Det handlar om att ta tag i problemen
Jag har matteprov på torsdag och den här gången har jag verkligen försökt plugga. Alltså verkligen för att vara jag då. Antagligen inte så verkligen om jag jämför med typ alla andra. Men ni förstår.
För att få en överblick över vad jag egentligen kan bestämde jag mig för att göra alla repetionsuppgifter, ungefär 40 stycken och skriva ner de jag inte förstod.
Det började bra med ungefär 2 på det första testet.
Nu när jag är klar och tittar tillbaka har jag skrivit ner 29 uppgifter i "att-fråga-matteläraren-om-imorgon-spalten." Jag kan alltså inte ens hälften.
En normal människa hade antagligen pluggat ännu mer vid en sådan insikt. Men inte jag. Nej. Istället vek jag bara ihop boken, hämtade en kaka och satte mig helt lugnt och stilla i sängen och började gråta. Små fina tårar, på ett helt lugnt sätt.
Det är så himla synd om mig, tänkte jag där jag satt. Jag vet att det finns barn som svälter men det är mest synd om mig i hela världen för jag fattar inte andraderivatan av logaritmfunktioner. Jag vet att någon blir ihjälbombad nu men det är mer synd om mig för det står fel i facit på uppgift 3119 b. Typ.
Och det är det ju faktiskt.
Herreminget.
Då ska du prova att 8 år senare hamna på en statistikkurs på universitetet där alla förutsätter att du kommer ihåg allt det där på det allra mest alerta vis. Ingen tid för repetition finns det, det kan du fetglömma. Frågar gör man itne heller för man är livrädd att outa att man inte har en susning om vad läraren pratar om.
Då skulle du veta hur jag mår just nu.
Matte är ondskefullt.
alltså det är synd om dig faktiskt, det är synd om alla stackare som går natur. även om ni valde det frivilligt. jag tror att något måste slagit snett just när ni valde.
Jag valde också natur av någon besynnerlig anledning, och inför varje matte och fysikprov i 3 år var jag tvungen att räkna med att stanna hemma antingen dagen innan, eller dagen innan det, för att lugnt och stilla kunna sitta och gråta över att jag var mest korkad i hela världen som inte förstod någonting. Jag tog studenten i våras och det bästa med det är att nu behöver jag aldrig räkna ett mattetal till i hela mitt liv.
Åh :(! Det är faktiskt synd om dig!! Jag fick flashbacks av all min matteångest på gymnasiet av att läsa detta.
Hoppas att det känns bättre snart.
Så jag ska alltså inte välja natur.
Har du läst egoinas? Era bloggar är lite lika. Typ.
Jag har också matteprov på torsdag. Jag går i nian och ska ha rymdgeometri.
Jag började plugga i eftermiddag.
Först blev jag arg, skrev uppgiftens nummer över halva pappret så hårt att pappret gick sönder och sen blev jag frustrerad och smågrät. Haha.
Alltså, nians rymdgeometri är väl aslätt för dig, men jag verkligen SUGER på matte. SUGER.
Och nu har jag inte tid att plugga mer.
High five, hoppas det går bättre för dig imorgon. För det kommer det inte göra för mig.
Sv: Själv tycker jag att din blogg är bättre en egoinas. :)
Mäh, det är synd om dig!
Och jag vet precis hur du känner, fast jag har inte kommit i det där logist-någonting-någonting ännu. Jag är väl fortfarande på multiplikationstabellen...
