Idag har jag haft lektioner konstant sen halv sju. Jag började dagen med en jäkligt tidig körlektion.

Det jag inte förstår är varför jag i hela världen tackade jag till den tiden. Det liksom bara blir så, jag missar helt vad som händer och sen plötsligt har jag lovat att gå upp mitt i natten:

Han: Hmmm....kan du på torsdag?
Jag: Ja absoluuuuut.
Jag borde sagt: Nej. Jag går i skolan mellan åtta och halv fya och sen har jag tyvärr musiklektion till sex. Men kan vi kanske ta det på fredag?
Han: Va bra! Vilken tid?
Jag: Det spelar veeeerligen iiiingen roll jag kan näääär som helst!
Jag borde ha sagt: Helst inte på torsdag alls men om det tvunget måste vara den dagen så kan jag mellan halv fyra och halv fem
Han: Går det bra på morgonen?
Jag: Jajjemän. När som helst!
Jag borde ha sagt: Eh. Nej? Det är Paradise Hotel kvällen innan så jag kommer inte somna förrän typ ett och då kommer jag vara skittrött framför ratten
Han: 06.25?

Sen är allt suddigt.
Men tydligen tog sig mitt undermedvetna sig friheten att boka in en körlektion klockan 06.25. Jag upprepar. 06.25 samma morgon som jag skulle skriva ett matteprov.

Mitt undermedvetna kan ju bara dö.