Min syster har nyligen börjat läsa allt hon kommer över med nån författare vid namn Katarina Von Bredow. Ingen aning om vem det är, men jag har blivit tvingad till att läsa några sidor ur varenda jäkla bok. Jag fattar ju att hon skriver böcker för tolvåringar, så därför har jag inte besvärat mig med att störa mig på att det tar tolv hela sidor för henne att beskriva i detalj hur en kyss går till.

Men jag stör mig på att hon gör allt för att få sjuka saker att verka helt normala. Första boken jag bläddrade i handlade om en tjej som blir kär i sin bästa kompis. Fine liksom. Det kan väl hända.

Andra handlade om en tjej som blev kär i sin bästa kompis pojkvän. Det kan väl också inträffa antar jag.

Men sen blev det liksom bara värre och värre. Nån tjej blir störtförälskad i sin bästa kompis pappa. Och det skriver författaren jättefint om. Det är ju faktiskt inte okej alls.

Och sen. När jag trodde att det inte kunde bli konstigare och mer osmakligt kommer min syster med tårar i ögonen och berättar att nu, nu har hon minsann läst den bästa boken ever. (typ)

Vad den handlade om?

En tjej som blir kär i sin bror och sedan rymmer till nån sommarstuga och har sex med honom i skogen. Igen och igen. Tills mamman kommer på dem.

Låter väl som en helfin story?

Idag har det, liksom i övriga Sverige, varit strålande solsken i Tranås. Vi packade således en väska fika (Jonathan tog med sig en hel äppelpaj. Inte sådär jättenormalt kanske) och cyklade till närmsta (?) vattendrag.

Min systers kompis hade med sig en tidning med korsord som vi stal:

Jonathan: Vad blir det här tror du? Bestick är ledtråden
Jag: Vad har du för bokstäver?
Jonathan: _ _ FF_L
Jag: Haha. Kul. Jättekul
Jonathan: Men va?
Jag: Ja. Nu var du rolig
Jonathan: Men Rebecca ärligt. Jag fattar inte?
Jag:.....
Jonathan: Eller....gaffel....kanske?

Ja. Men kanske det?

Jag är så jäkla glad att det var han och inte jag som var sådär trög nu. Det brukar annars vara tvärt om ibland. Ganska ofta.... ...typ jämt.

....

Sådär. Nu har jag vaknat till liv. Ungefär samtidigt som jag funderar på att gå och lägga mig igen alltså. Men först tänkte jag berätta en sak.

I torsdags när jag var på väg hem från mormor kom det fram en tjej, kanske fyra år gammal och drog mig i jackan. Hennes pappa höll på att tömma bilen:

Hon: Hej. Vet du vart jag har varit?
Jag: HEEEEEEEJ!!! Neeeeeeeeej! Vart!? Sääääg! (älskar att man kan översocialisera med barn utan att de tycker man är dum i huvudet)
Hon: Jag har varit på Linköping
Jag: Har du varit i Liiiinkööööping? Va kuuuul!
Hon: Ja. Bara så du vet.
Hennes pappa: Ja, vi var på apoteket
Jag: Jaha. Vad bra. Det är ju bra. Apoteket menar jag. Det är bra
Hennes pappa: Ja. Bara så du vet

Jag älskar spontana samtal om ingenting med personer man aldrig har träffat innan. Men det var inte det jag ville säga. Poängen med det här inlägget var att få er att förstå hur jäkla jobbigt det var för mig att inte skrika "OKEJ MEN DET HETER I LINKÖPING! I! INTE PÅ!!!!" rakt i ansiktet på ungen.

Känns lite psykiskt instabilt sådär.

Jag tänker alltså inte blogga nu.

Hörs.

Dessutom har jag fortfarande chili i ögat.
Haha.

Efter imorgon kväll!
DÅ!!!!

Då kommer jag ha tid med bloggen igen. (Av lite olika anledningar som är för ocoola att skriva om på bloggen.)

Nu har jag varit och lekt lite med min bortresta kompis kanin. Det var trevligt. Förutom att kaninen är svingammal men fortfarande tror att min arm är en slags missbildad kaninhona och desperat försöker göra denna kaninhona dräktig samtidigt som han ger ifrån sig ett knorrande ljud.

Hade förresten en kanin själv. Den brukade hoppa runt i en cirkel och kissa på hela min garderobsdörr. En gång hade jag glömt dörren öppen.

Ja.

Men det var ju bra att jag lyckades spåra totalt. Igen.

I morgon natt åker min kompis till bort och jag kommer inte träffa henne mer innan det. (Stor sorg.) Jag ska ta hand om hennes gamla kanin medan de är borta.

(ska erkänna. Det första jag gjorde efter att hon frågat om jag kunde ta hand om honom var att fråga en kompis i panik vad fan jag skulle göra om kaninen dog när jag hade den. Jag var livrädd. Jaja)

Idag sa min kompis till mig att "Om han dör när vi är borta, så måste du lägga honom i frysen."

Vad gör jag då? Säger jag till henne att han absolut inte kommer dö? Blir jag allvarlig och försöker se ledsen ut samtidigt som jag berättar att det inte kommer hända?

Nej.

I stället hör jag mig själv säga:
"Okej. Ska jag slänga glassen eller chicken nuggetsen för att skapa plats?"

Snacka om att vara ice-fucking-cold alltså.

(Egentligen är jag livrädd för att han ska bli sjuk. Jag kommer göra mitt yttersta för att hålla kaninen vid liv. Jag ska mata den med sked om det behövs.)

Alldeles nyss på fejjan:

Min kompis: Jaha. Så du går natur, just det ja
Jag: Mmm
Min kompis: Vänta. Det var du som skulle bli läkare va?

....

HAHAHAHAHAHA!

Oj. Förlåt.

Ja, men det var jag ja. Tjejen som spydde av att råka sticka in en hårnål under nageln samt tycker det är ett väldigt bra alternativ att bli medvetslös av att se ett tomt blodprovsrör ska absolut bli läkare. Det känns väl tryggt eller?

"Så ja patienten. Nu behöver du bara ta den här gigantiska sprutan som ligger där framme på bordet och så trycker du in den lite försiktigt. Sådär, då ska jag bara måla en liten prick på din arm där så du vet exakt vart du ska sticka. Jag väntar där inne på toaletten. Oj då. Blodet sprutar säger du ja. Hoppsan. Men om du trycker på den där röda knappen på väggen så kommer det en riktigt läkare snart och annars finns det förresten plåster på väggen."

I don't think so.


Smakfullt vald bild

Note to self: Hacka aldrig fekking någonsin chili om du tänkt klia dig i ögonen någon gång det närmsta dygnet. Seriöst alltså. DON'T.

Nu verkar det lite som om det brinner i båda ögonen och överallt där tårarna har runnit. Jag blir galen. Det gör så jäkla ont.

Och eftersom att jag tydligen är en sådan som inte lär av några misstag i hela världen smorde jag just in läpparna med samma förgiftade hand.

Det känns alltså för tillfället som om jag har hånglat aningens för länge med en brännmanet.

Jag vill bara meddela er detta.

Mina grannar har spelat dragspel hela kvällen fram tills nu. (Hallå?? Har de inget liv? Har de ingen tv? Eller är de bara helt ointresserade av kungafamiljen?)

Och som inte dragspel vore nog har de tre timmar i sträck sjungit någon blandning av svensk, tysk och bossnisk folkmusik till. I typ 105 olika stämmor, vilket borde vara ganska omöjligt med tanke på att de bara var sju stycken. (Kan eventuellt bero på att jag hörde den första ölburken öppnas ungefär klockan 11 i morse men jag är inte säker. Annars är de naturligt tondöva.)

Vi kan säga så här:

Hör jag en jäkla dragspelston de närmsta 25 åren kommer jag spy. Seriöst, även om jag inte vill det så kommer jag spy.


En i högsta grad stulen bild

I fredags slutade min syster nian. Som den exemplariska (?) storasyster jag är befann jag mig givetvis i kyrkan vid tillfället.

Eleverna hade skrivit en egen låt:

"Nu är det slut på skolan, vi är äntligen fria, aldrig mer några läxor lalalalalalaaaaaaa"

Väntalitenuva?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!

Alltså. Vet ni vad det roliga är? Min syrra ska gå natur. Det är så jäkla kul.

Inte för att vara sån nu. Men hörni. Nian känns lite som en lugn, avkopplande semester på lyxhotell jämfört med en dag på NV (förutsatt att man vill ha någorlunda okej betyg och inte är släkt med typ Einstein eller nån...) Så ta vara på sommarlovet. 

"Aaaaldrig mer några läxor tooodelooo lalalaa"

Mmmm. Men precis. Riiiiiiight.
Eh.


En låda som skulle kunna vara fylld med läxor, men som istället råkar svämma över av solo och veckorevyn...

Internet svämmar över av tankar om bröllopet idag, därför tänkte jag skriva om det också. (=totalt ologisk mening.)

Jag tycker det är galet fint. Och Daniel verkar vara så jäkla bra. Jag blir helt lycklig i kroppen av att se dem tillsammans....på TV. Åh, vad jag tycker det är fint. Jag började gråta ungefär samtidigt som Daniel och har inte riktigt slutat sen dess.

Sen att boggvärlden mest verkar bestå av upproriska tonåringar som oj, hux flux har börjat kalla sig antimonarkister och låter trycka upp T-shirts med texten "AVSÄTT KUNGEN!!!! GO REPUBLIK!!!" gör mig inte så mycket faktiskt.

Och det gör ingenting att prinsen ser typ ätbar ut heller...

...förresten. Ponera att jag skulle gifta mig med en prins. Blir jag prinsessa då? Jag bara undrar alltså. En helt spontan tanke. Eh.


Bröllopsproviant

Idag har jag fikat med söta* Queen Ella (som hon tydligen tvingar alla hennes vänner att kalla henne. Helt sjukt ju...) Vi ville vara helt originella som fikande bloggerskor och gick således till Espressohouse och beställde varsin chailatte.

Eh. Ja.

Sen hängde vi lite på lagerhaus och diskuterade väldigt mycket prinsessbröllop. (ja, jag har köpt bröllopschoklad...) Ella pratade inte alls östgötska som jag hade hoppats på (skönt för henne...) utan helt normal svenska vilket var en smärre chock för mig. Jag har liksom aldrig träffat en norrköpingsbo utan talfel innan.

Jaja.
Nu ska jag se klart på vimlet frånbröllopsgalan.







...fortsättning följer...


*Ella fattade min bloggterm direkt.

Min grannar har vänner från Tyskland på besök. Min hund brukar springa lite som han vill hos den familjen, och de får skylla sig själva som ropar in honom så fort de har lagt köttet på grillen. Men nu funkar det inte riktigt. Balder är nämligen hela tiden redo att bita ihjäl den där tysken.

Så fort han stiger utanför dörren drar hunden upp läpparna (eller vad det heter på hundar) och morrar ilsket samtidigt som han gör sig redo att döda mannen.

Det är skithemskt. Och det är bara tysken han gör sådär mot. Jag skäms ihjäl. Jäkla rasisthund liksom, känns inte okej.

Linnea sa att Balder absolut  måste vara jude. Jag är lite osäker på den punkten. Lite senare tände min släkting ett myggljus som luktade som en hel skogsbrand och sa att "då gillar han nog inte den här lukten."

Det var väl lite hemskt kanske.

Nu ska jag upp om sex timmar. Najt.

Eftersom att östergötland tydligen är the place to be om man har en blogg så är det hur enkelt som helst att bestämma tid för bloggfika.

Det är precis vad jag och Queen Ella har gjort på fredag.

Jag fick det här mejlet nyss. Skrattar ihjäl mig. Det kan liksom bara blir bra. Exakt sådär tänker jag också. Så himla fint.




Alltså:

Bra saker med linköping: Bosses Glassbar, munkstället. (sen kan jag tillägga att det finns faktiskt Burger King också. Och subway. Plus ganska god paj på café gränden.)

Bra saker med Norrköping: McDonalds (här finns det även ett skiiitbra glasställe inne på linden. Åååh vad bra den är. Ps. Bara naturliga färgämnen.)

Idag har jag sjungit afrikansk musik i två timmar. Det var intressant. Särskilt när altstämman låg på en ton hela låten. Jag kommer börja prata så.

Som en robot.

Hej. Jag. Heter. Re. Becca.

....

Förresten. Varför är det alltid så att när man är förkyld och ska testa sin röst så säger man "Hej jag heter Rebecca?" (om man heter Rebecca då så klart.) Jag gör i alla fall det jämt. Fast ibland säger jag "mamma" också. Det är lite olika.

Gud.

Fan va pinsamt att jag skrev sådär egentligen. Det där är säkert inte alls något som alla gör utan bara något konstigt som jag gör. Pinigt.

Jag veeeet! Jag har inte uppdaterat på typ hundrafemtio år.

Men grejen är att jag vill hålla en trevlig stämning på den här bloggen. Och just nu är jag inte särskilt trevlig alls. Mitt sommarlov har börjat ungefär skit-jäkla-dåligt. Jag tycker allt är tråkigt och att alla är dumma. Lite som en femåring. Men så är det.

Nån är välkommen fram att skjuta mig när helst ni önskar.

Jag vet inte varför jag uppdaterar er om min komplicerade hjärna just nu. Men jag har inget att skriva. (jag bara gråter typ hela tiden för allt är så sorligt. Igår bland annat sköt de en fågelunge på vår parkering och fågelmamman skrek jättehögt. Heartbreaking.)

Jaja. Den här bloggen ligger i kategorin "humor" på bloglovin' och jag kan verkligen inte leva upp till den kategorin nu.

Jag bloggar när jag är mig själv igen.
Kanske imorgon kväll. Eller tidigare.

Nu ska jag sluta gnälla för gnälliga människor är hur tråkigt som helst. Och jag har det egentligen bra. Usch. Fick svindåligt samvete för att jag gnällde och känner att jag akut måste skänka några tior till typ rädda barnen eller liknande. (vad är det de är rädda för förresten? Har aldrig fattat...)

Min kväll blev inte helt som jag tänkt mig, om man säger så. Men den blev inte dålig. Den blev ganska bra faktiskt.

Lite ensam, men helt okej.

Det var bara jag, en halv påse chips, min choklad och några muggar rabarberte. Och så en liter jordgubbar. Och en film. Fint.

Som jag sa. Ensamt, men bra.

(Först tänkte jag skriva att "det var bara jag och det enda sällskapet man behöver här i livet: chips, choklad och te (med en skvätt mjölk.) Men sen kom jag på att då hade ni säkert trott att jag var någon slags enstöring som pratar med väggar och dylikt. Och det är jag ju inte riktigt. Faktiskt.)

Nu ska jag iväg och avsluta mina sista timmar som andraårselev.
Kommer bli bra.

Jag undrar även om det är okej att komma till skolavslutningen i svarta leggings? Det ösregnar liksom, och min plan är att promenera till skolan.

Ursäkta uusel uppdaering för övrigt. Jag har ägnat hela min skrivande del av hjärnan till en svenskauppsats. Som är klar nu.

Ha en bra dag
Med vänlig hälsning Eder Rebecca Von Carstensen.

Ehm. Ja.

Idag hade NV08 klassdag.

Vi spelade volleyboll hela dagen!

Eller va? HAHAHAHAHAHAHAHAHHAHA! Oj, förlåt. Resten av klassen spelade volleyboll hela dagen och jag satt i sanden och såg snygg ut, ska det givetvis stå. Maj Gad liksom. Någon slags måtta får det väl ändå vara. Volleyboll? Haha.

Ja.

Först fikade vi medhavd fika:



Och sedan så...byggde vi en människa av sand....typ:


Agnes tyckte att det "saknades" något. Då stoppade jag ett kex i munnen på stackar'n. Ja, för då blev ju allt genast mycket bättre.

Verkligen.

Dagens mest störiga kommentar:

"VA!? Kan du prata? Shit. Jag trodde liksom att du var helt stum och alltid satt i ett hörn. Jag tror aldrig att jag har sett dig öppna munnen..."

Hahaha. I wish.

Idag lekte vi en livsfarlig lek på idrotten som gick ut på att kasta bollar på de som var i motståndarlaget. Det andra laget fick åtta poäng. Det var bara jag som blev träffad. Hela fekkin' tiden var det jag. Det är något av ett mirakel att jag över huvud taget lever, ska jag be att få tala om.

Idag efter lektionen:

Idrottslärare: Du tog inte illa upp eller? Hahahahaha! Jag menar, att det bara var du som fick ta emot alla bollar? HAHAHA! Hela tiden ju!
Jag:....nej. Såklart jag inte gjorde
Idrottslärare: Bra. För det borde du inte
Jag: Näe, men det gjorde jag inte
Idrottslärare: Du är ju liksom en sådan person, om man säger så
Jag: En vad för person sa du?
Idrottslärare: Ja, men en sån man skjuter på

Jaha. Tack så mycket.

Jag är helt drogad. (känns det som. Det kan även vara brist på sömn eller något annat ofarligt.) Jag lämnade huset klockan halv tolv imorse. Nu kom jag hem.

Helt ärligt, det känns som att någon har blåst en såpbubbla runt världen och jag av någon anledning har råkat hamna utanför det.

Utsött, utelämnad, utebliven och allt annat som börjar på ute.

Eh. Ja. Vart var vi?

Jo.

Nu ska jag göra lite finjusteringar på min svenskauppsats om lögner. (någon som har något klokt att säga?) och sen ska jag soooooooooova.

Eller. Där var vi ju inte alls egentligen.
Aja. Skit samma.

Vi hörs imon. Puss.

Idag har jag varit ute på stan och bränt mig om axlarna.
Hunnit med två glassar och två pepsi.

Jag klarar mig.

Alla ba "ja, för vi frågade ju verkligen..........."

Ja.
Hörs ikväll kära ni.

Varför måste man ha ketchup till pommes när man hellre skulle äta typ jord än att ha det till potatiskroketter? Är det för att de är runda?

Det är så himla konstigt.

Jag sitter ute och försöker läsa klart min bok till svenskan. Och inte nog med att den är sjukt långsam, tråkig samt skriven nån gång under 1200-talets första hälft.

Nej då.

Min granne envisas även med att sitta ute på trappan och spela munspel. Nej, jag skämtar inte. Munspel. Ärligt talat? Vem i hela världen spelar munspel?

Efter varje avslutat stycke (egenkomponerat, gissar jag) tittar han frågande åt mitt håll och då liksom måste man komma på något bra att säga.

"Åh va fint! Vad kallas det? Jaså, det har inget namn säger du. Har du gjort det själv? Va!? Det kunde jag aldrig gissat" (obs! totalljug. Obsobs!)

Man kanske skulle kunna be honom sluta på något fint sätt? Typ säga att man har allvarlig tinnitus eller nån slags sjukdom i hjärnan som gör att man får små livsfarliga elstötar varje gång man hör munspelsmusik?

Jag vet inte.

Nu är jag hemkommen efter att ha firat Ninas lite försenade 18-årsdag med grillning mitt i skogen. (i sällskap av tolv miljarder myggor som jag för övrigt försökte spruta sönder med insektsspray. Mycket effektivt.)

Bortsett från att det tog två timmar och en kvart för oss att få fyr på elden, att Linneas kamera höll på att ramla i vattnet, att våra hamburgare blev till "köttfärsklumpgrejer och att all mat blev svart och stenhård så var det en lyckad kväll.

Vi såg även tre rådjur på vägen hem. Värsta safarit. (jag trodde att jag såg ett till sen. Men det var en soptunna.)

Ehhm ja.

Och där känner jag att alla typ dog av att de brydde sig för mycket. Eller inte.

Idag fick vi tillbaka vårt fysikprov.

Jag fick 18 jäkla poäng av 18 jäkla möjliga och är uppe i ett rus just nu. Jag har pluggat och pluggat och äntligen har det lönat sig i alla fall lite.

Jag är SÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄR GLAD!

Särskilt eftersom att jag hatar fysik och typ måste vara under vapenhot för att över huvud taget gå uppför trapporna till fysiksalen.

Bra Rebecca!

Titta vad jag hade inbjudan till idag:
"Universums coolaste länk."




Jag citerar vinnaren av ESC 2010. (Fast utan tysk brytning)

"This is so absolutely awesome"

Tack Ella.

Den här dagen började katastrofdåligt med ett jobbigt betyg i spanska. Men nu blev det liksom genast helt ovärt. Imorgon när jag kommer till skolan ska jag stega rakt fram till läraren i fråga och berätta att hon kan behålla sitt jäkla MVG för jag har minsann en egen grupp på fejjan att gotta mig i. Hah.

(Med typ två medlemmar visserligen. Varav en är jag själv.)

Mormor sitter vid köksbordet och läser ett brev från sjukhuset. Där står även namnet på hennes blivande kirurg:

Mormor: Åh! Vad bra. Äntligen
Jag: Vilken dag får du komma in?
Mormor: Första juni
Jag: Vilken läkare fick du då?
Mormor: Jag...vet inte vad han heter
Jag: Vadå vet inte?
Mormor: Mo...ha...med... Kå..li....j?
Åtta sekunders paus
Mormor: ...tror du att det är en utländsk kille eller?

*Suck. Pjuh. Andas. Aaahhh*

Nej, nej mormor. Jag tycker att det låter som en renodlad svensk.