"Det gör jääätteont"
...okej. Det har jag kanske inte. Men jag har varit på vårdcentralen och tagit bort ett födelsemärke från ryggen. Och eventuellt kan ett sådant litet ingrepp för mig jämföras med att operera ut hjärtat och ersätta det med ett kohjärta för de allra flesta andra.
Jag trodde seriöst att jag skulle dö.
Bedövningssprutan var nog värst. Den varade i fekkin tre minuter. En evighet alltså.
Och läkaren. Han behövde verkligen säga EXAKT vad han gjorde. Kunde han liksom inte bara ha skurit och donat lite? Var han nödvändigtvis tvungen att högt och tydligt skrika "KAN JAG FÅ EN 12-SKALPELL TACK! OCH NÅL OCH TRÅD!"
Vid ett tillfälle kände jag blod på min rygg:
Jag (som en robot): Det. Rinner. Blod. På. Min. Rygg
Sjuksköterska: Eeehhh...hehe. Alltså nej. Det är det som vi tvättade med innan
Jag: Nej. Det. Rinner. Blod. På. Min. Rygg
Sjuksköterska: Fast...näe, jag sa ju att....
Läkare: Oj. Vi måste nog sätta ett stygn till.
Svart.
Mmm...Och den där sjuksköterskan. Hon skulle hålla på och prata hela tiden. Tror hon på riktigt att jag ens kan komma på vilken skola jag går på i en sådan pressan situation? Jag ville bara skrika åt henne att hålla käften. Fast jag vågade inte öppna munnen för då skulle jag kräkts.
Och ja. Jag är medveten om att det låter som om jag har varit och fött några barn eller liknande.
Det har jag alltså inte gjort.
Så. Tyck lite synd om mig nu.
Aaaaaaaaaaw stackarn!
ÅNEJ vad hemskt! Men du klarade det! Duktig!
//Stolt storasyster
duktig kicka! jag skickar lite synd-om-tyck :)
Tycker absolut synd om dej! Jag försöker alltid vinna lite sympati när det går, så vet hur det känns.. så här får du ett kilo!
jag tycker synd om dig! fy fan! å finns det något värre än dom där jävla sköterskorna som ska prata sönder en? fan, man vill ju bara döda dom!
synd synd synd synd synd
tycker du är lite överkänslig dock. men det får man va :)
Fick du en leksak efteråt?? Det är ju det enda som någonsin kan göra en sån upplevelse lite bättre!
Jag förstår helt och hållet din smärta! Jag var hos läkaren och skulle få en slang uppkörd i stjärten och pumpa in en massa luft.. dock var dem väldigt trevliga och det var skönt att prata om annat så jag slapp koncentrera mig på slangen! Hon sa så här "Du kommer känna att du kommer vilja bajsa men.. hehe, ja det kan du ju inte, för du har ju en slang i rumpan". Jaha.
HAHAHHAHA rosanna xD
Fyfan. Mådde illa och fick flashbacks bara av att läsa detta.
Tog bort ett födelsemärke på axeln för typ 1½ år sedan. Jag lovar, jag har fått men för livet. Mitt födelsemärke skar läkaren inte bort, hon STANSADE bort den. Ja, typ en sån där vass stämpelsak som hugger ut ett hål. Som när man bakar pepparkakor.
Som grädde på rotmoset så fick jag sitta upp, framför en "reflekterande" bokhylla. När hon gick iväg med min jävla hudköttbit hon precis stansat ur så såg jag mig själv i bokhyllan med glasskåp. Hur blodet rann nerför armen.
Nu när det läkt har det visat sig att läkaren inte ens tog bort hela födelsemärket, utan hon missade en bit.
Halleluja..
