Hej kära ni.

Jag är så sjukt trött att jag inte vet vad jag ska göra av mig. För det första kunde jag inte somna förrän klockan ett igår. Och det hade väl visserligen inte varit så farligt om det inte vore för det lilla lilla faktum att jag skulle upp klockan fem idag.

I vilket fall som helst så fick det vara värt det. För nu är jag ett litet litet myrsteg närmre ett körkort. Idag har jag klarat av halkbanan och nu är det bara typ...allt annat kvar.

Jag fick åka ensam med tre killar som trodde att de var guds gåva till vägarna. Oj oj oj vad roligt de tyckte att det var när någon fick ett motorstopp. Eller, oj, förlåt "tjejstart" som de kallade det. Jag satt där och var så lycklig för att alla utom jag, som faktiskt var den enda riktiga tjejen, lyckades med detta.

Två sekunder senare försökte jag starta på trean fyra gånger i rad. =aspinsamtjagskämsihjälochvilldö.

Men då var det ingen som skrattade. De var nämligen livrädda. Man såg skräcken i ögonen på dem. "Åh VARFÖR åt jag inte den där sista kakan i morse?" tänkte de.

Helt säkra på att den där trafikfarliga tjejen skulle komma ett bli deras död.
Så blev det dock inte. Jag är i högsta grad levande. Och de också. Tror jag.