När jag kom hem förut kunde jag inte hitta Balder. Han fanns ingenstans. Jag letade i hans säng, hans andra säng som han aldrig sover i, hans tredje säng som han sover i ibland, under bordet där han brukar kräkas, i mitt rum, i badkaret, ja överallt.

Sakta började paniken smyga sig på. "Jaha, att det skulle sluta såhär olyckligt," tänkte jag högt för mig själv, övertygad om att Balder hade ätit något livsfarligt och dött knall och fall. Alternativt råkat låsa ut sig på balkongen och sakta frusit ihjäl.

När plötsligt...ett litet gnäll hörs.



Åh. Så himla dumt av matte att inte gå upp och titta på skostället, bakom alla jackor först. Jag måste skärpa mig.