Den här promenadgrejen var inte vidare genomtänkt. Jag har fått lida för den i två timmar nu, och mamma fick hämta mig på vägen. Mitt huvud håller på och gå sönder och det svider fortfarande i halsen. Dessutom har det precis slutat att låta som om en mus blir ihjältrampad varje gång jag andas. Men jag ska inte gnälla. Det kunde varit mycket värre.

Nu har jag precis tittat klart på Grey's.
Jeez vad jag grät. Och sen fick jag nästan kräkas på det, när Owen släppte halsen på sin kompis. FY FAN! Jag trodde att jag skulle kvävas där ett tag.

Så då till frågan:
Varför tittar jag?


Ser ni under mina omejkade ögon? SER NI? Det ser ut som om jag inte har sovit på typ fyra nätter! MEN JUST DET DET HAR JAG JU INTE HELLER!