I fredags på kemilektionen fick vi varsin plastburk med "ett vitt pulver i." Min kemilärare sa "så. Här har ni nu fått en mugg med ett ämne i. Ni ska ta reda på vad det är."

Tre sekunder senare från min labbkompis:

"Det smakar socker! Det ÄR socker!"

Alltså. Man man smakar inte på "ett ämne" som dessutom beskrivs som "ett vitt pulver." (Man ska även undvika att andas in dem, eller få dem i ansiktet.)

Been there done that. Got the t-shirt. Liksom.


Den här bilden igen. För att retas. För att ni ska få utlopp för er ilska som förra gången jag la upp den. Det var något om "gigantisk panna" och "svarta ögonbryn." Förlåt mig. Men jag föddes så. (Tack och lov!)

Nu har jag försökt hitta golvet på mitt rum i ungefär 20 minuter. Det ser alltså ut såhär efter nästan en havtimmas städning. Det är faktiskt väldigt slarvigt gjort även för att vara mig.

*Skämselpaus*

Sådär. Nu ska jag plocka upp det sista. Och sen, efter två timmar när jag är klar med det ska jag plugga fysik. Konstigt förresten. När man ska plugga har man helt plötsligt hur mycket annat som helst att göra.

Förra gången testade jag nagellack till exempel:

'

Det gröna vet jag inte varför jag köpte och det ljusrosa har torkat så mycket att även om man målar jättejättehårt så är det svårt att se om det är nagellack eller bara lite hud som har växt över nageln helt plötsligt.

Jag blir helt frustrerad. Jag har inget att blogga om.
Håller på att glömma bort hur man formulerar sig.


Igår sa jag till exempel "tack för maten" i stället för "god natt." Jag skrämmer mig själv. Liksom, snart kommer jag väl tappa allt.

IG i svenska, kanske?

Nu har vi haft praktiskt prov i kemi.

Jag spillde bariumklorid på golvet. Typ en hel flaska.
Hoppas att det inte är farligt eller nåt.

Nu: MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT!!!!!!!!!!!
(Jag är eventuellt lite lite hungrig, ja.)

Fick sms från halebop:

"Nu är det sommar! För att fira detta så ringer du för 0 kr/min till alla i Sverige hela natten (kl.00-06) hela sommaren. Gäller tom 31/8-2010. Mvh Halebop"

Men åh. Tack! Det är ju precis de tiderna jag vill prata i telefon. Vem är inte vaken klockan fem på morgonen för ett telefonsamtal liksom.

Ärligt talat? Hur dumt?

Men eftersom att jag är hon som skickar ungefär 800 sms den sista varje månad för att "jag ska fan göra slut på de sms jag har betalat för" och även hon som äter upp alla pommes på burger king med resonemanget "jag spyr hellre än slänger mat för 2,50kr."

Det kommer bli synd om Jonathn i sommar. Han är nämligen den enda jag känner som är uppe hela nätterna.

Hö hö hö...

Vi var hos mormor och grillade i fredags kväll. Mamma ville ha en ljuslykta att sätta myggljuset i:

Mormor: Rebecca, gå in och hämta en ljuslykta
Jag: Vilken?
Mormor: Ta den där jag har gjort själv i kyrkan
Jag: Och vilken är det?
Mormor: Men! Den med det röda lilla hjärtat på ju
Jag: Jag ser ingen med ett hjärta på?
Mormor går in och hämtar den själv
Mormor: Sådär. Hur svårt kan det vara?





Alltså. Förlåt mig mormor. Men...hjärta?

Jag är egentligen inte så arg som jag får det att verka.

Men när vi ändå är inne på det spåret så kan jag ju fortsätta klaga. Är det någon som äter några bra tabletter mot pollenallergi?

Mina hjälper mot det värsta i ögon, näsa och hals. Men jag har fortfarande konstant huvudvärk, och det känns inte som att det är bra att äta tre-fyra alvedon om dagen. Jävla pollen, i tell you. Jag sover liksom 12 timmar per dygn dessa tider. Minst. Men det hjälper inte. Fortfarande vill jag bara svimma varje vaken sekund. Eller blir jag dålig av tabletterna kanske?

Hur länge ska skiten blomma egentligen?

Ps. Varför kan jag inte få vara allergisk mot något som inte stör? Typ fisk, ärtor eller lever? Eller kanske regn eller matteprov. Ds.




Vilka lider?

Först cyklar jag hem i ösregn. Bilden nedan visa detta lite, även om ni inte får se ansiktet. Tro mig, ni vill inte se. Väl hemma tänkte jag att jag lika gärna kunde gå in i duschen, jag var ju liksom redan lika blöt som om jag hade seglat jorden runt utan båt.

Men se, det gick inte. Strömmen hade nämligen gått* på hela nedervåningen. Jag är inte mörkrädd. Men jag föredrar att duscha med tänd lampa.

Nu ska jag sova tills imorgon tror jag.



*Varför säger men att "strömmen gick?" Det är ju jättekonstigt.

---

Update: Min telefon gick visst sönder i regnet. Hurra!

Jag behöver en samlad person. Om någon sådan kan flytta in kanske?

Jag känner mig som 13 igen. Är inne i en sån här "alla andra" "ingen annan" -svacka. USCH VAD JAG BLIR TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!!!

Åkte till mamma för att få psykbryt där istället för i skolan. Tänkte att jag inte ville skrämma kunderna, åkte hem istället.

Alla andra:

...förstår matten direkt utan några jäkla problem och skriver därför ett stork jävla MVG som visst lyser som en starkare version av solen på provet som jag har misslyckats med att ens plugga till. (jag lovar, om man tittar in i det där MVG:et så blir man bländad och blind för livet och får ha sådana där skitfula glasögon tills man kolar vippen.)

...är lugna, samlade, harmoniska och sådär perfekt okonstiga i sin personlighet och slipper därmed skrämma bort människor och djur enbart med att säga en mening.

...är sjukt eftertraktade och dras i hela tiden för att alla vill hänga med den jättecoola människan. De behöver alltså inte kämpa ihjäl sig för att slippa spendera helgen ensam med en katt som de inte ens har.

...får en miljon kommentarer på varje blogginlägg. Även om det bara består av två ord och en bild på en tröja. "Vill ha"

Jag försöker nog bara motbevisa mig själv här.

Jag får alltid höra hur "glädjespridande och ljus i tankarna" jag är. Man ba jaha. Men okej. Kom hit lite så ska jag förtrolla dig med min svarta fekking magi så ska du få se på ljusa tankar.

Och. Förut när jag satt ensam vid ett litet bord (det tuffa bordet var fullt och ingen orkade dra en stol och sätta sig brevid mig)(eller så luktade jag äckligt? Vet inte) med min mörka mörka magi och höll på att dö av dysterhet (sådär att om någon hade nämnt ordet svält eller blod eller nåt annat hemskt så hade jag börjat grina direkt) så kommer min klasskompis fram och ska prata om, ja vadå? Jo, om sin mobil som visst hade en trasig knapp.

ÅH! STACKARS STACKARS MOBILJÄVEL.


/Rebecca 12 år. Tar ut sin obefogade känslostorm på en stackars kompis mobiltelefon. Känner sig även sjukt mogen.

Min syster och jag brukar turas om att ta ut hunden på mornarna. (okej. Hon brukar turas om med sig själv och sen tar jag ut honom ibland på fredagarna när jag har sovmorgon till elva.) I vilket fall som helst så kom hon in till mig förut:

Min syster: Har du sovmorgon eller nåt imorgon?
Jag: Nej. Vadåråå? (coolt ordval av mig)
Min syster: Men du kan väl ta Balder ändå?
Jag: Va? Har inte DU sovmorgon? Du kan väl ta honom?
Min syster: Nej. Jag har orienteringsprov på morgonen...

Ja. Sovmorgon.

What's the difference liksom?


Jag och min syster spelar kort år 2002. Har jag förresten glömt att säga att jag är kroniskt handikappad? Jaha. Men då vet ni det nu. Med bildbevis.

Läste det här inlägget hos ketchupmamman och blev inspirerad till att berätta följande historia för er:

Fram tills för några år sedan hade min morbrors familj en sommarstuga. Där grävde vi ner alla djur som dog i släkten. Det var bland annat tre kaniner, tre katter, en hamster, två marsvin, några fiskar och massa döda humlor.

Nu var det inte riktigt så att vi gjorde som de tidigare ägarna till ketchupfamlijens hus och grävde ner djuren på okänd plats på tomten.

Nej då. Nej nej neeeeej. Heh.

På min morbrors gamla gård har varje djur en egen (stor) gravsten med påmålat kors. Humlorna har träkors av tandpetare. Där finns även lite porslinsfigurer i form av hjärtan, kaniner, änglar och Jesusar. Med andra ord fick paret som köpte gården efter dem fick en hel djurkyrkogård på köpet.

Jag tycker detta är fantastiskt roligt. Fatta deras miner när de skulle klippa gräset första gången och hittade en gravplats med femton gravstenar under gräset.

Och sedan när de inte tror att det kan bli värre så hittar de en Jesusplatta med texten "Vila i frid Pelle-kanin" inristat på baksidan.

Jag dör lite jag med, så kul tycker jag att det är.


Mina fina kaniner. Åh. Puttinuttisnuttegull!

Om någon hade sett mig på vägen hem nu hade de säkert trott att jag var på väg hem från en maskerad. Men hortema. De har ofta trasiga strumpbyxor, har jag hört.

Det här är varför man ska betala lite mer istället för att köpa ett fempack strumpisar för 59.90.

1. Jag har en "vän" som bor i samma stad som jag. Vi har 42 gemensamma vänner, men jag har aldrig hört talas om personen. Hon har ingen bild heller. Och på väggen finns inte en enda liten update. Det är skitläskigt. Vad gör hon där liksom? Väntar på att någon ska skriva att de åker på semester så hon kan planera värsta inbrottet? Usch.

2. Varje dag uppdaterar två av mina vänner sina statusar med svindjupa poetiska texter. Typ "Oh, I feel like flying away like a bird. Oh please come and take me away." (Obs! Sant exempel.) Jag skrattar ihjäl mig varje gång, så jäkla roligt. (Uuuh, vilken dark humor jag har alltså.)

3. Vad är grejen med att uppdatera sin status med en låttext? Fattar inte grejen. Funderar lite på att typ posta texten till Hannah Montana soundtracket. För det är tydligen så man ska göra om man är någon. Vilket jag absolut är.

4. VEM ÄR IDIOTEN SOM HAR TAGIT BORT MIG SOM VÄN!?

Exakt när har Katrin tänkt släppa ut sin unge?

Jag bara undrar. Är inte den typ ett år försenad nu? Jag har liksom inte tid att springa fram och tillbaka till datorn för att ta reda på om hennes bebis har behagat komma ut än hundra gånger om dagen. Ja, det kan väl hända att jag är lite, lite bloggskadad. Vadåråå?

---

Nu känner jag att bebisen är på väg. Hon har inte bloggat sen klockan två. När det har gått mer än två timmar kan man börja ana något.

Det var bara det.

Jag fick den här kommentaren av Petra (kul blogg där för övrigt):



Nu när jag vet det här så verkar plötsligt mitt liv mycket mer logiskt. Varje kväll, när jag ska sova bombaderas min hjärna av en miljon tankar.

Och sen på morgonen så vet jag bara att jag tänkte att jag skulle blogga om något svinroligt, men har ingen aning om vad det var.

Exakt så var det igår också:

Jag 1: Åh! Det ska jag blogga om!
Jag 2: Skriv upp det nu då. Du vet att du alltid glömmer bort annars
Jag 1: Jag vet. Men jag tror inet att jag orkar lyfta armen och ta fram mobilen. Nej, usch vad jobbigt. Jag skaaa...bara vänta lite...
Jag 2: MEN JUST DO IT ALREADY!!!
Jag 1: Nej. Jag kommer inte glömma. Inte om jag tänker på det om och om igen. *Tänker på blogginlägget minst 150 gånger*
Jag 2: Kom inte och säg att jag inte varnade dig...idiot
Jag 1: *Fortsätter försöka pränta in blogginlägget genom att tänka på det jätteintensivt*

Och ja. Nu undrar jag vad fan det var jag tänkte så jäkla mycket på.

Var det fler än jag som vaknade av åskan inatt?

Jösses vad det dånade klockan 04.18 i morse. Helt allvarligt, mina blomkrukor skakade så mycket att jag fick bära ner dem på golvet. Jag var 100% säker på att jag skulle dö. Och jag är inte det minsta rädd för åska i vanliga fall, snarare tvärt om. Okej, jag var väl inte rädd för åskan nu heller, mer lite att jag inte kände mig redo för att dö än.

För det var jag övertygad om att jag skulle. Tänkte att det iallafall var tur att jag inte hade pluggat till matteprovet. Det hade liksom varit sjukt ovärt.

Sen somnade jag. Klockan 04.22.

Fatta att jag bara kan konstatera att jag ska dö och sen somna om på typ tre minuter. Så mycket bryr jag mig tydligen.

Såg på facebook att svinmånga (4 stycken) av min vänner har ordet "jogga" med i sin statusupdate. "Ska jogga en sväng i skogen nu! Sköönt" eller "nu ska jag springa iväg i elljusspåret" och "nu blir det en joggingrunda innan gymmet."

Man ba O.......kej?

Ursäkta mig men har de inget liv? (=läxor, TV att se på, blogg etc. etc.) Alltså man undrar ju. Helt seriöst, jogga? Och en sak till: ...SKÖNT!?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Ja. Det var allt for now.


Ett styckte hund som tittar på bloggande matte

Jag har vääldigt mycket att blogga om. Men jag har dessvärre inte så mycket tid.  Nu ska jag ut en sväng och sen. Ja, sen ska viga hela jäkla kvällen åt matteboken.

Vi hörs när jag har ett liv igen.

Nej, det här går ju faktiskt inte för sig!

Om jag ska hålla på att ta sprutor, blodprov och annat hemskt titt som oftast kommer jag utan svårigheter att kunna rulla fram och tillbaka till skolan om ett par månader. Jag borde skämmas. Ska man verkligen behöva en hel wienerkrans för en ynka liten spruta?

Tycker jag det? Tycker jag att det är nödvändigt med en 200-grammare för en enstaka injektion? Fatta liksom om jag skulle få diabetes eller så. (Vilket jag säkert kommer dra på mig om jag ska fortsätta med min egenkonstruerade belöningsdiet.)

Då kommer jag liksom få äta minst fyra belöningswienerkransar om dagen. Väldigt bra för diabetiker har jag hört.

Nu ska jag plugga biologi. Jag känner att jag inte kan bli mer intresserad av hur blötdjur andas, äter, rör sig och föder blötdjursbarn.

Så jäkla spännande att jag typ dör.

N....O.....T

Det är vad min kväll kommer gå ut på. Lära mig 40 sidor om svampar, djur, halvdjur, mossor, mossdjur och mögeldjur (nåja, nåt sånt). Sen kan man ju undra varför jag sköt upp pluggandet till terminens största prov till kvällen innan. Det kan man ju verkligen undra.*

*Gör inte saker idag som du kan göra imorgon. Allra bäst är det om du kan skjuta på det några veckor. -Känt kinesiskt ordspråk.

Note to self: Välj en annan gymnasielinje i nästa liv

Idag såg jag några lammungar. (Jonathan säger att det inte heter lammungar. För att alla lamm är ungar. Men på barnen i bullerbyn säger de lammunge. Så det så)

Sen dess har jag varit helt konstig och bara längtat efter att få klappa en lammunge, allra helst bära en. Små luddiga vita lammungar. Åh.

Så fina.

Jag tycker om sådana djur. Typ får.

Jag skiter liksom i tigrar, delfiner och isbjörnar när vi åker till Kolmården eller liknande. Men jag vill gärna köpa pellets och mata getterna.

Har jag några läsare i Norpan som är på kolmårdenbloggträff i sommar? Snälla? Inte det nej. Okej. Men då får jag väl gå själv. Då.


Bildkälla

1. Jag har just tittat på den sorgligaste film jag någonsin har sett. "Away from her." Fy farao var jag grinade. Inte sådär en eller två gånger utan igenom hela filmen verkligen. Tror inte att Linnea märkte det, hon somnade nämligen ifrån hela sorgligheten.

2. Idag var vi och tittade på alla studenter i fina klänningar, påväg till studentbalen. Vilken ångest jag fick. Om ett år ska jag vara sådär "stor." Nu menar jag inte så mycket själva balgrejen, alla var så fina att jag bara fick ännu mer ångest och ville gräva ner mig under marken och vara ful för mig själv. Nej. Jag menar att jag är inte så stor att jag ska sluta skolan om ett år. Absolut inte. Någon måste ha blivit fel.

3. Imorgon ska vi iväg på dop i Hålta. Jag har inte ens valt klänning. Hur viktigt är det att den är helt vit. Är det okej med blå blommor? Och är svarta skor okej? Inte va? Jag har egentligen ingen tid. Måste. Plugga. Biologi.

Usch. Jag är i en ond cirkel.
Jag vet alla grejer jag måste göra, men det är så mycket att jag skiter i att göra dem för att jag får sån panik när jag inser hur mycket det är.

Så då börjar titta rakt fram igen och högen med saker jag måste bara växer och växer. Lite därför jag inte bloggar som jag ska.

Jag får snart psykbryt.
Om ni ville veta.

Förut gick jag och Linnea till hemmakväll för filmhyrning och godisplockning. Vi var helt bestämda för att inte hyra en hemsk film.

Inget djup och inget läskigt, sa vi innan vi gick in.

Sen hyrde vi "skotten i knutby." En jäkla dokumentär.
(alltså inte skotten som i "man som bor i skottland")






?????

En tjej blir psykad till att skjuta ihjäl sina bästa vänner, en annan gifter sig med Jesus och en tredje skriker till en tjej att hon kommer bli straffad med döden om hon inte genast slutar umgås med pojkar! Sen blir den tjejen påkörd och totalförlamad.

En lättsam feel-good-movie med andra ord.

Det här är jag som tittar på Bella&Tyra show:



Jag tror och hoppas att hela skiten var uppgjort, ingen människa pratar sådär. Det hela lät väldigt inlärt och falskt. Videon hon la upp innan var bara lite för mycket. Det skulle förvåna mig mycket om hon inte kommer tillbaka nästa vecka, eller veckan efter det och uppför sig som en normal människa. Alltså inte Kissierollen. Jag känner mig redo att möta den där "Alexandra" som hon skriver så mycket om.

Jag hoppas verkligen. Hoppas hoppas hoppas.

Om inte så är fallet så vill jag berätta att jag mådde jättedåligt av programmet. Jag ville åka dit och krama Bella som fick ta all skit.

Jag ville åka dit och krama "Kissie" också. Jag får exakt samma känslor som när jag ser ett barn skrika efter sin borttappade mamma på Ica Maxi.

Förutom det att Kissie uppenbarligen har tappat bort sig själv.

(Dock måste jag erkänna att att en annan del av mig vill ge henne ett jäkla (ofarligt) skott med en elpistol i huvudet.)

Nä. Usch alltså. Jag blir helt förvirrad.
Jag tror inte att det här var på riktigt.

Vad tror ni?

Nästa vecka har jag ett stort biologiprov. Vi har inte haft något prov sen i julas. SÅ jäkla stort kommer det att vara. Jag hade planerat den här "helgen såhär":

Torsdag: Biologi 9.00-20.00 med eventuell paus för intagande av måltid samt tre toalettpauser jämt fördelade över dagen.

Fredag: 11.00-17.00 biologi. Utan intagande av föda. Där efter pastamiddag med några vänner.

Lördag: Här tänkte jag skita i tider och bara tvinga mig själv att räkna ifatt de uippgifter jag är efter i matten. Några stycken bara. Typ tre....ttio.....upphöjt till två.

Söndag: Först hoppas jag på en fikadejt med kära My och därefter ett fint dop i Hålta kyrka. Alltså ungefär noll minuter över til skolan.

Nu ska jag tvätta håret, börja med lunchen, gå en sväng, se greys-avsnittet jag missade igår och sedan gå igenom mina 442 olästa inlägg på bloglovin.

Sen kanske jag börjar med biologin. Om jag hinner. Jag har nämligen bestämt med Linnea att möta henne efter klockan sju.

Min helg kommer inte att bli riktigt som jag tänkt mig.

Men det viktigaste kvarstår.
Jag ska fortfarande träffa fina Maria!

Det var dit jag ville komma.
Jag orkar inte blogga. Så, läs hennes istället.

HÄR ÄR LÄNKEN
OCH HÄR
ELLER HÄR


HÄR

HÄR

HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR

Om ni missade så är länken här.

Mamma och jag var inne på lekis för att köpa doppresent till mitt kusinbarn. Jag tappade ganska snabbt fouks på doppresentletande:

Jag: Varför har ni bara rosa sopkvastar med hello kitty på?

Affärsbiträde: Ja, alltså. Jag vet inte

Jag: Varför finns det inga med bilar?

Affärsbiträde: Mmm, det har jag aldrig tänkt på...

Jag: Och kastrullerna?

Affärsbiträde: Vad är det med dem?

Jag: Varför är det prinsessor på?

Affärsbiträde: Jo, det...

Jag: Jag vill ha blå kastruller med spiderman på

Affärsbiträde: Okej. Men jag..

Jag: Nämen! Titta här? En ROSA sopskyffel med en KATTUNGE på

Affärsbiträde: Ja, jag vet. Du har rätt

Man ba "tack, men det vet jag väl."

Det fanns en miljon olika städset med leende flickor på framsidan, fullt upptagna med att stöda köket med sin rosa hello-fucking-kitty-prydda sopkvast.

Snälla, jag ber er köp en sopkvast till era söner. Eller ett litet glittrigt strykjärn! Gör det bara!

Idag öppnade Seval fönstret i omklädningsrummet efter gympan. För hon "ville sätta sina skor på fönsterkarmen."

När jag stod där i bara trosor och BH kände jag plötsligt att någon tittade på mig. Efter att ha lyft blicken mot fönstret kunde jag konstatera att så var fallet. Min spontana reaktion var att vinka, så det gjorde jag. Samtidigt som jag ville dö en snabb och inte så plågsam död.

Tröstade mig med att det i alla fall inte vad någon jag kände igen...

Nu lite senare slog det mig dock att jag visst känner igen killen. Faktum är att det är ganska troligt att vi läser en kurs gemensamt.

Just great.
En av de få på skolan som har sett mig i underkläder måste alltså ha lektion med mig också. Alldeles perfekt ju. Åh vad vi kommer ha mycket att prata om nu.

Mina bröst, till exempel.

Mina planer för långhelgen* har hittills varit att åka iväg till Halmstad torsdag till lördag. Och sedan vidare till Göteborg för att gå på ett dop på söndagen. Kanske ska jag hinna med en Lisebergardag innan det. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta moig för.

Nu är jag inte så lockad att sitta i en ministuga ganska långt utanför staden med mamma och hennes kompis hela helgen. Vad gör man i där?

Har jag några läsare i Halmstad?
Maila mig? Alla förslag mottages.

Och en sak till.
Det kommer vara dåligt med blogginlägg, jag litar som sagt inte riktigt på min mobilbloggningsförmåga.

*som blir till av det faktum att vi är lediga även fredag

Nu har de ändrat så att man inte ska ange något kodord innan mobilbloggen utan bara skicka inlägget till ett helt vanligt mobilnummer...

DING DONG DING DONG DING DONG DING DONG!!!
SMAAAAAAASH!!!!!

Nämen oj. Gud va varningsklockorna ringer högt. Skithögt ringer dem. Oj oj oj. Jag kommer inte kunna sova på hela natten för så jäkla högt är det.!

Jag ser framför mig hur jag kommer hem från Göteborg på söndag, loggar in på bloggen och blir skitglad för jag har visst fått hundra tusen kommentarer på ett inlägg jag skrev i fredags natt. Hurra! Men va? Vänta lite nu. När skrev jag ett inlägg med namnet på en tjej i min paralellklass som rubrik? Och varför skulle jag skriva ett inlägg om någon som är helt jäkla efterbliven i hjärnan? Undrar förresten varför Elin inte har svarat på mitt sms jag skickade i....när var det nu igen? Åh, just det. I fredags natt.

DING DONG DING DONG DING DONG DING DONG!!!
DING DONG DING DONG DING DONG DING DONG!!!

DIIIIIIING DOOOOOOOOOOOOOOOOOOONG!!!!!!!!!!

Hur man vet när det kanske, möjligtvis är dags att fila fötterna:



Då vet vi det.

(jag kan även ha råkat kliva på en spik. Vet inte.)

Min syster kom just hem från en heldag på Lisseberg:

Mamma: Har du åkt mycket?
Min syster: Ja, vi åkte hela tiden förutom när vi åt. Först så..
Jag: VA? Vart åt ni?
Min syster: Burger King...vi åkt...
Jag: Vad tog du?
Min syster: Crispy chicken....det var knappt någon kö så...
Jag: Åh...meny nummer åtta.........
Min syster: Okej, men ville ni veta vad jag åkte eller?
Jag: Ja
Min syster: Till och med höj...
Jag: Alltså förlåt. Men vilken sås?

Man ba men tack storasyster för visat intresse.

Mormor och jag sitter i köket och pratar om hennes kommande operation:



Mormor: Så. Om jag får åka in den första borde jag komma hem till den åttonde igen

Jag: Mmm...

Mormor: Ja, det MÅSTE jag alltså. För jag vill så gärna komma hem i tid så jag hinner vara med här och se allt

Jag: Vad ska du se? Studenten? (min kusins)

Mormor: Nej

Jag: Va? Vad är det då?

Mormor: Jo, eller det också. Men bröllopet! Bröllopet!

Jag: Vad säger du? Vilka ska gifta sig?

Mormor: Men. Det vet du ju. Kronprinsessan och Daniel

Sammanfattning: Mormor ska byta ett knä som har plågats av i tre år, men hon oroar sig för att inte kunna se ett jäkla bröllop på TV.

Bra att vi vet vad hon priroterar.

Ursäkta mig aftonbladet.
Men är inte ni typ 100 år efter med den här diskussionen?

De skriver i artikeln att det inte blir några konsekvenser för den anställde. Han får alltså inte dödsstraff som jag direkt antog.

Då vet vi i alla fall att det inte har hänt nåt viktigt i Sverige på senaste tiden. Och det känns ju skönt.

Alltså. Jag vet inte vad ni gör. Men jag äter fläskstek.







Ja, i servett. Det var en krissituation.
Ursäkta den dåliga bildkavlitén för övrigt.

Höreeeeeeeees mina små fågelungar.


Update: Jag fick just kött i ögat. Svider som tusan. Ajajajajaj! Vad ska jag göra? Kommer jag att dö? Faaaaaaaan. Måste skölja. Ajajaja.

Hej.
Jag har en dålig dag och jag låter det gå ut över alla typ alla andra.

Jag lämnade även skolan utan att säga hej då till någon. Tror förvisso inte att någon märkte det, men ändå. Det kändes bra.

Nu ångrar jag mig dock.

Tänk om de är med om nån skitallvarlig olycka och dör i helgen, och så kunde jag inte ens besvära mig med ett enkelt "hej då" för att mitt engelskaprov gick lite dåligt och jag därför bestämde mig för att hata dem deras sista timmar i livet.

Undrar liet hur jag tänkte. Om jag tänkte.

Imorgon skriver vi nationellt prov i engelska. Inger ser riktigt fram emot detta och fejjan svämmar således över av "fuck engelskaprov"-statusar.

Jag gjorde alltså det enda rätta, -tvärt emot alla andra. Jag gör liksom alltid så. När alla den andra april skrev hur mycket de hatade snön gick jag med i gruppen "Vi som älskar snö!" (fast jag egentligen är allergisk mot den. Jag menar, jag försökte smälta den inne på willys i vintras!?)

Väldigt moget gjort av mig, kan man tycka.

Jag stannade hemma idag med. Hade 38,5 i feber igår kväll. Imorgon måste jag vara totally fit for fight (for engelskaprov) för jag har nämligen planer på att skriva MVG på nationella. Eller i alla fall VG. Äh, va fasen,  SNÄLLA GUD GÖR SÅ ATT JAG FÅR G!!!!!!!!

Ja. Men precis Rebecca.

Idag mår jag där emot bra. Galet bra! Jag vill ut och hjula i gräset! Springa en hinderbana! Leka med ponnysar eller bara mat några fåglar.

Jaha. Okej.

Slängde just ihop en pastagratäng lite hipp som happ improvisationsaktigt och väntar nu på att bli hungrig.


Ser ut som något....som man kan dö av att äta. But still.

Den här bilden kommer upp på TV:n. Jag tror att det är vid själva inslaget för kanal5 eller nåt. Men det spelar ingen roll.



Min syster: Vad blir du sugen på när du ser den här reklamen?

Jag: ÅH! Det är nån glass!!! TWISTER!!! Nej, en annan. Det är isglass i alla fall

Min syster: Eh, va?

Jag(skriker i extas): NEJ! DET ÄR NÅN SAFT!!!

Min syster: Va? Vad säger du?

Jag(fortsätter skrika): JAAA!!! NÅN FUN LIGHT! JA! (alltså ursäkta men vad exakt håller jag på med? Man undrar ju faktiskt)

Min syster: Okej, Rebecca

Jag: Vadå, vad blir du sugen på?

Min syster: Gelébjörnar

Jaha.

Den här promenadgrejen var inte vidare genomtänkt. Jag har fått lida för den i två timmar nu, och mamma fick hämta mig på vägen. Mitt huvud håller på och gå sönder och det svider fortfarande i halsen. Dessutom har det precis slutat att låta som om en mus blir ihjältrampad varje gång jag andas. Men jag ska inte gnälla. Det kunde varit mycket värre.

Nu har jag precis tittat klart på Grey's.
Jeez vad jag grät. Och sen fick jag nästan kräkas på det, när Owen släppte halsen på sin kompis. FY FAN! Jag trodde att jag skulle kvävas där ett tag.

Så då till frågan:
Varför tittar jag?


Ser ni under mina omejkade ögon? SER NI? Det ser ut som om jag inte har sovit på typ fyra nätter! MEN JUST DET DET HAR JAG JU INTE HELLER!

Nu har jag friskförklarat mig själv.
Nästa steg är att återställa den kemiska obalans som jag har skapat i kroppen av alla tabletter och blandningar jag har hällt i mig den här veckan.

Nu går jag ut och går.
Fatta att jag har haft tråkigt när jag frivilligt går ut och går.

Som en jäkla fotvandrare. Hah.
Fuck you hosta!


Gammal bild från den tiden jag var frisk och glad...och tydligen lite handikappad?

Anna frågade vad jag hade för mig. Jag svarade precis som det var. Att jag sett en timma på ett pogram på animal planet om björnar som fångar lax i älvar och därefter bråkar med sina barn om vem ska äta den. Jag kan snart allt som finns att veta om björnar.

Living the dream alltså.

Jag vågar knappt ge er ett foto på detta. Jag håller nämligen på att tappa ansiktet. Det är sant. Jag smetar på vaselin en gång varannan minut. Ja.

Vad jag ska göra nu?

Tja. Det står mellan Oprah och Ellen DeGeneres.


"Tyck synd om mig or die" -typ.

Min syster berättade att de sänder en top model-säsong för korta tjejer. Coolt, tänkte jag och bänkade mig framför TV:n i tron om att få se 20 skitsnygga dvärgar tävla om att bli supermodeller. Så himla underhållande! Outsiders kombinerat med top model liksom. Nu var det ju inte riktigt så.

Så här skriver tv.nu om saken:

"Äntligen får korta tjejer en chans att bli USA:s nästa toppmodell! Alla tjejerna är 1,73 och kortare. Fjorton småväxta skönheter flyttar in i modellhuset för att tävla om det åtråvärda priset."

Jaha?

Ursäkta mig Tyra. Men jag är 1,64 och vad jag vet så klassas jag varken som dvärg eller småväxt. Möjligtvis någon cm under medel.
(Excuse me tyra. But I'm 164 cm and I'm not a dwarf.)

Ärligt talat?
(Honestly?)

Jag har levt i tron om att jag är helt normal och sen får jag plötsligt reda på att jag är 10 cm kortare än vad som krävs för att få vara med i en tävling för kortväxta.
(You can use google translate on this one...bitch...)


Så. När är man kort, tycker ni?

Om ni undrar vad jag har haft för mig i natt kan ni läsa om det HÄR. (Tydligen är jag en dålig ortoped som går runt i icke fotriktiga skor.)

Vaknade klockan sex i morse och hade på något sätt lyckats framkalla 39 graders feber och en inte så trevlig hosta. Det var bara det jag ville säga.

Vi hörs senare.

Igår mötte jag upp Elin med flera för en fika på Tranås enda, observera enda, öppna café. Vad är det för något egentligen? Stänga klockan fyra på valborgsmässoafton? Fattar ingenting. I vilket fall som helst så hittade vi ett öppet. Bra.

Fick även en mindre chock när det visade sig att Elin hade klippt av sig håret hux flux. Bara sådär. "Jag ska klippa mig" och sen var håret väck. Väldigt modigt och väldigt snyggt. Beundransvärt! Jag är typen som klipper mig en gång om året och är skitnervös innan.

Senare mötte jag upp lite annat löst folk. (♥)
Finns inte så mycket mer att säga om det.

Anna och jag grillade lök med en spik.
Det var fint.


Bra bild för övrigt.

Igår hoppade en kille fram framför mig på stan och skrek "HEJ!!!" rakt i ansiktet på mig. Eftersom att jag hade en av mina blyghetsdagar och kände mig allmänt tillbakadragen sa jag bara ett enkelt hej och tittade sedan ner i backen och fortsatte gå.

Ni kanske tror att det var bra där? Att jag var lite otrevlig och sen var det inte mer med det? Men nej då. Inte så.

Killen i fråga vände sig till sina kompisar, pekade på mig och skrek lite lågt: "Ah! Rasist!"

Öh?

Ja, jo men exakt så är det ju. Fan han kom på mig liksom.
Skit också.

Varför känner jag alltid att jag måste delge er mina djupaste tankar mitt i natten? Varför är det så? Varför skriver man alltid en massa skit på nätterna som man sen typ vill dö över dagen efter när man vaknar och är pigg igen? Fattar inte grejen.

På dagarna kan jag skriva små roliga ankedoter. Men så fort klockan passerar ett så tror jag automatiskt att ni blir mina bästisar som orkar lyssna på mina livsöden.

Usch. Jag får ont i magen när jag tänker på all skit jag har skrivit här under tidigare nätter. Sen vaknar man på morgonen och raderar skiten som typ bara har fått två kommentarer och då tror man att allt är frid och fröjd igen.

Men icke. Då ska man ta emot ett par kommentarer från sådana som har sett de första orden på bloglovin' och svara på frågor i stil med "HAHAHAHA!.....va?" "VADÅ? SÄG?! Eller, den här är värst "Alltså. Vad försökte du få fram i ditt tidigare inlägg. Vart skulle du komma med den där början? Stackare."

Det är den värsta form av ångest.

Ja. Men okej Rebecca. Givande inlägg detta.