Annonser från BloggPartner
Allt Utom -

Antikrundan

Antikrundan månde vara det tråkigaste man kan titta på i TVväg. Men trots det tvingar mormor mig att se det, om jag råkar var hos henne klockan åtta en torsdag. Usch. Hemska program.

Förra veckan var det ganska roligt dock.

Det var för att en tjej kom in med en tavla som hennes farfar gjort:

Han: Jaha. Har din farfar gjort mer saker i textil?
Hon: Ja. Han har gjort väldigt många rockaraber...ÖöHHÖ. OJ. Arabiska rockar

Jag tyckte det var otroligt roligt, men mormor bara mumlade för sig själv "rockaraber...är det nån slags häst eller?"


McDreamy!

Tidigare idag hos mormor:

Mormor: Ja, jag var ju på sjukhuset igår. Och då var det en tant som frågade mig om de brukar skära upp knät liksom rakt över, men jag sa att nej, de skär längst med. Ungefär 15 centimeter.

Jag: Jaha. Okej?

Mormor: Men inte det. Då var det en annan tant som sa att de vanligtvis skär upp det från knävecket. Fast det är inte sant.

Jag: Nähä? Mormor, vart vill du komma?

Mormor: Ja. DÅ var den en annan tant som sa "va? Nej, min läkare tar mig alltid framifrån" hahahahahahahahahahahahha

Jag: Hahahahahahaahahha

Mormor: Fattar du? Framifrån? Hahahahahahhaha



Aj löv my mormor very very massor.

Ätstörningar

Jag letar balklänning. Eller ja, mamma och jag letar. Mest mamma för tillfället kanske. Jag har slått upp varenda butik som finns i hela Europa känns det som.

Sen tipsade någon om att söka på blocket.

Så jag gjorde det. Det första som kom upp var en lilaaktig klänning. "Passar en S/M" stod det. Lite längre ner stod det att midjemåttet var "ca 55 cm" och måttet över bysten "ca 80."

Okej.

S/M. Helt pllötsligt gick jag från en normal S till en XXXXXXXXXXXL+++.
Har jag inte haft ätstörningar innan så lär jag väl få det nu.
I tell you.



...eller så får jag inte det. Men det hade kanske varit ett bra knep att ta till för att bli sådär outstanding SOS* till studenten? Kanske?

Och där svimmade PK-klubbens ordförande och slog huvudet jättehårt i golvet. Stackarn. "Sånt där skämtar man väl ändå inte om" mumlar han i sin koma.

*SmalOchSnygg


10 kvinnliga musiker jag helst inte lever utan

Utan inbördes ordning:

1. Regina Spektor

2. Lily allen

3. Hanna Turi

4. Maria Mena

5. Melissa Horn

6. Kate Nash

7. First aid kit

8. Miss Li

9. Feist

10. Lykke Li

Och så en miljon till. Ungefär.
Om vi räknar efter lite på vems röst jag hör mest på ett dygn så är det nog Regina Spektors. Näst efter min egen då.


Fler uttryck jag ogillar

Vad är grejen med att varenda en av deltagarna i halv åtta hos mig ska ta på sig rollen som finsmakare? Alternativt mästerkock. Eller gourmétkännare.

Ja. Ni fattar?

Trots att det är köpt vaniljglass med hallon de pratar om så slänger de sig med uttryck så som "smakerna gifter sig så fint med varandra" och "hallon bryter av vaniljglassens sötma alldeles utsökt."

Nästa gång jag är på burger king ska jag nog gå fram till kassan och typ "ja, hej. Jag ville bara säga att ketchupen rundar av sältan på pommesfrites'n helt fantastiskt."

Så. Irriterande.

För övrigt vet jag inte vad det är med mig idag. Jag grät just till halv åtta hos mig. Den ena deltagaren lovordade kocken och jag började grina direkt. Så himla fint. Åh. Känner mig som en gravid kvinna i tolfte månaden.

Stoppa pressarna! Viktig information!

1. Tack SÅ MYCKET för era söta kommentarer! Jag blir lycklig och hoppig och alldeles, alldeles...ja. Jag blir glad alltså.

2. Ursäkta dålig blogg. Jag skulle plugga men så somnade jag i soffan istället. Hoppas ni godtar den ursäkten. Och om ni inte gör det så...synd för er.

Nu har jag försökt hitta kläder att ha på mig imorgon. Hela min garderob ligger nämligen på golvet för tillfället. Hittade en grå gammal tröja som egentligen borde legat i tvätten. I alla fall. Sist jag hade på mig den var det första Jonathan sa till mig "OJ! Det är inte ofta man ser dig i tröja."

Tystnaden spreds runt bordet och allas frågande ansikten vändes mot mig.

Jag fattade inte vad han menade så jag sa inget. Så här i efterhand inser jag att jag kanske borde ha gjort det. Det måste verkat lite konstigt att det enda jag hade att säga var "ahapp. Ska vi äta eller?"

Ja. Men i morgon ska jag ta på mig något annat.

Smize?

Idag när jag loggade in på facebook möttes jag av "blablabla och 14 andra vänner har ändrat sin profilbild." MAN BA VA!?

Ursäkta men hur ofta kan man egentligen få tag på en bild som är så pass okej att den går att ha som visningsbild på fejjan? Jag hatar fotografering. När vi skulle ta skolfoto började jag gråta, jag kunde inte ens prata med fotografen för då skulle jag börjat lipa framför honom.

Jag kan inte se ett foto på mig själv och tycka att det är bra. Det har aldrig hänt, men det är absolut inte så att jag inte klarar av att titta mig i spegeln. Jag ser inte på mig själv och tänker "åh va ful jag är." Inget sånt, jag vet att jag inte är fulare än någon annan. Live.

Men foton. Nej. Jag mår så dåligt att det kan förstöra en hel dag. Jag måste verkligen tvinga mig själv att ha roligt igen efter att någon han plockat fram kameran och tagit ett foto utan att jag ville.

Usch. O-B-E-H-A-G-L-I-G-T.

Kanske är det lite därför jag redan nu börjar panika inför den stundande studentbalen? Där finns det liksom ingen chans i världen att jag ska lyckats smita undan fotograferna. Fatta hur många släktingar som kommer vilja ha ett litet foto att rama in? SJUKT MÅNGA. Och sen måste kommunen absolut hänga upp foton i ett skyltfönster också. (och DÄR kom tårarna. Shit. Jag måste gå till spegeln och öva på att SMIIIIZA.)

Jag blir så ledsen. De kommer bli jättebesvikna när de får bilder på en jättefin kille som står brevid en...oj...vad gulligt gjort av honom. Han går på balen med en handikappad tjej. Gud va fint gjort, kommer alla viska. Men ingen kommer ju ställa fotot där det syns, såklart.

Ja. Min hjärna går verkligen på högvarv för på något sätt måste jag ju lösa detta. Det funkar liksom inte att stå i en 5000-kronorsklänning i en liten skogsglänta och...se ut som om man ska börja gråta när som helst. Det gör det faktiskt inte.


Bild: Stulen från Åsas fejsbook. Tänkte först att det kanske inte är okej att lägga upp den här. Men i så fall är det ju lika o-okej att lägga upp den på fejjan. Så. Va tusan.


Fotograf: Myran. LÄÄÄÄS BLOGGEN HÄÄÄÄÄR.

Ingen som har några jättebra tips om hur jag ska överleva alla miljontals fotoblixtar? Hjälp.

Snälla spöken

Nu har jag varit på födelsedagskalas. Fiskdamm, hela havet stormar och korv med bröd. Om jag var lekledare? Nej då. Det vara bara mina klasskompisar som fyllde 19.

Och imorgon fyller Nadja. Detta ska vi fortsätta fira med spökkväll. Åsa hade hittat ett jättebra ställe en bit här ifrån, sa hon. "Men annars kan man bara söka på google."

Jag gjorde det:


Tjejen med ett par byxor

Nu har jag äntligen köpt ett par till jeans....tights. I alla fall. Detta är ett helt nytt par, som jag aldrig har haft innan. Vilket är väldigt bra för som det är nu har jag köpt samma par typ åtta gånger så folk tror väl att jag bara har ett par som jag går i varje dag, varje vecka, varje månad, varje....ja. Ni fattar.

"Där kommer hon, stackarn med bara ett par jeans" tycker jag mig höra när jag går genom korridorerna i skolan. Men det kan kanske vara inbillning.

I vilket fall som helst så är det över nu.
För jag har tagit steget och köpt ett par heeelt annorlunda.

Eller i alla fall en nyans mörkare än de jag brukar ha...

Bra idé igen

Mina planer för kvällen är att se Hannibal som går klockan tio på trean. Inga konstigheter där.

Bortsätt från att jag knappt klarar av att se morden i Midsomer själv.

Och nu ska jag alltså sätta mig all alone på nedervåningen och se en film om en kannibal. Väldigt bra idé, Rebecca. Vart hittar du alla dina geniala idéer egentligen?

Återkommer fem över tio i ett inlägg där jag berättar att jag bytte till camp rock istället.

One day I'm gonna whistle?



Bortsätt från att det här kan vara ungefär det sötaste jag har sett måste jag bara berätta att jag och den där tjejen har samma problem. Jag kan inte heller vissla. Och jag skulle tippa på att jag är en sisådär 14 år äldre än henne. Jag. Vill. Kunna. Vissla.

Jag kommer ihåg när vi skulle sjunga "här kommer alla känslorna på en och samma gång" med kören i sexan. Jag fick stå där och blåsa ut luft som en annan tok medan alla andra visslade melodin. Det var lite sorgligt.

Men ja. Som jag har sagt så är det nåt särskilt med barn och pappor. Eller kanske med barn över huvud taget. Så här sitter jag och gråter.

God natt.

Åh. Bra idé, verkligen

Idag hade jag två timmars hål innan sista lektionen (som visserligen visade sig vara inställd...väldigt roligt.)

I alla fall.

Vi satte oss i cafeterian med en miljon läxböcker. Jonathan hade med sig två kursers matteböcker:

Jonathan: VAD ska jag börja med?
Jag: JAG VET VI KAN VÄL SPELA LUFFARSCHACK!!!
Jonathan: Jaha. Okej.

Så då gjorde vi det hela hålet och Jonathanstackarn fick inte ett enda tal räknat. Det hemska i historian är att det är jag som brukar behöva skrika "MEN HALLÅ KAN DU VA LITE TYST JAG MÅSTE PLUUUUUGGAAAAA!!!!!" Och sen ba förstör jag allt med luffarschack.

För övrigt så bekräftade jag här med ännu en fördom om naturare. Ja. Vi spelar luffarschack "just for fun."


Saker man kunde gjort istället. Om vi bortser från att det där är matte D och jag dör hellre än gör den igen.

Gör det bara

Jag var precis nyss ute med balder. Ankorna kvackade så hungrigt i ankdammen att jag blev alldeles tvungen att gå tillbaka och ge dem kvällsmat.

Det var bara det jag ville.

Nu ska ni skriva saker som:
"Åh. Vad söt du är Rebecca."
"Jag önskar att jag också var sådär taomhandig."
"Världen behöver fler som du."


Tack.

Roligast idag

Förra helgen blekte jag håret. Eftersom att jag bara bleker en nyans, eller två, och då enbart utväxten förväntar jag mig inte att någon ska märka nåt. Men oftas tbrukar de göra det ändå.

Den här gången är det dock endast en person som har sagt något.

Var det min syster?
Nej.

Min mamma?
Nej.

Min bästa kompis?
Nej.

Det var min körlärare. Idag på min körlektion sa han plötsligt:

"Jaha. Då kan du ta av mot Gränna i nästa korsning. Bra. Kör ute lite på väggrenen. Precis så och sen kan du ge tecken och...har du blekt håret lite förresten? Jag tyck det ser lite ljusare ut?"

Jag blev så förvänad att jag glömde svänga.




Imorgon

Jag sitter och gråter över kemiboken. På riktigt gråter. Kemi är det värsta jag vet. Det kan vara det mest onitressanta jag har läst i hela mitt liv.

Och då har jag ändå läst ett helt kapitel om magslem.

För att inte tala om alla fyra böcker i twilight-serien.


Ja. Ni fattar. Jag vill dö lite.

Anteckna

Nu har jag och min syster spontanlagat tacos klockan halv ett på natten. Fullkommligt normalt gissar jag. Visst, det hade väl varit roligt och så, om det inte vore för det lill faktum att jag måste vakna klockan sju imorgon. (Vet inte hur jag ska klara det dock. Jag. Måste. Få. Sova.) Den här veckan har varit sjukt konstig. Jag har lagt mig klockan elva, somnat klockan två och vaknat klockan halv sju.

Nu känner jag lite att jag svimmar när som helst.

Ps. Jag har ett sår på kinden.

Oj. Alla bryr ihjäl sig och dör.

Facebook spårar

Som om det inte räckte med att vi får veta när våra 356 närmsta vänner tränar, städar akvariumen, duschar och pluggar engelska.

Nu ska vi alltså även bli uppdaterade om vart de befniner sig, och med vem.

Sjukt dålig idé facebook.
Läskigt, kan jag tycka.



Tack



Bilden ovan är från förra året när jag, min kusin och min syster åkte skridskor. Det var roligt, för då får mn fika. Men idag blev vi tvingade att åka på idrotten. Not so kul:

Min lärare: Sen åker ni bort till den vänstra konan och gör ett hockeystopp
Jag: .....
Min lärare: Rebecca, du kan väl visa?
Jag: ...?
Min lärare: HAHAHAHAHAHAHA! JAG BARA SKOOOOJA! HAHAHAHAHA
Jag: ....
Min lärare: HEHEHEHHEHAHAHAHAHAÖHÖHÖÖH

Tack så mycket.

Skäms

Jag har en ledsendag. Och det beror inte så värst mycket på att jag blev glömd tidigare idag, har jag kommit fram till. Det slutade jag deppa över jag klockan två ungefär.

Nu går jag bara runt och är ledsen. För allt och inget. Och tar ut min ledsenhet på oskyldiga saker. Till exempel på han som kom på att man nog måste ha pyramidformade tepåsar. Så sinnessjukt dålig idé. Det är helt jäkla omöjligt att vrida ur den runt skeden, och det slutar altid med att tepåsen flyger genom hela köket istället. Skituppfinning.

Mmm. Det går sådär alltså.

Loggar in på fejjan.
Ser en statusupdate.
Blir jätteledsen.
Kollar igenom ett helt slumpmässigt utvalt album med bilder.
Börjar gråta.
Uppdaterar.
Ser en bild på mig.
Hade ingen aning om att jag var så ful.
...osv osv i alla evighet amen.

Jag är skitjobbig idag med andra ord. Exakt sådär som jag brukar störa ihjäl mig på när andra är. Sån är jag idag. Skäms.

Bra idé?

Det är sjukt vad krävs lite vissa dagar för att jag ska gå ner mig totalt och tro att jag har all världens sorger på mina axlar.

Den utlösande faktorn idag var till exempel att hela mitt kompisgäng glömde bort mig så jag fick halka själv "hela vägen" till matsalen och sätta mig...nu tänkte jag skriva "ensam på golvet" men det är inte sant. Det är bara det faktum att jag blev bortglömd som stör mig. Jag hatar att glömmas bort. Och kanske mest för att om det vore någon annan så skulle tredje världskriget byta ut. Tro mig, det har varit nära flera gånger.

Men nog om det. Det var inte ens det jag skulle skriva om, för jag inser ju att det är sånt som händer liksom, ingen ilska där.

Jag ville bara komma fram till vad lite som krävs. Nu har jag förstört hela dagen, och snäst av alla jag har pratat med. För något så ynkligt som att jag fick gå ensam till matsalen. Hur barnsligt? Funderar nu på att bygga en liten koja, montera upp ståltråd (eller kanske elstängsel?) runt och sedan gå i ide.

Det näst bästa



Nej. Jag har inte precis kommit hem från min närmste väns begravning. Jag har bara tittat lite på "det näst bästa" som jag för övrigt har sett 150 gånger innan och vet har ett lyckligt slut. Frågor på det? Det är den film som jag gråter mest till. Till och med mer än till lejonkungen. Det är nåt med barn och pappor alltså. Eller barn över huvud taget.

Och jag var tvungen att skära ut bilden så att inte ni skulle se hur stökit det är på mitt rum. (men nu berättar jag det ändå. Helt ovärd handling...)
Och den där handen för munnen...ja. Antingen har jag förstorat läpparna. Eller så beror det barar på att jag inte är lika bra som Alex Schulman på att hålla munnen klädsamt stängd. Gissa själva.


Hår

Jag var alldeles nyss och klippte mig. Hon klippte av mig halva håret fast jag bad henne ta en halv millimeter. Hon kanske hörde fel på "millimeter" och trodde att jag sa "hår" istället. Lätt hänt. Ja. Men det var inte det jag skulle säga.

Sammanlagt tog klippningen 12 minuter. Exakt tolv små ynka minuter. Jag hann knappt sätta mig innan hon tog av mig den där frisörkappgrejen och sa "jahapp! Då var det klart." Det var nästan så att jag svarade ja på hennes fråga om hon skulle klippa upp det lite, bara för att det skulle ta längre tid. Hade varit dumt, för jag har precis lyckats få håret i samma längder igen.

Det jag ville komma fram till är att vi alltså betalar 300 kronor för 12 minuter. Det blir 1500 kr i timmen. Helt okej timlön, kan jag tycka.

Jag beställde även tid till studentbalen, på ett annat ställe. Hon frågade om jag hade några idéer dit. Jag svarade att jag funderar på att raka av allt och sen tejpa fast en liten blomma eller så på huvudet.
Det skulle Jonathan älska.



Maaat

Nu ska vi till mormor för förtäring av den cheesecake som jag helt spontant slängde ihop igår under någon av de alltför blodiga scenerna i lördagsfilmen.

Trevlig söndag.


Ostkaka från tidigare tillfälle. Låt oss jämföra.

Helt normalt

Jag: Om du var tvungen att äta 3 matskedar av någons bajs, snor, kräks eller blod, vilket skulle du helst göra?
Mamma: Blod såklart
Jag: Jaha. Och sen?
Mamma: Snor
Jag: Och sen?
Mamma: Alltså sen kan jag verkligen inte välja nåt mer
Jag: Nähä. Jag skulle lätt tagit kräks framför bajs
Mamma: Jaha. Kul
Jag: Men alltså, blod? Fatta om den har typ aids då?
Mamma: Mmm...fast jag får nog hellre HIV än äter någons kräks faktiskt

En helt vanlig söndag hemma hos oss.

Jag vet att det är jätteomoget och så. Men. Låt oss tala klarspråk. Visst är det sånt man undrar över? Man träffar en ny människa och typ "hmm...undrar om hon helst skulle äta sitt eget kiss eller bajs." Och sen precis efter undrar man vilken kroppsdel personen skulle äta upp först om det blev absolut nödvändigt. Jag skulle tagit nåt finger. Kanske vänster lillfinger. Vad ska man med det till liksom. Och förresten, när vi ändå är inne på det spåret. Om du var tvungen att välja. Skulle du välja din mamma eller pappa då?

Sådana hemska saker. Är det inte så?


Helt orelevant bild.

(tvekade lite innan jag publicerade det här inlägget. Ville inte bli helt dumförklarad. Insåg att jag nog redan är det och publicerade således inlägget. Vad har jag att riskera liksom? Min ära? Nä, just det.)

Blodfilm

Ikväll har mamma och jag tittat på "låt den rätte komma in." Jag tycker den var skitdålig, men det är väl en smaksak. Om man älskar att titta på barn som tömmer andra människor på blod och sparar det i små spannar så var den säkert jättebra.

Själv föredrar jag vampyrer som halvtömmer duvor, rådjur osv och sedan håller dem under uppsikt tills de ser att de inte dog och kan springa där ifrån. Stefan Salvatore, för att ge ett exempel.

Andra vampyrer borde absolut låta sig inspireras av honom. Om jag var vampyr, eller om jag någon gång råkar dejta en vampyr då ska jag säga till honom att...

...oj. Ursäkta. Jag drogs visst med lite här.
Naturligtvis vet jag att de inte finns på riktigt.


"Jag svääär jag ska slå honom"

Det är värsta bråket på parkeringsplatsen mitt emot där jag bor.
Folk samlas och ställer sig på fem meters avstånd och observerar. Mina grannar står på balkongen. Killarna har nu stått med armarna om varandra i samma grepp i ungefär en timma. Jag känner att jag vill gå ner och säga till dem att om de ändå ska slåss så kan de väl för tusan slåss på riktigt!

Men jag låter bli. Känner att det inte är någon bra idé att ge sig in i ett bråk mellan två fullvuxna män, och som dessutom utspelar sig på arabiska. (eller nåt annat språk som inte är svenska, engelska, spanska, danska eller norska.)

Oj. Nu kommer visst polisen med en liten cool minibuss.
Och. Hoppsan. En ambulans. Den ena killen får ledas in i ambulansen. Hans arm ser ut som en slingrande kobra i dunjacka.

"Han svärde åt mig," skriker den andra åt polisen.

Men jahaaa! Då fattar jag ju att du bröt av armen på honom! Varför sa du inte det från början? Svarar polisen och skrattar lite lättat.

Not.

Dålig tajmiiing

Klockan nio gick jag mot Nadjas lägenhet för att vi senare skulle bege oss mot en 18-årsfest. (hör hur liten jag är egentligen. Alla andra bloggerskor skapar företag och föder barn. Jag har omyndiga kompisar. Well well.)

Klockan halv elva hängde jag av mig jackan i festlokalen.

Klockan två minuter över halv elva höjdes min kroppstemperatur med cirka 200 grader och jag trodde jag skulle svimma.

Klockan kvart i elva var jag hemma.

Och nu sitter jag här, med huvudvärken från helvetet. Känner att min migrän och jag måste ta ett snack om det här med rätt tillfällen.

Jaja. Imorgon kommer jag förmodligen vara helt huvudvärksfri medan resten av sällskapet...inte är det. Man får se det så.

Stora problem

Samtal mellan min mormor och en väninna till henne:

-Kerstin, vet du va?
-Nej?
-Jo, nu ska du få höra vad jag såg på ica igår
-Vadå?
-Jo. Jästen är höjd till 2,95 KRONOR!!!
-VA? Men jesus. Det är ju hutlöst!
-Ja, jag tycker det är skamligt att de kan ta så mycket betalt för det där lilla paketet
-Vad kostar den blåa paketen då?
-1,50. Inte klokt!
-Nä, nu har ju ingen råd att baka längre
-PRECIS!!!

Jag bara lyssnade och kände att, fasen va skönt att jag inte har det problemet.

Ulf Nilsson

Jag har haft den här krönikan sparad som bokmärke ganska länge nu, eller ja, sen den 14:e december, då den skrevs. Egentligen för att jag inte blir riktigt klok på den. Det är lite svårt att förstå att den är publicerad på expressen.se. Sveriges näst största nättidning.

Hur jag än vrider och vänder på det så ser jag inte hur det gick till. Jag undrar hur många som förstår vad den kan ställa till med, särskilt med tanke på varför den över huvud taget skrevs. Jag tycker det är skrämmande. Hur skribenten liksom försöker linda in vartenda ord och få det att låta som om det är en dikt om porlande vattendrag han precis publicerat på expressen.se, istället för ett, vad ska vi kalla det? Jag vet inte. Jag tror kanske inte att det finns ord för det.

Eftersom att jag inte får nån klarsida på det här tänkte jag att jag kanske, möjligtvis, snälla, kan få höra era åsikter?

Läs här

Som Gudrun Schyman

Vad är grejen med den här "bad-hair-day"-mössan som varenda människa i hela Sverige går runt med? Jag fattar verkligen inte.

Det är ju inte ens lite roligt. Och om det hade varit det så hade det ändå hunnit bli skittråkigt på de tre år den har "existerat." (om mössor nu kan existera. Don't know.)

Idag såg jag inte mindre än åtta(!) stycken. Och då var det bara i den vagn som jag satt i på tåget. Så sjukt fult att jag dör lite. Ingen kan ju tycka att den är snygg? På riktigt? Jag tror att de som slösar pengar på den tycker att de är lite roliga. "Hehehehe gud va rolig jag är. Höhö. Bad-hair-day-mössa och allt. Ja gud ja. Craaaazy."

Förlåt om jag sårar någon nu, men jag skulle vilja samla ihop alla de där jäkla mössorna och göra en gigantisk brasa med. Kan vi inte göra det? På valborg? Jag är seriös. Ni mailar mig, så får ni min adress.

Sen skickar ni bara mössan till mig så ska jag elda upp den live, precis som gudrun schyman. Det låter väl roligt?





Bloggdejt

Nu ska jag hoppa på tåget mot Norrköping för en bloggdejt med Ella.
Vi hörs senare.


Så här snygga var vi förra gången!
Hur snygga är vi på en skala 1-10? Minst 1000.

Krejsy med Petsi Klajn

Jag har tillbringat hela eftermiddagen med att översätta den här låten för mormor. Det är hennes favoritlåt, men det enda ord hon vet vad det betyder är "crazy."



Hon berättade att sist när hon var med sin kompis på kryssning till Åland gick hon fram till DJ:n och önskade den här låten. Och, vet ni vad? De spelade den för henne.

Mormor blev då så glad att hon gick in till pianobaren och önskade samma låt. Och fick höra den igen! Nu har pappa laddat ner köpt den här låten till mormor och fyllt en hel skiva med samma låt.

=Glad mormor.

Vilket underbart väder

Jag måste bara få skriva det här.

Det fulaste jag vet är när folk använder adjektivet "underbart." Det får mig att vilja hoppa ut från ett fönster från tredje våningen och dö.

Ja. Klarar. Inte. Av. Det

Såvida det inte handlar om ett jättefint landskap, en gammal antik vas, silverbestick etc. etc. Då funkar det ju liksom.

Men jag hörde just någon beskriva estrellas dillchips som "helt underbart goda." Det får mig att aldrig mer vilja äta chips. EVER AGAIN.

Det var bara det jag ville.



Försenat julaftonsinlägg

Jaha. Idag är det julafton. Allt är rofyllt och vi bara sitter och känner hur mycket vi rår om varandra här framför den öppna spisen. Som vi inte har. Nä. Riktigt så är det inte. Istället har jag precis slagit in de sista alla julklapparna som jag i panik fick springa till åhlens (som tack och lov hade öppet till 22) och inhandla igår kväll. Allt är alltså som det brukar vara den 24:e december varje år. Här kommer en liten lista på hur våra julaftnar brukar gå till: (dock rekommenderar jag att ni för allt i världen INTE firar jul med min släkt. Någonsin. Under några omständigheter.)

- Kyrkan. Den är döviktig och om vi inte hinner dit till prick klockan tio (kvart i, om man vill slippa sitta bakom stenpelarna. Men det har nog aldrig hänt, när jag tänker efter) tycker mormor att vi lika gärna kan lägga ner allt vad julfirande heter och bara gå hem och sörja.

Jag förstår inte riktigt grejen med kyrkan för det är exakt samma manus varje år, barnkören sjunger exakt samma sånger och jag tror till och med att fåren bräker i precis samma tonläge vareviga julafton. Fåren är för övrigt det enda roliga med hela gudstjänsten men de senaste åren har mamma sagt att jag är för stor för att tränga mig fram och gå upp på...vad det nu heter...den där scenaktiga plattformeln och klappa alla fåren. Tack. Ta bort mitt enda nöje bara. Ja. En sak är i alla fall bra med att jag går dit varje år, för om prästen skulle bli sjuk eller något så skulle jag bara kunna tränga mig fram i folkmassan och ta över hela mässan. Jag kan nämligen återge den ordagrannt. Tro mig, jag har försökt. ”Ängeln slog sig ner framför herdarna och sa: Maria har fått ett barn. VI HAR FÅTT ETT BARN. Ett barn som ligger lindat i en krubba i ett stall......ZZzzzZZzzz” Oj. Ursäkta.

- Jullunch. Oftast klarar vi oss igenom den utan alltför många incidenter. Förra året till exempel åt vi nog bara mellan ett och fyra. Först råkade mamma ta min kusins specialgjorda champinjonkrustad och då kunde inte min kusin få någon alls för hon är allergisk mot kantareller. Sen tappade min syster sin nya telefon i sillsalladen och alla började skratta ashögt och jättelänge. Tills vi insåg att min syster stod i köket och grät över sin trasiga mobil. Ack så tragiskt.

-Kalle anka. Här sitter vi alla och tvingar oss själv att vara vakna. Sen brukar någon, oftast min morbror, ta ton när askungen börjar och så vips sitter hela släkten och sjunger:

Vi syr och släpper i den
Och ett skärp av siden,
Och Askungen på bal
Bland gästerna i hundratal
Den vackra flickan blir i slottets stora sal.

Sätt igång nu, skynda, ila
Vi har inte tid att vila,
Klänningen den ska vi klara,
Ja, vänta lite bara. ”

med jättejätteljusa musröster samtidigt som vi gör minismå, syimiterande musrörelser med framtassarna. Oj. Förlåt. Händerna menar jag givetvis. Sen börjar det nån annan film efter Kalle och hans vänner och då får man äntligen sova. Gubben dör ju ändå varje år, stackarn.

- Risgrynsgröt. Klockan är sex och nu måste vi äta gröt. Någon säger att den mår illa, någon annan säger att den hatar gröt. Men här hjälps inga böner. ”Bara ät den förbaskade gröten och håll tyst” skriker någon annan och så sitter hela släkten runt bordet och äter kletig gröt under värsta tryckta stämningen. Har vi tur så får någon mandeln i sin första portion, annars måste alla äta en tallrik till. Och en till. Tills någon får den förjordade nöten och kan bli gift.

Förra året firade vi jul hos oss och vi hade tagit alla mandlar till glöggkoket. Då utbröt kaos och vi fick således lägga en okokt makaron i grötkastrullen istället. Undrar om man blir gift även om det är en slemmig halvmjuk makaron istället för en mandel man får?

-Julklappsutdelning. Allt är frid och fröjd! Förra året fick min kusins son en pulka och då fick vi genast åka pulka i hallen. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Ja. Nog om det.

-Mat. Hela julbordet plockas än en gång fram och alla äter som om vi inte har ätit på flera veckor, trots att vi egentligen åt för bara ett par timmar sen. Men alla vet att om man äter jättemycket nu så behöver man bara äta julmat några dagar efter jul. En vecka, max. Istället för ända fram till påska.

- Julklappslek. Det är här det spårar på riktigt. Leken går ut på att alla har köpt två julklappar var (varje år säger vi att vi ska köpa fina presenter, och då är det någon, oftast mormor som har köpt något fint, till exempel en porslinstomte, och så har alla andra köpt skit. Ostknappar, smörformare, reflexväst till katter, lammsylta etc. etc.) och sedan spela om dem genom att slå en tärning. Reglerna är enkla. Slår man en etta får man ta en julklapp. Slår man en sexa får man ge bort en. Lätt som en plätt, kan man tycka. Men så fungerar det inte i min släkt. Hela spelet blir en enda (jul)gröt av:

-Vad händer om man får en trea?
-INGET HAR JAG JU SAGT!!!
-Okej, men du behöver faktiskt inte skrika. Det finns barn i huset
-MEN FÖR HELSKOTTA JAG SKRIKER VÄL INTE!!!

En halv minut senare

-Vad betydde trean nu igen?
-ALLTSÅ ÄR DU HELT DUM I HUVUDET!
-Amehvadårå. Jag hatar det här spelet

En minut senare

-Vad betyder trean?
Alla i kör: VARFÖR SPELAR VI ALLTID DET HÄR SKITSPELET NÄR ALLA ÄR SÅ JÄVLA TRÖGFATTADE?
-Men ta det lugnt. Nu kan jag det här. Ni kunde bara förklarat från början...

Sen är alla assura för det är alltid någon som hakar upp sig på den där trean hela spelet igenom men man måste ändå spela klart, trots att alla tycker det är skittråkigt. Sen brukar man få nån liten pappersren eller nåt i sin lilla julklapp.


Nyårsafton i punktform

  • Vi stod för förrätten. Som bestod av mango, räkor(!),avokado, lök, chili och koriander men som bara smakade koriander. "Förlåt men jag hatar koriander" sa Jonathan. Man ba tack så mycket. Då tillade han att "men löken höjer ju i alla fall för när man får lök i munnen så känner man liksom inte den andra smaken." Han är sämst på att rädda situationer. Som ni kanske förstod.
  • Vi spelade sanning eller konsekvens "gold edition."
  • Sen spontanåkte vi in till stan och gick till hotellet. Jag fick (eller jag tror inte att jag fick egentligen. men jag gjorde det ändå) snurra på den där djplattagrejen och låten blev helt sjuk. Det var roligt. Något jag har velat göra i hela mitt liv. Sen bytte vi skiva hundra gånger och DJ'n såg jättearg ut. "Hatar du oss?" frågade jag. Han sa att han inte gjorde det men jag tror att han gör det för sen sa han "MEN FÖR HELveheheheh. Heh." Förresten. Om det finns en stor svart knapp så ska man inte trycka på den. Just so you know.
  • Vi beställde var sin piggelindrink att skåla in det nya året med. Vi fick ingen piggelin i. Sjukt dåligt. Så vi fick gå tillbaka och klaga. "Tyvärr, men ni kan inte lämna tillbaka drinken efter ni har druckit upp" sa han. Galet dålig service tyckte vi och skrek att VI SKA ALDRIG MER KOMMA TILLBAKA HIT!!! Undrar vart vi ska gå i framtiden då, inte som om vi har några alternativ här i Tranås.

  • Sen gick jag hela vägen hem och upptäckte vid dörren att jag inte hade några nycklar. Började gråta när jag insåg att min mobil var stendöd. Funderade på att lägga mig i en snödriva och dö. Gick till mamma istället. Tråkigt att dö det första man gör 2011 liksom. Sjukt ovärt.


  • God fortsättning önskar jag er så hörs vi imorgon!

Annonser från BloggPartner
RSS 2.0