Eftersom att idag är den sista dagen jag har rätt att gnälla över mitt lilla minisår (obs! två stygn. Obs!) så har jag utnyttjat det.

Jag har bland annat gått runt och sjungit lite blodiga sånger:

"They cut me open and I
Keep bleeding
Keep, keep bleeding looooooooove
I keep bleeding
I keep, keeeeeep bleeding love
Keep bleeding
Keep, keep bleeding loooouuuve
They cut me OOOOOOOOOPEEEEEEEEEEEEN!!!"

Ingen reagerar.

Jag försöker med nåt nytt:

"Oooohhh operation! And celebration!!!"

Nä. Nåt stämmer inte med den där texten alltså.

Övergår till att halta lite. För på något sätt har mina små stygn på ryggen gjort mig halvt förlamad i benen. Oklart hur.(??)

Ingen reagerar.

Jag känner att jag inte orkar längre.
"Mamma? Fattar du? THEY CUT ME OPEN AND I KEEP BLEEDING. KEEP KEEP BLEEDING!!!!! Åh. Det bara fortsätter och fortsätter"

Tystnad.

"Rebecca. Tar du eller Lina disken idag?"

Bra. Tack.
För all del. Tänk inte på mig.