Nej. Jag har inte precis kommit hem från min närmste väns begravning. Jag har bara tittat lite på "det näst bästa" som jag för övrigt har sett 150 gånger innan och vet har ett lyckligt slut. Frågor på det? Det är den film som jag gråter mest till. Till och med mer än till lejonkungen. Det är nåt med barn och pappor alltså. Eller barn över huvud taget.

Och jag var tvungen att skära ut bilden så att inte ni skulle se hur stökit det är på mitt rum. (men nu berättar jag det ändå. Helt ovärd handling...)
Och den där handen för munnen...ja. Antingen har jag förstorat läpparna. Eller så beror det barar på att jag inte är lika bra som Alex Schulman på att hålla munnen klädsamt stängd. Gissa själva.