Idag var Linnea och jag i Linköping och trängdes på mellandagsrean. Folk blir galna när priset sänks med 50%, I tell you. Vart man än gick så fick man en armbåde rakt i sidan. BAAAAAAM!!! BLÅMÄRKE! Jag spenderade dock fem timmar på ikanohuset utan att få ett enda utbrott på störiga tjejer i fjortonårsåldern som rycker kläder ur händerna på en. (helt utan att skämmas. Har de ingen som helst skam i kroppen nu för tiden, högstadieeleverna?)

Jag var i alla fall helt lugn. "Phu...andas Rebecca....andas...1...2...3...4...5...6...."osv fick jag tänka tyst för mig själv. Hela tiden. Och det funkade.

Tills vi kom på bussen. Som var gjord för ungefär 40 personer men som för tillfället rymde minst 200. Och 150 stora barnvagnar som stod i hela mittgången:

Busschauffören: Gå bak i bussen
Vi: Det går inte
Busschauffören: Gå BAK i bussen. Inga folksamlingar i mitten. Gå bak i bussen
Vi: Det går inte. Man kommer inte förbi
Busschauffören: Du blonda med hästsvansen!(=jag) Jag ser ju att du bara står där. För sista gången gå BAK I BUSSEN.
Jag(tyst för mig själv): Ta det lugnt nu Rebecca, säg bara helt lugnt till honom att det inte går för att det står en barnvagn i vägen. Andas. Såja. Tre djupa nu, Rebecca. Sådär. Nu är du redo...lugnt och fint...ett...två...tr..
Jag: JA DET SKULLE JAG GÄRNA MEN JAG ÄR TYVÄRR INTE SÅ BRA PÅ ATT FLYGA ÖVER BARNVAGNAR. SER JAG UT SOM EN JÄVLA SAILOR MOON ELLER?
Busschauffören: Oj. Ursäkta. Jag såg inte det. Men få får vi försöka organisera barnvagnarna.

Oj. Då. Pinsamt.