Jag cyklade omkull idag. En riktigt jäkla filmomkullcykling gjorde jag. Ena stunden cyklade jag på cykelbanan, sedan kände jag den där känslan ni vet att "nu åker jag i backen när som helst." Och så gjorde jag det. Eller, jag snarare flög. För plötsligt låg jag mer än halvvägs över gatan med cykeln över mig.

DET GJORDE SÅ ONT!

Det hemska var att under tiden jag låg där på gatan, helt stilla och paralyserad av chock åkte det FÖRBI tre bilar. De fick åka över och köra upp på trottoaren på andra sidan gatan för att komma runt mig. Men ingen stannade bilen för att plocka bort cykeln som låg och gjorde cykelmärken på mig, eller ens kollade om jag levde. Nej då.

Det måste vara en av de sjukaste ramlingar jag har gjort, och då har jag ändå gjort endel i mina dagar. Jag har nämligen blåmärken ÖVERallt. Runt båda benen, på båda armarna, över ryggen och på rumpan. Hur landar man för att få blåmärken på utsidan av båda låren liksom? Rullade jag över gatan? Jag har ingen aning. Min ena hand är dessutom så svullen att jag inte kunde greppa ratten i bilen förut.

Ska se om jag kan sova nu. Får ligga på rygg med en kudde under rumpan. Känner mig som 200 år när jag går haltar omkring här hemma med en hand på höften. Det blir inga klackar för mig imorgon, om man säger så.