Igår firade Åsa och jag en gemensam födelsedag hemma hos mig. Jag har lite problem med att ta hem så mycket folk. Jag är nervös att de liksom ska gå runt och prata sen, på vägen hem. "Såg ni!? Såg ni att de hade en trasig gammal magnet på kylskåpet? En från läslusens ungdomsbokklubb? Så sjukt töntigt." "Ja, precis. Och såg ni förresten den där spindeltråden som hängde mellan de två lamporna i hallen?" (jag vågar inte dra ner den ifall det skulle sitta en spindel i andra änden.) Så är jag rädd att samtalet går. Eller att någon skulle råka få syn på pappas tomatjuice som alltid står i kylskåpet och tro att vi är värsta skumma familjen som dricker tomatjuice hela tiden. Inget annat. Bara tomatjuice. Sjukt.

Förresten. Finns det folk som dricker det på riktigt? Förutom min pappa då. Jag kommer ihåg en gång när jag och min syster skulle laga frukost och trodde det var helt vanlig juice. Min syster kräktes i slasken.

Ja.

Innan de kom igår så sprang jag runt i hela huset med golvmopp och dammvippa. Sen puffade jag till varenda kudde i hela huset samtidigt som jag försökte andas jättevarm luft på alla filtar så att de skulle ligga lite mer slätt.

Sen försökte jag lägga Balder (min hund) sådär hemtrevligt på min säng. Som för övrigt ser ut som en säng som skulle passa i en hemtexreklam för tillfället. Han passade jättebra där. Tänkte att han kanske kunde voffa fram nåt litet "välkommen till min enkla boning" när de kom, men absolut inte röra sig, utan bara ligga där som en liten välkommnande hunddocka.

Det hände dock inte.

Istället möttes gästerna av en söndergnagd tapet och en överenergisk hund.
Jag ville dö.