän har man hört om som cyklar liksom?
Jag: Nej, precis. Hej då då!
Åsa: Hej då...

Tio meter senare:

Åsa: Det är ju typ bara Hagamannen som cyklar!

Jamen tack. Bara Hagamannen. Då är det ju lugnt.


Åsa och jag. Vi var på semester med ett par så vi var ju tvungna att
anpassa oss lite.

Sms från Jonathan alldeles nyss:

"Åh. De här skrikande, packade tjejerna på spårvagnen påminner om dig."

Okej...? Jag saknar dig också liksom.


Tvångspublicerad bild. Utan rättigheter. Hehe.

Ibland bara önskar jag att jag var stum. Det är mitt pratande som någon gång i framtiden kommer förstöra allt. Igår till exempel, stannade jag kvar en kvart extra hos en vårdtagare för att prata. Inget konstigt med det. Men h*n kan bara säga typ tre ord. Jag förde en jäkla monolog.

Eller som i lördags kväll:

Jag: HEEEJ!
Tjej: H...ej?
Jag: Ja, du heter ju Louise. Din kompis var min fadder när jag gick i trean
Tjej: Jaha. Okej. Men jag ska... min kompis är där borta. Hehe.
Jag: Hon hette Hanna.
Tjej: Ja, okej. Men...
Jag: Och en gång när vi gick i fyran så knuffade hon ned mig för en pulkabacke så då fick jag en ny fadder. En snäll
Tjej: Okej. Men nu går mina vänner...
Jag: En av de där tvillingarna. Andreas hette han
Tjej: Eh. Alltså...
Jag: Förlåt men jag måste verkligen gå nu. Min kompis väntar. Hej då.

Man ba men håll kääft och dö. Snälla.


Suddig bild från en helt annan lördag

1. Jag vill planera allt jag ska göra. Det behöver absolut inte vara planerat mer än några minuter i förväg men när det är mycket som ska hända säger jag alltid "Så. Nu gör vi upp en plan. Först städar vi här. Sen kan vi duscha. Sen tar vi bilen till stan. Parkerar den. Och går och äter."

Gustav fick psykbryt på mig för några veckor sedan "MEN VA FAN! KAN VI INTE BARA TA SAKER SOM DE KOMMER!!!"

Jo. Men då måste vi liksom ta en paus och strukturera upp allt på nytt sen.

2. Jag vet inte hur man beter sig bland tjejer man inte känner. Jag tycker det är sjukt läskigt. Tjejer är obehagliga. Kommer nog aldrig mer få några tjejkompisar.

3. Jag har inga hemligheter. Det är egentligen ganska tragiskt, men jag pratar så jäkla mycket så på nåt sätt berättar jag alltid.


Tack Matilda eller Åsa eller mig själv för bilden. Har blandat alla bilder så har ingen aning om vem jag stjäl av. Hur som helst.

Det är så svårt att börja blogga igen efter ett uppehåll. Man vet liksom inte var man ska börja. Så jag börjar såhär, lite lugnt liksom.

Vad jag har gjort sen senast?

Jobbat lite. Jobbat lite till. Jobbat lite mer.

Köpt en fucking hårtork (den förra brann upp) för en hel dagslön.

!?!?!?!?!?!?!?
Då undrar jag:
Är jag dum i huvudet?
Har jag vunnit på lotto?
Fått fast anställning?
Bllivit gravid och crejvar hårfönar?

Ja.
Nej.
Nej.
Troligtvis inte.