Usch.

Förut när jag var på väg hem från körskolan såg jag värsta folksamlingen vid station. Jag saktade ner lite och hörde en dov smäll. Följt av ett skrik. Eller ett yl kanske beskriver det bättre. Ett hjärtskärande hundskrik från en liten mager labrador.

Jag reagerade med att börja grina och ringa mamma.
Tjejen brevid mig var lite kallare och ringde polisen istället.

Usch vad det var hemskt att se. Med sin flaska i högsa hugg fortsatte han, parkbänksalkoholisten, att skrika diverse okristna saker till sin hund.

Efter ett tag kom två av hans drickarkompisar och de tyckte uppenbarligen att det han sysslade med var väldigt underhållande.

Jag känner att de får gärna slå varandra hur mycket de vill. Döda om de känner att det behövs. Jag bryr mig ungefär såhär mycket: 0.0000000000

MEN SKAFFA SNÄLLA INTE DJUR NI INTE KAN TA HAND OM.

Det var bara det jag ville säga. Jag får liksom dåligt samvete av att råka trampa min hund på tassen när han springer runt benen. Men det här var så hemsk. Jag är fortfarande illamående.


Pappas foto. Stulet.