Jag var alldeles nyss ute med min hund. När jag kommit ungefär 30 meter från mitt hus kör en polisbil förbi. Den ökar inte farten, den tutar inte, nej, den gör inget annat än att helt lugnt åka förbi.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag kanske gör något olagligt. Kan man få fängelse av att gå ute utan reflex? Ser jag ut lite som om jag knarkar? Har någon lagt nåt svindyrt smycke i min ficka och så kommer polisen fram och ba "excuse me miss. Can i have a look in you pocket please?" (på engelska. För det var han i CSI) och jag typ dör men låter honom kolla för jag vet att jag inte har snott nåt och sen plötsligt ligger PRINSESSAN VICTORIAS ANTIKA OCH ASVÄRDEFULLA TIARA DÄR OCH POLISEN TROR ATT JAG ÄR VÄRSTA LIGISTEN.

O. Maj. Gad.

Man kan säga att jag har en sjuk respekt för poliser.

En gång stannade de mig för att jag cyklade utan baklyse (jag visste inte ens om det) och jag var helt jäkla säker på att jag var misstänkt för mord eller liknande.

Ja, det var alltså mitt enda möte med polisen.


Jag kör på "jag är ful så jag gömmer mig bakom håret"-stilen.

Min klasskompis går med små ministeg från höjdhoppsmattan och räknar tyst för sig själv:

Jag: Vad gör du?
Min klasskompis: Jag lägger ut min sats här
Jag: Va?
Min klasskompis böjer sig ner och placerar något som jag inte ser vad det är på ett noga utvalt ställe på marken
Jag: Och nu då?
Min klasskompis: Jag la min sats där så jag vet vart jag ska springa ifrån

Ja, det är väl också ett sätt antar jag.
Annars finns det ju de som använder sig av en tejpbit.

Just saying.

Idag har vi haft friluftsdag (mer om det imorgon.)

Nu ska jag sova, för imorgon ska jag vara på sjukhuset klocka nalv nio. Ajm uppreping: Halv. Fucking. Nio.

Önska mig lycka till.

Usch.

Förut när jag var på väg hem från körskolan såg jag värsta folksamlingen vid station. Jag saktade ner lite och hörde en dov smäll. Följt av ett skrik. Eller ett yl kanske beskriver det bättre. Ett hjärtskärande hundskrik från en liten mager labrador.

Jag reagerade med att börja grina och ringa mamma.
Tjejen brevid mig var lite kallare och ringde polisen istället.

Usch vad det var hemskt att se. Med sin flaska i högsa hugg fortsatte han, parkbänksalkoholisten, att skrika diverse okristna saker till sin hund.

Efter ett tag kom två av hans drickarkompisar och de tyckte uppenbarligen att det han sysslade med var väldigt underhållande.

Jag känner att de får gärna slå varandra hur mycket de vill. Döda om de känner att det behövs. Jag bryr mig ungefär såhär mycket: 0.0000000000

MEN SKAFFA SNÄLLA INTE DJUR NI INTE KAN TA HAND OM.

Det var bara det jag ville säga. Jag får liksom dåligt samvete av att råka trampa min hund på tassen när han springer runt benen. Men det här var så hemsk. Jag är fortfarande illamående.


Pappas foto. Stulet.

Igår nämnde jag i förbifarten att vi kanske borde ringa till sjukhuset angående mitt röda öga...

Sagt och gjort. Ett dygn senare ringer mamma och meddelar att nu har de fixat tid till mig både för ögat  OCH för att ta bort ett födelsemärke som lägligt nog har placerat sig precis under bh-bandet.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!
HAHAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Trodde hon på riktigt att jag skulle låta någon skära i mig med en ynka liten dags förvarning? Trodde hon att jag gladeligen skulle vandra iväg mot sjukhuset för att stickas i? Med en mysig liten korg på armen kanske, så jag kan ha picknick i väntsalen?

På riktigt?

I don't think so va.

Tiden är framflyttad och jag behöver således inte dö än.
Allt är bra.

Nej. Jag har inte dött.

Fast när jag tänker efter så vore det kanske ganska skönt. Jag sysslar för tillfället med proteiner, enzymer, monosackarider, disackarider, proteinsockerjärnhemaglobinrnakolydrateraldehydKEMISKIT!

Jag känner verkligen hur mycket jag hatar kemi.
Och fysik.
Och matte.
Och biologi.

Det var alltså jag som valde natur-fucking-inriktning-natur någon gång i nian.

Nu snackar vi dum i huvudet på riktigt.

Vad gör ni då?

Det har nu gått hela två dagar av slutaudition på idol och först idag lyckades de skrapa fram ett "eventuellt kärlekspar."

Skönt att det äntligen händer nåt i den där tävlingen.

Idag tittade vi på ännu än äcklig film på biologin. Det känns som om det är det eda jag gör. Min lärare höll ett långt tal om skillnaden på ljust och mörkt blod och då tappade jag känseln i benen direkt.  = Stort problem när det inte finns armstöd på stolen.

Sen dess har jag mått sjukt illa.

Har därför undvikit mat sen klockan åtta i morse.

Men alldeles nyss slängde jag ihop en pensionärs sockerkaka, för sån är jag vet ni. Huslig. Hemmafruig. Jag skulle platsa i en sån där rödrutig bok med sveriges alla finaste kakor i. Jag skulle kanske kunna vara på framsidan, en bild på mig i mitt fina lantliga hus med kristallkronor och perfekta rosenbuskar och...

...nu har jag exakt en halvtimma på mig att gå ut med hunden och sedan ta mig till körskolan. Det betyder att jag är dålig på att planera.

Sockerkakan ska nämligen vara i ugnen i 40 minuter.





Smält smör. Haha. Om någon googlar smält smör nu så kommer de hit bums. Höhö.

Mormor sitter vid bordet och syr

Mormor: Jag blir så arg på den här jävla duken...
Jag: Hur gör du på måndagarna egentligen, när du är i församlingshemmet med kyrkfolk? Svär du så med?
Mormor: Ja, ibland händer det alltså. Men då är det oftast nån som säger till en att en ska va tyst och jobba

Om ni undrar vad de jobbar med så kan jag berätta att de de senaste tre veckorna har gjort små änglar som man ska hänga i julgranen.

Hard work.

Idag gjorde vi alldeles egna kebabrullar. Dumt egentligen, för alla vet ju att man alltid misslyckas när man försöker sig på sådana där maträtter själv.

Pizza till exempel är ju skitäckligt att göra själv.

I vilket fal som helst så virade jag in min i folie trots att den inte läckte alls. Mamma tycket att det var lite dumt att slösa  på folien. Men "ska de va så ska de va" sa jag och virade in hela tunnbrödet i ungsfolie. För så gör de ju på de riktiga plejsen.

Fredagar är min hatdag.

Jag vet inte varför men varje fredagseftermiddag slutar med att jag får helt ologiska hatkänslor för typ allt. Och sen måste jag skynda mig hem från skolan och få utlopp för mina deppiga tankar. Till exempel tryckte jag alldeles nyss i mig två gigantiska muffins.

Resultat: Jag mår sjukt illa.

Och de brukar beskriva mig som "glad och trevlig."
Haha. Visst. Vi säger väl så.

På riktigt. Om han var typ 150 år yngre så skulle jag gifta mig med honom. (och åka in i fängelse så att det smäller om det för extrempedofili...)

Jag dog lite när följande konversation utspelades:

-I'm in heaven!
-Ja. Och det är fisken också fast på ett lite tråkigare sätt för den är död. Nu ska vi fortsätta med efterrätten.

Jag älskar halv åtta hos mig sjukt mycket. Så mycket att jag skäms. Idag råkade jag även beskriva programmet som "jättetrevligt" inför hela klassen.

=Helt klart döpinsamt.

Är det nån mer än jag som stör sig på hon den unga tjejen som är med i halv åtta hos mig den här veckan? Förresten låter det som om hon säger "det är jag som är aioli" varje gång hon presenterar sig. Fint namn liksom. Aioli.

Sen tror jag att hon kan vara den jobbigaste människan som finns. "Äckligt." "Jag gillar inte sött." "Jag gillar inte surt." "Jag kan inte äta tjockt kött." "Den var torr." "Den var blodig." "Alltså¨jag klarar inte mediumstekt kött." "Den var flottig." "Usch."

Man ba snälla svält ihjäl då.

Eller anmäl dig till nån tävling som inte inkluderar mat.

Idag har jag tagit den sista av de tre sprutorna!

Det känns bra. Det känns liksom som att jag under det sista året inte har gjort något annat än att ta sprutor. Så fort jag har fått chansen har jag stuckit en nål i mig själv och spytt på kuppen typ. Men nu är det slut på det, i tell you. The end. Finito. So over.

Ja. Ni fattar.



Om ni ursäktar så ska jag fira nu.
Säg grattis.

Jag har lite problem med vart jag står alltså:



Synd att det inte finns ett liknande test inför blog awards så jag vet vem jag ska lägga min röst på till årets blogg. Blondinbella känns faktiskt sjukt värdig för tillfället. Men det finns det ju fler som gör. Varför finns det så många braaa bloggar?

Ja. Nu ska jag fundera vidare på om jag är röd eller blå. Som ni ser har jag ju lite problem i den frågan.

Nu har jag varit ute på vägarna ett tag. Jag har samma problem när det gäller bilkörning som jag har med pianospelning. Jag tror att snabbt = bra.

Pappa sitter alltså brevid och skriker "bromsa bromsa bromsa!!! Du kan ju inte ta en rondell i 60 km/h BROMSA!!!!!" Men sen går det bra ändå.

Ja. Vad mer?

Jag mår jättebra. Förutom att jag är sjukt hes och täppt i näsan. Inga sjukdomsymptom förutom dessa två. Det resulterar i att jag hela tiden vill höra på min egen röst och låter uttala följande monolog:

Jag: Hej. Jag heter Rebecca
paus
Jag: Jaha, det var ju med ett fint namn!
paus
Jag: Näe, inget särskilt alltså. Bara sitter här
Paus
Jag: Ja, kanske det. Oj, haha, nu kom min hund här och hoppade upp i knät på mig
Paus
Jag: Nej, precis. Det är ju inget man måste. Man får göra som man vill. Vissa gillar katter mer liksom

Osv. osv.

Pinsamt som fan. Det vet jag.

Min kompis: Var det där en igelkott?
Jag: Jag vet väl inte, det var ju du som såg den
Min kompis: Nä, alltså jag har aldrig sett en igelkott
Jag: VA!?
Min kompis: Jo, men bara typ i böcker
Jag: Vänta lite nu. Säger du att du aldrig har sett en igelkott?
Min kompis: Ja, vådå då?

Alltså. Att bo i Tranås och aldrig ha sett en igelkott är ungefär som att bo i Stockholm och säga att man aldrig har sett en bil.

Det händer alltså inte. Herre Gud. Killen måste få se en igelkott och det snart.

Det blev en alldeles lugn, fin och stillsam filmkväll.

Jag måste sova.


På måndag bloggar jag som vanligt.

Jag har gått och blivit förkyld. Första gången på typ hur länge som helst. Jag är aldrig sjuk ju, vet jag inte det?

I vilket fall som helst så tänker jag plocka fram alvedonen ikväll och vänta tills imorgon innan jag stoppar termometern i munnen.  Jag måste nämligen vara frisk ikväll, och alla vet ju att man är frisk tills motsatsen är bevisad.

Eller så är det att man är "oskyldig tills motsatsen är bevisad"...

Kommer inte ihåg.

I torsdags hade vi en Sverigedemokrat hos oss i skolan. (om man nu kan kalla henne det, hon skulle nämligen inte rösta, och hon visste ingenting.)

Till exempel när någon frågade hur mycket de ville minska invandringen. Då svarade hon att de ville ta in fem procent. Vi frågade av hur många. Svaret: Ehehh...öh...allltså av hundra procent.

Nähä?

Hon sa även att de ville gå ur EU och starta ett samarbete med sådana som har "ungefär samma språk och kultur som vi. Till exempel Danmark, Finland, Grönland."

Då kände jag mig så himla dålig.

Jag har nämligen hört Mys långa haranger på grönländska vid nåt tillfälle, och jag förstod inte ett ord. Men det är väl bara jag som är språkligt obegåvad.

För alla svenskar förstår väl ändå detta?

Ja, jag tänkte väl det.

Idag visade min biologilärare en diabild i färg på ett uppskuret dött barn. Sen började han peka "hmm..där är levern, ser ni? Och där har vi tarmar, hjärta och där har de lagt fram en njure. Så fint de har gjort. Visst är det interessant!?"

Eh. Fint? Interessant? Hahahahahaaaaaaaa.

Man kan ju tycka att han kunde varna lite innan han slänger upp en såndär bild och inte ba "nä, nu ska ni få se lite bilder, kolla, en dissikerad människa!"

Och igår fick vi se en film inifrån en tarm.

Vilket resulterade i att jag fick dra mig ut ur klassrummet, slå läger i en stentrappa och sedan sakta, sakta leta mig fram till toaletten för att få en klunk vatten.

Och sedan spy upp vattnet på mindre än en sekund.

Jag kan vara skolans största tönt. Alla kategorier.


Gammal bild. Ung tönt.

Imorgon kommer sverigedemokraterna och vänsterpartiet till vår skola. Det ska bli sjukt roligt att lyssna på. Åh vad det kommer bli roligt.

Men nog om det.

Idag tog vi en spontantripp till McDonalds i Mjölby. Det är stora grejer när man bor i tranås. 3, 5 timmar spenderade vi där, men åkte hem när någon sa att "jag blir så jävla hes när jag umgås för länge med er. Nu åker vi hem!"

Sen fick jag skjuts enda hem till dörren. =Bra.

Det kommer liksom aldrig kunna hända mig nånting. Idag till exempel sa jag att jag faktiskt kunde gå de sista 400 meterna hem, själv. Men det gick inte för tjejer ska inte gå ensamma ute när det är mörkt för då kan de bli överfallna direkt för det kryllar faktiskt av fula gubbar i Tranås, det vet väl alla.

Och Jonathan har också skitbra tips om man någon gång måste gå hem själv. "Gå som ett cp"  har han sagt några gånger. (han har inte koll på det här med vad som är pk och inte. Ursäkta språket.)

Det tilltalar tydligen inte våldtäktsmännen så mycket.

Min fysiklärare: Vad är en elektronvolt, Rebecca?
Jag: Jo, det är så att när elektroner jobbar på en cirkus och ska ha föreställning så gör de sådana typ jämt
Min fysiklärare: Ha ha
Jag: Hahahahehehhhhhhehh
Min fysiklärare: Okej. Så skulle det kunna vara, antar jag. Men det var inte så jag menade. Någon?
Jag: Hahahahahhihihioohhehehehhhahahaha

Antal personer som skrattade: 1
Antal personer som skrattade utöver personen som drog skämtet: 0

Jag. Fattar. Ingenting.

Är jag den enda under 60 som tittar på halv åtta hos mig och tycker att Helge Skoog är jätterolig? Förresten undrar jag hur deltagarna vågar ljuga sådär mycket. "Ja, jag gjorde såsen heeelt själv. Bara lite smör och...ja...smör och så. Jag köpte den alltså INTE på burk inne på ICA maxi."

Pinsamt sen när det sänds på TV och gästerna inser att de gett någon 10 poäng för lomanders färdiggjorda beasås.

När jag ska äta ensam läser jag vad som helst som ligger framme på köksbordet. Oftast baksidan på ett mjölkkpaket eller willysbladet.

Idag läste jag centerpartiets senaste utskick. Det partiet delar inte riktigt min uppfattning om vad som är intressant om man säger så:




Bra. För det är ju precis vad man känner att man bara MÅSTE veta om en politiker. "Jag ska rösta på centern för jag har hört att hon tycker om pasta" liksom.

Duktig målvakt = mycket viktig detalj.

Jag dog just av intresse.

Idag på spanskan:

Lärare: Jaha. Tills på onsdag ska två stycken skriva ett nyhetsreferat och redovisa inför klassen. Är ni några som inte har så mycket läxor nu?
Jonathan: Inte nån från NV då tack
Jag: VADÅ? VI HAR VÄL INGA LÄXOR ALLS! VA? DET HAR VI VÄL INTE?
Lärare: Oj. Nähä, okej men vad bra. Då gör Rebecca och Jonathan på onsdag då

Ibland önskar jag att jag bara kunde hålla käften.

Men det verkar vara helt omöjligt för mig. Jag lovar att om någon tryckte en kniv mot min hals och sa att "om du säger ett enda ord så ska jag döda dig bums" skulle jag säkert fråga varför eller nåt annat smart och vips så är jag död.


Bild på knäck. För att väga upp brutaliteten liksom.

Idag bjöd vi mormor på tacos.

Det är verkligen värt hur mycket som helst att titta på när mormor försöker vika ihop brödet. Hur hon först rullar och ska skära som en pannkaka, sen viker ihop hela till ett paket, sen viker upp det igen och tänker äta som en macka, sen rullar igen. Osv osv.

För att tillslut ge upp, titta argt på mamma och säga "hjälp mig nu med den här förbaskade skiten."

Jag kommer ihåg när vi skulle bjuda mormor och morfar på tacos första gången. "De va la gott men nästa gång kan ni väl koka ris till färsen" tyckte morfar.

Man måste älska dem.

När jag läste Myaraqs inlägg om stridsmusen kom jag på att jag har glömt att berätta för er om min mus. (alltså. Eh. Ja, ni fattar.)

Ja.

Vi var hemma hos en kompis till mig när vi plötsligt hörde ett argsint "mjau" tätt följt av ett hjärtskärande "pip." Ett kattljud och ett musljud för er som inte fattade det. Tre sekunder senare skuttar en katt med en svart mus i munnen ut från buskarna.

"O MAJ GAD DET ÄR EN TAMMUS!!!" skrek jag i och blev plötsligt världens största djurvän. Måste. Rädda. Musen, tänkte jag och ungefär fem minuter senare hade vi musen i tryggt förvar i en hink med mossa och några salladsblad.

Sedan cyklade jag och min syster hem med mushinken på styret. (=aspinsamt om man råkar möta värsta tuffa gänget med fotbollskillar. "Öh. Kan ni cykla lite mer åt höger för vi har en liten mus här i en 20-litershink. Hehe.") Väl hemma lät vi musen flytta in i vår gamla hamsterbur som vi fyllt med sågspån och allt annat en liten mus kan behöva. Den var verkligen hur söt som helst och den satt utan protester i mina händer medan min syster fixade buren.

Men sen verkade chocken släppa och plötsligt hade vi att göra med en livsfarlig djävulsmus. När jag skulle ge den en morot till exempel, vad gör den då? Tackar den så mycket för maten? Nej, den gör utfall mot min hand och öppnar munnen för att sluka mig istället för moroten. Otacksamma helvetesmus.

Efter att ha googlat lite kom vi fram till att det nog inte var en mus. Det stod nämligen att om musen har hår på svansen så måste man släppa ut den omedelbums för då är det ingen mus utan en vattensork. Och de är tydligen döfarliga. Vår mus hade i högsta grad hårig svans.

Skitbra.

Den här är veckans undersökning på veckorevyn.se.
Nu är visserligen veckorevyn en tjejtidning som man inte har så höga krav på.

Men fatta vad roligt om typ aftonbladet hade haft den här undersökningen istället för "tror du att hårdare straff skulle minska brottsligheten?"

Varför inte liksom?

1. Ni vet sådana här klubbor man köper på marknader? Varje gång blir jag lurad av deras fina yttre och köper den största jag kan hitta (alltså en obehagligt stor. För stor att få in i munnen.) Sen tar det ungefär två slick och så är den vit och helt färglös. "Ha! Lurad igen" skriker klubban rakt i ansiktet på mig. Förresten är de äckliga också. Varför köper man alltid sådana?

2. Det här med pms. Hur tänkte Gud egentligen när han skapade det? Jag kan hantera det faktum att jag i två dygn ska gråta konstant över typ allt. (små stackars katter som är utekatter även på vintern. Min kompis kanin som är jättegammal. Åt att mormor gjorde så fina bröd idag. Etc. etc.) Men då kan man ju tycka att han kunde kompensera det med något annat. Till exempel med att man fick vara skitsnygg i en vecka. Men nej. Istället vaknar man upp på morgonen och ser ut som om man vore gravid i tionde månaden och dessutom oturligt nog råkat ut för en släng av röda hund (som man förresten vaccinerade sig mot i fyran) bara några dagar innan förlossningen.

3. De här triangelformade linjalgrejerna man alltid får på köpet om man ska köpa en linjal och en gradskiva? Vad är det egentligen? Förutom sjukt onödigt och stort. Vad använder man den till? Om man inte kan måla egna trianglar? Är det någon slags treenighetssymbol man ska hänga upp på väggen?



Ingen vet.

Min kompis: Ska du rösta?
Jag: Ja, det är klart!
Min kompis: Men det är ju så svååårt
Jag: Va? Vadå svårt?
Min kompis: Hur ska du rösta då?
Jag: Kenza i bloggbussiness, även om det är lite konstigt att Bella inte var nominerad där, jag menar hon har ju gjort värsta boken och Blondinbella AB. Bella Tyra i bloggTV-kategorin. Sen röstar jag nog på Andreas Wijk i modekategorin, men jag kan inget om mode det är bara för att han är snygg. Guldpennan får bli Spiderchick och blogstar kunde jag inte rösta till. Den enda jag kände igen var hon Gina. Och hon är ju astråkig, eller hur? Man ba hallå kan...
Min kompis: Vänta. Vadå kenza?

Suck alltså. Vissa hänger ju inte med alls.

Jag struntar väl i om det är moderaterna eller socialdemokraterna som styr det här landet när jag samtidigt måste fundera på om Maria Montazami eller Paradise Hotel-Cimon förtjänar priset för årets bästa kändisblogg mest.

Glöm riksdagsvalet. Men kom för allt i världen ihåg BLOG AWARDS, som jag brukar säga.

Sådär ja.

Nu är jag ensam igen. Vad är grejen med att så fort jag blir lämnad ensam hemma så växer huset och blir lika stort som domkyrkan i lund. Det vill säga skitstort.

Plus att det flyttar in massa livsfarliga monster under varenda säng och i vartenda skåp. Nu var det förresten någon som skrek ashögt. O. My. God.

Eller nä, okej. Det var TV'n.

Men nu. Nu var det definitit något som hände. Någon håller på att dyrka upp låset. Säkert med en livsfarlig kniv. Det knastrar som fan. Åh hjälp.

Phu. Falsk alarm igen.

Det var bara min hund som flyttade sin matskål över en tröskel...

Osv. osv. i all evighet amen. Det finns liksom inget stop i hur många paranoida tankar jag kan utveckla på en enda natt.


Så här mörkt är det här...

Det är fredag.

Vi har precis beställt en pizza.

Med hemkörning.


Trevlig helg.

Idag är det fredag. Vilket inneär torgdag i Tranås.

Torgdagarna är tydligen ett undantag från alla regler som någonsin har skapats. Det börjar redan på morgonen klockan halv åtta när man ska cykla till skolan.

Eller ja, försöka cykla till skolan.

Hela cykelbanan är nämligen översvämmad av pensionärer som står i grupper och struntar fullständigt i att de står mitt i cykelbanan (eller ibland gatan) och tar upp värdefull plats och tid. Helt plötsligt måste all trafik stanna upp för, hör och häpna, all asfalt i hela stan har förvandlas till en slags pensionärsgård.

"Åh, nej ambulansen, här kan du tyvärr inte köra idag, för här står vi och pratar om vilken bonde som är bäst i bonde söker fru" säger pesnionärerna som slagit läger mitt i gatan.

Och idag till exempel hade en man slagit upp ett dillstånd mitt på cykelbanan och jag fick således leda min cykel rakt över torget(=mardröm.) Skitbra verkligen.

Det optimala stället för ett dillstånd.

Ja, men precis!
För alla vet ju att julafton är en svensk tradition. Just det. Absolut. Var det inte vikingarna som började med hela det här julfirandet förresten?

Bright kille det där. Verkligen.

Idag har jag tittat på tunntarmar i mikroskop.

Ja. Givande dag alltså.

Nu tittar jag på fångarna på fortet och försöker tvinga mig själv att vara vaken till halv tio. Har redan somnat tre gånger. Det är inte klokt vad trött man blir av lite matte och biologi egentligen. Liksom vad gör man?

Jaja.

God natt.