Det är värsta bråket på parkeringsplatsen mitt emot där jag bor.
Folk samlas och ställer sig på fem meters avstånd och observerar. Mina grannar står på balkongen. Killarna har nu stått med armarna om varandra i samma grepp i ungefär en timma. Jag känner att jag vill gå ner och säga till dem att om de ändå ska slåss så kan de väl för tusan slåss på riktigt!

Men jag låter bli. Känner att det inte är någon bra idé att ge sig in i ett bråk mellan två fullvuxna män, och som dessutom utspelar sig på arabiska. (eller nåt annat språk som inte är svenska, engelska, spanska, danska eller norska.)

Oj. Nu kommer visst polisen med en liten cool minibuss.
Och. Hoppsan. En ambulans. Den ena killen får ledas in i ambulansen. Hans arm ser ut som en slingrande kobra i dunjacka.

"Han svärde åt mig," skriker den andra åt polisen.

Men jahaaa! Då fattar jag ju att du bröt av armen på honom! Varför sa du inte det från början? Svarar polisen och skrattar lite lättat.

Not.