Igår när Åsa och jag var ute på stan kom det fram två killar till oss:

Han: Hej, kan ni hjälp oss med vårt projek?
Åsa: Vad för projekt?
Han: Jo, vi håller på med ett projekt om vittnesmål och nu behöver vi ett kort på två brottslingar
Jag: Jaha. Okej.
Han: Vad bra tack
Jag: Vadå, ska vi se brottslingsaktiga ut eller?
Han: Ja, eller alltså. Lite hårda liksom
Jag: Okej. Kan du ge ett exempel på hur man ser hård ut då?
Han gör en arg min
Jag: HAHAHA. Ska vi se ut SÅDÄR?
Han: Men se bara neutral ut då. Hård neutral. Hellre hård än glad

Sen såg jag ut ungefär såhär så han fick ta om tio foton:


Men sen äntligen. Hård som en jävla sten! Eller nej förresten. HÅRDARE! Hård som DIAMANT, jag säger bara det. DI-A-MANT!



När vi gick därifrån sa Åsa att vi nog borde frågat vad de skulle göra med fotona sen. Och det borde vi faktiskt ha gjort. Kul liksom om de ska ha värsta utställningen på biblioteket och så är vi med på storbild där och försöker efterlikna en neutral men hård mördare.