I morgon ska vi ha friidrott på idrotten. För att. Vi ska ha en fekking obligatorisk friluftsdag om två veckor där hela skolan ska tävla i friidrott!

Förlåt men jag förstår verkligen inte grejen. Jag fattar inte hur de orkar lägga ner så mycket tid på alla dessa friluftsdagar. Det ska åkas skridskor i fem timmar även om det är tjugo minusgrader, det ska orienteras en hel dag, det ska tävlas i friidrott, det ska spelas dagslånga turneringar i fotboll och blablabla.

Även jag inser väl att man måste röra på sig och att det är en bra brytning efter sex timmars matte. Men, seriöst. Jag tycker väl kanske inte det ska krävas att man tycker det är skitkul med fotboll för att ha möjlighet att samla ihop tillräckligt med poäng till högskolestudier.

Så jäkla dumt känns det att vi, med noll bollkoll ska tvingas ut i ösregn en hel dag för att spela fotboll fast vi tycker det är det tråkigaste som finns.

Och det är bara sjukt konstigt att tvinga utt en grupp arton/nitton-åringar för att åka skridskor. Och dessutom BETYGSÄTTA skiten.

Friluftsdagarna tappar lite sin "viktiga schemabrytande" funktion när de plötsligt ska betygsättas lika mycket som matte D.

Tack för ni hittar på schemabrytande aktiviteter men pliiis nästa gång gör jag gärna nåt som INTE betyder att jag måste vara nervös i två dagar, skadas, förstöra för resten av laget och frysa ihjäl.

Och framför allt. Om vi nu absolut måste tävla i höjdhopp fast vi hoppar typ 95 centimeter så kan vi väl göra det. Men låt oss bara slippa betygen.

Jag kommer snart börja spy betyg.

Jag: Vet du var det här är?
Nadja: Eeh...nä?
Jag: Det är myr-tapeter. På rulle eller som ark. Man får välja själv
Nadja: Jaha

Ja. Ungefär så roligt tycker jag att det är med fysik.

(kul förresten att hon ba "jaha" som om det händer henne varje dag och att alla henens kompisar driver värsta tapetfabrikerna.)

Kul att ni reagerat på att jag har blå gegga på pajen i inlägget nedan. Jag såg inte det och marängen var inte alls blå i kameran.

Fast jag medger att det ser ut som play doh-lera eller liknande.

Det är det alltså inte.

Här kommer ett snabbt recept på hur man skapar en komplett söndag:

1. Gårdagens plockgodis till frukost

2. Film

3. Fredagens chips med tillhörande dip (som på något mysko sätt lyckats gömma sig i kylskåpet i ett två dygn utan att ätas upp. Två. Fekking. Dygn.)

4. ........................matteläxa.......................OBS KAN MED FÖRDEL UTESLUTAS TILL EXEMPEL OM MAN INTE VÄLJER ATT LÄSA TYP ALLA MATTEKURSER SOM FINNS I HELA VÄRLDEN!!! OBSOBSOBS!!! Eh...oj då.

5. Äppelpaj. (the paj from heaven har jag hört att den kallas i folkmun. Inte. Men den skulle absolut kunna göra det.)


Ofärdig paj

Halvfärdig paj. Ser ni hur fint jag har fördelat pajen över hela spisen? Det ser om som en spisarna i rent hus brukar göra. Usch.



Sådär. Nu har jag bunkrat upp sockerlagret så jag klarar mig tills...äh. Tills imorgon i alla fall.

Hela mitt liv har jag trott att mormor är allergisk mot nötter och mandel. "Är det nötter i den där" har vi frågat varje varje gång vi har beställt kakor eller liknande.

Idag vid mormors köksbord:

Jag: Men mormor!? Du kan ju inte äta geisha!
Mormor: Joho, varför inte?
Jag: Det är typ bara nötter
Mormor: Nähä, kolla själv. Jag ser inga. Jag äter jämt de här
Jag: Men...alltså...nougat!
Mormor: Äsch
Jag: Okej. Men då är du väl inte så allergisk?
Mormor: Jo, alltså det är mot stora bitar som kan fastna i halsen. Det känns som om de inte går att svälja. En gång trodde jag att jag skulle dö när jag åt en stor nöt och den bara fastnade i halsen! Den vägrade åka ner!

Jaha. En gång satte jag ett tuggummi i halsen. Jag är alltså allergisk.

Jag är även allergisk mot typ allt annat. Speciellt spagetti. Men makaroner går bra, konstigt det där.

Jag orkar inte idag.

Alldeles nyss på mitt rum:

Min syster: Alltså, det finns så många saker jag aldrig har haft
Jag: Eh...jaha?
Min syster: Ja. Typ vaselin och nässprej och så...

KABOOMBOOOMBOOOOOOOMBAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNNGGGGGGG
KRAAAAAAAAAAASSSSSSSCCCCCCCCHHHHHHHH!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Va? Nej, det var ingen jordbävning.

Det vara bara intressesmurfarna som satte igång att hoppa utav bara helskotta där borta i smurflandet. Oj, oj, oj vad de studsar.


Intressehopp...

(detta är den aktuella länken.)

Svar: Nej. Tyvärr. (I wish.)

Idag var det meningen att vi skulle bestämma ämne inför projektarbetet. (jag har givetvis noll koll och om någon har någon svinbra idé som är kopplad till naturprogrammet utan att den innebär att jag måste forska om typ träd skulle jag vara tacksam.)

Jag vet inte hur det gick till men tre sekunder efter att jag hade yttrat mig om att jag kanske ville skriva något som inte enbart bygger på fakta blev jag insatt i en grupp som skulle skriva om "psykiska sjukdomar." Man ba tack för att jag får välja själv liksom.

Det här kommer bli katastrof. Naturkatastrof.

Haaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhahahaha.
HHahhahahaha
Hahahhaha.
Hah.

God natt.


Het som smeeeeeet.

Nu har jag fixat en dag i skolan.

Och?

Tja. Efter tre lektioner, varav ingen krävde att jag ens skrev ett ynka litet ord kände jag att det var absolut nödvändigt att gå hem och sova en timma. Seriöst. Jag kommer inte ihåg att det var så illa? Liksom hur gammal är jag? Fyra? Och ett halvt?

Jag får ju faktiskt lägga ner det här med 12 timmars sömn/dygn.

I alla fall om jag ska hinna se fångarna på fortet ikväll.
Och det ska jag. I tell you.

Så. Det var det sommarlovet. Mitt sista riktiga sommarlov ever någonsin. Känns....bra. (antal ångesttimmar idag=ungefär noll. Så jäkla bra.)

Alldeles nyss i soffan:

Jag: Jaha. Då har jag inget liv längre
Min syster: Nej. Man det så himla bra på sommarlovet
Jag: Men alltså jag menade TV-tablån
Min syster: Men åh
Jag: Mmmm

Fångarna på fortet. Ensam mamma söker. Dansfeber. Plus ungefär 400 andra säsongsstarter. Ååh. Jag älskar hösten sjukt mycket.

Så hej då sommarlov! (okej. Jag kanske, möjligtvis skulle kunnat klara några veckor till. Kanske. När jag tittar på den här bilden.)



Jag brukar sitta döende i mitt rum den här sista sommarlovsdagen varje år. Det här året har jag istället fyllt pennfacket och laddat miniräknarbatterierna. Helt klart redo. Hur är det med er?

1. Skolan börjar på tisdag. Jag är, som med ungefär allt annat, helt splittrad inför detta. Halva jag tycker att "åh vad skönt med lite struktur i livet igen och gud va roooligt att träffa alla igen!" och den andra halvan vill typ gräva en grop och lägga sig och dö i.

2. Igår hade jag TVn på när jag var i köket. Hörde världens sjukaste reklam. "Erektion är ett växande problem blablablabla." Idag hörde jag den igen. Tyckte mig uppfatta att de kanske sa "tanderosion är är ett växande problem." Verkar faktiskt lite mer logiskt.

3. Fast å andra sidan. Växande. Problem.

4. Idag har jag somnat fyra gånger. Intalar mig själv att det är dumt att sova och har därför gjort massa andra saker fram tills nu. Som att tänka på sjukt ansträngande saker så länge att jag till slut blev tvungen att lämna sängen och ta en macka. Och som att rensa bland 2000 notpapper. (syns ändå ingen skillnad i högen.)

5. Idag ringde mormor och väckte oss klockan elva. Hon lät meddela att om inte vi infann oss hemma hos henne klockan 12. (NOLL NOLL) för förtäring av revbensspjäll skulle vi få det jäkligt jobbigt. Min undran: varför äter alla pensinärer middag vid frukosttid?

Nä hörni. Nu orkar jag inte längre. God natt.

Igår var vi på rix fm festival.

Känns kanske lite sådär att jag hade koll på texten till alla Erik Saades låtar. Känns inte som om jag borde det. Inte helt okej.

En till sak som inte är okej är att det hänger en blodig handduk över vårt staket. Tydligen höll de på att slåss med baseballklubbor här utanför igår natt. Enligt pappa vid samma tid som Anna och jag i godan ro satt i köket och fikade.

Det är inte heller okej.

Ikväll försvinner vi till Linköping. (känns ju bra för övrigt att det första jag läser när jag sätter på datorn är att en kvinna har blivit knivhuggen. I, just det, Linköping.) Hoppas alltså på det bästa och att få behålla min normala mängd blod.

Igår berättade jag för mormor om vår kommande tripp.
Hon lyssnade nog inte.

"Åh. På tal om musik. Hörde du hon den där jätteduktiga på skansen igår? Sarah Con Diner, tror jag att hon heter. Så duktig tjej"- sa hon bara.

Antar att hon menar Sarah Dawn Finer.
Men jag vet inte säkert.

Jag har nämnt att jag vill flytta min blogg.

Men mitt problem är domännamn. Räkgrejen funkar ju inte riktigt hur länge som helst. (när jag startade bloggen tänkte jag inte att någon faktiskt skulle läsa den.)(därav det oigenomtänkta namnet.)

Jag har inte kommit fram till nåt. Bara att mina barn ska få sådana namn som man enkelt och lätt kan göra jättespexiga bloggadresser av.

Alltså inte Rebecca.
(vilket får mig att tänka på den lilla delen av mitt liv som jag bloggade under namnet "spexbex" efter att ha blivit kallad det. Vad tänkte jag på?)

Det är något med pensionärer och att vilja sätta dit ungdomar, jag vet det. Om jag till exempel öppnar ett tuggummi på stan är det alltid någon "äldre dam" som bara råkar ha min hand under sträng uppsyn tills denna öppnas och släpper ner det lilla pappret i en papperskorg.

Ständigt återkommande är de små samtalen på storgatan då jag har med mig en cykel. Även om jag leder cykeln  tycker de att det är deras uppgift att se till att jag absolut inte, under några omtändigheter sätter mig på den:

"Hrmf... du vet väl att det är förbjudet att cykla här?" säger de och man riktigt ser hur de fylls upp av något slags lagföljande ljus.

"Eh. Ja. Annars skulle jag liksom sitta på cykeln och trampa mig fram." Vill jag svara. Men vågar absolut inte för då får jag väl nåt stenhårt i huvudet.

Men nu till mitt senaste kriminella upptåg:

Förra veckan cyklade jag faktiskt (!!!) på gångbanan. (Som för övrigt är ungefär 6 meter bred och helt folktom vid den tiden.) Det var klockan åtta på morgonen, och det var ett enda äldre par ute och gick. Jag cyklade alltså fem meter ifrån dem. Men ändå. Ändå känner de att de måste visa på sin helgonaktiga laglydighet och yttra sig:

"Ursäkta mig fröken. Men det här är en gångbana. Och på sådana går man. Sådan är lagen."


Lagbrytargatan.

Linnea(går och tittar rakt upp i himlen): Alltså, Rebecca, visst tror man att stjärnorna är jättesmå och ser ut som sådana stjärnor man målar?
Jag: Mmmm....jaha
Linnea: Mmm. Fast så är det ju inte
Jag: Nej, inte precis
Linnea: Nej, för de är ju liksom stora, som små planeter eller månar

Jag har för mig att min lärare har sagt att vi kan se en stjärna som är ungefär 400 gånger så stor som solen. Alltså en smula större en "en liten måne."

Det är sånt vi har koll på på NV. (och om vi inte har det så går vi hem och googlar svaret direkt.)(kan jag tänka mig att man skulle göra om man inte visste alltså.)(Inte så att jag har gjorde det själv då. Heh.)(Nej. Vi har inget liv. Vilket är bra för då behöver man inte frukta döden. "Ursäkta men jag går natur" kan man bara säga så vandrar döden vidare till nästa person i led. Förslagsvis en samhällsvetare.)

Men usch vilket hemskt inlägg det blev.
Jag spårar ju totalt. Förlåt.


För er som inte har hängt med så länge: Det här är min röda tråd. Som oftast saknas i själva inlägget.

Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56
Klockan är 07.56

Jag försöker bara övertyga mig själv om att det här verkligen händer. Det är mitt i natten och jag är (typ) vaken och påklädd.

Nu hoppar jag på bussen till Liseberg.

I morgon åker jag till Göteborg och Liseberg över dagen. Inte så planerat. Men ändå.

Min reskamrat är säker på att hon ska dö och planerar att inte äta något på hela dagen för att undvika att bli åksjuk och spy.

Liksom hallå!?

Om jag var säker på att jag skulle dö skulle jag äta allt som kom i min väg och strunta lite i om jag kräktes timman innan jag dog eller inte.

Men det kanske bara är jag.



This is balder. Bara för att.

Jag kom just hem. (till ett mörkt och väldigt tomt hus.)

Det första jag gjorde var att tända alla lampor. Eller ja. Jag FÖRSÖKTE tända alla lampor. Men. Ingen. Ville. Lysa. TRE proppar hade gått.

Alltså gjorde jag som jag alltid gör i skrämda situationer och bröt ut i sång.

Whyyyy dooeees iit RAAAIIIIN why dooes it HUUUURT why nananan aaaaan naaannnna lllaalaSTAAAAND (panikpåhittad ersättningstext.) Konstigt val av sång, kan man tycka. Inte precis jättemysig att gå in i kolsvarta källare till.

Sådär gör jag jämt när jag tror att jag ska dö. Typ när jag åker skidor, karusell eller tittar på skräckfilm. Skitpinsamt. Liksom fatta den som sitter i slänggungan framför mig när jag sätter igång värsta musikalen högt uppe i luften...

I vilket fall som helst.

Tack Darin för att du hjälpte mig byta propp.

Ska iväg för förtärning av kräftor.

Har precis grundat med en kebabtalllrik modell svinstor och håller redan på att spy. Det här kommer bli bra.



Kräftor egentligen. Det är ju hur konstigt sm helst. Som att äta skalbaggar. Jaja. Min grannar berättade att i deras hemland kokar man inte kräftorna. Nähä, tänkte jag och svarade helt spontant ja när de frågade om jag ville se hur de gör.

Det skulle jag inte gjort. De wookar dem. Helt levande slängde de kräftorna i lite olja i en stekpanna. De första fem minuterna fick de vakta kräftorna. (så de kunde slänga tillbaka dem i stekpannan när de rymde över kanten)

"Man kan värma upp stekpannan först, så går det lite fortare" sa min granne helt lugnt som om det var fullkommligt normalt att steka levande djur.

Det var hemskt.

Jag vill flytta min blogg. Men grejen är att varje gång jag hittar en fördel med en bloggsida hittar jag en jättejobbig nackdel också.

Till exempel devote.

Det är skitbra att man kan tidsinställa inlägg. Och "tidigare inlägg"-knappen är hur bra som helst.

Men hur orkar ni med all reklam som automatiskt följer med?

Jag letar vidare.

Vad är grejen med att så fort jag lämnar Sverige ska jag förvandlas till värsta nationalisten? Inte på ett hemsk sverigedemokratiskt vis då.

Utan bara...onaturligt hemkär.

Till exempel när vi var i Spanien. Vad var det första jag tog kort på?
Jo. Ikea.



De hade byggt en ny bro i området vi var. Pappa ville ha kort på bron. Tog jag kort på bron? Nej nej. Jag tog kort på den lilla, lilla mininotisen som var fastspikad på bron där det stod att den var byggd av svenskt trä. Liksom vem bryr sig? (Jag, uppenbarligen.)



En dag gick vi till "El Supermercado Super Sol" för att handla mat. Mamma frågade om jag inte ville ha nåt godis. Det fanns en miljon olika sorter skitbillig choklad i megastora förpackningar. Men gissa vad jag valde?



Ja. Det är sant. Jag köpte 100 gram marabou mjölkchoklad för 2,90 euro. Alltså betalade jag ungefär 30 kronor för en liten minichokladbit.

Jag är så ologisk.

Sånt här är så roligt. Liksom, vad för utbildning måste man gå för att få utföra sådana "studier?" Jag undrar verkligen. Och hur kommer man på det?

"Hmmm...jag undrar verkligen vilka som har mest sex.... Iphone-ägare eller nokia-ägare? Nä, hörni. Vi får ta och göra en studie på det här för jag måste bannemej veta!"

Och så anställer den nyfikna mannen en grupp arbetslösa tonåringar som får gå runt på stan och fråga folk hur ofta de har sex samt vad de har för mobil. Sen säljer de den mycket avancerade sex/mobil-studien till aftonbladet och blir svinrika direkt.

Eller?

Ser ni färgen på mitt linne? Jag hade glömt att jag hade det, tills idag. I morse kom jag på att jag nog köpte ett linne som jag inte alls tycker om för 29 kronor på cubus i början av sommaren. Ett turkost. Och turkos är egentligen inte alls min färg.

Konstigt kan man tycka när man tittar på mitt val av nagellack kombinerat med mitt val av linne. Jag skäms nästan. Jag hatar övermatchade outfits.



Liksom. Har man en blå tröja är det faktiskt högst olämpligt att ha ett par blå shorts till det. Och har man en rosa klänning så kan man måla naglarna svarta eller nåt. De behöver nödvändigtvis inte vara i exakt samma rosa nyans som klänningen.

På mellanstadiet hade jag en kompis som alltid hade samma färg på tröjan som på byxorna. Gula byxor = gul tröja. Hon såg ut som en jäkla kantarell.

Man ba pliis flytta tillbaka till skogen.

Linnea och jag bestämde helt spontant för att boka in kolmården den andra oktober. Vi tillbringade således två timmar med att läsa igenom hela kolmårdens hemsida.

Linnea: Vad tror du att det här är då? Delfinexpressen?
Jag: Wooow. Det är säkert en såndär båt man åker under vattnet med och kollar på fiskar
Linnea: ....är du dum eller? Skojar du med mig? En undervattensbåt?
Jag: Ja? Varför inte. Det hörs ju på namnet
Linnea: Nä. Eller....tror du det?
Jag: Absolut
Linnea: Jaha. Ja, men det kanske är så då

30 sekunder senare:



Det här är alltså delfinexpressen för alla som undrar.

Åh. Jag har ju helt missat att Tyra testat storstadslivet i Tranås den här sommaren. Synd. Annars hade jag kunnat tipsa henne om massa roliga saker man kan göra i Tranås:

1. Köpa en glass på Tranan
2. Köpa en bulle på Siesta
3. Eller stryk det där sista. De har visst gått i konkurs
4. ......................
5. .....................
6. ......................................

............................
........................................
ZzzZZZzzzZZzzz
ZZzzzzzzzzzzZZZZZZZZZzzzzzzzzzzz

Ja.


Tyra: Stanna i Stockholm!

Förresten undrar jag om det är tillåtet enligt lag att vara så fotogenisk som Tyra? Är det det? I vilket fall som helst så stal jag bilden från http://tyras.se

Den här hängde på stället vi valde att äta på i Buerto Banús.

"Men det är ju tvärbra odds för att vara i utlandet!" tänkte vi och entrade resturangen. På de flesta matplatser är det ju liksom mer regel än undantag att man får sig en liten släng matförgiftning/HIV/annan exotisk livsfarlig sjukdom med dödlig utgång.

Few have died = aspålitlig resturangkedja.

Linnea och jag håller på att tappa det totalt här. Vi såg en film för typ hundra år sedan och det enda vi kommer ihåg är att de gungar på slutet. De sitter på en gunga som de även satt på när de var barn. (Linnea tillägger att första gången de gungar är det sommar och andra vinter.)

Sen får jag upp små minnesbilder av att de ska lägga sig i en säng och så plötsligt reser sängen iväg och de färdas i tiden eller liknande.

Någon gång tror vi även att de är i ett kök och då tjejen ska försöka nå en vinflaska samtidigt som hon ska hålla i en bröllopstårta åker hela tårtan i backen.

Det är väl typ det vi har.

Så...

VILKEN FILM!?

Hjälp?

MVH Rebecca & Linnea

För ett tag sen hade jag ett intressant samtal med en kurskamrat:

Han: Vad sa du att du hette i efternamn?
Jag: Car-sten-sen
Han: Aha. Det är inte svenskt va?
Jag: Nej, det är danskt
Han: Jag ser alltid på folk om de är danska. Även om de typ bara har en procent danskt blod. För de är så jävla fula
Jag: Okej...?
Han: ....
Jag: .....
Han: Eh. Öh. Ahha. Fast...alltså. Oj. Vad pinsamt

Ja. Vad pinsamt.


What do you mean "ful!?" skrek jag i, alldeles ursinnig....not. Men jag övervägde i alla fall att ta bort från facebook.

Idag såg vi 2012. Detta satte fart på Linneas tankar och hon ställde därmed ett antal osvarbara frågor:

-Hur många får man plats på de där båtarna?
-Hur många stjärnor finns det?

Jag sa att jag inte visste. Vilket nog ingen gör.

Nu i efterhand känner jag att det var onödigt sagt. Även om man inte vet någonting så kan man briljera med låtsaskunskaper när man går naturvetenskapliga. Detta har jag alltså lärt av egna erfarenheter.

Till exempel om någon frågar vad som är särskilt med en viss plast (aklemohydtrikolafyd) så kan man bara svara vad som helst, typ att den plasten har man för att laga tänderna på getter med, och vips så tror alla att man är svinpåläst och värsta smartot.

För ingen vet ju sån skit ändå.


Valpkvinnan tipsar...

Jag stör mig så himla mycket (jag vet att det är dumt att störa sig på folk och bla bla bla) på människor som pratar om sig själva som "man."

Särskilt i facebookupdates.
Typ:

Jaha. Nu ska man äta lite frukost
Då var man 19 år
Om man skulle ta och gå ut en sväng
Idag ska man sola och bada
Sen ska man...

....ja. Ni fattar?

Liksom, vem i hela världen är "man"?

Jag bara undrar.

Idag var vi och badade. Efter ungefär en timma kom det en man med motorcykel, han gick fram till oss och frågade om det skulle störa oss om han gick i vattnet för att svalka av sig.

Varför skulle någon störa sig på att någon badar på en, just det, BADplats, tänkte vi och sa att det skulle det absolut inte.

Vad han gjorde då?

Jo, han började klä av sig alla kläder samtidigt som han sa "gött, men jag har inga badbyxor." Och så plötsligt stod han där helt naken. Utan en tråd på kroppen. Näck. Vi satt som i chock och bara tittade ner i backen. Linnea sa att det går nog fort. Men det gjorde det inte.

Nej, för han gick bara i till knäna och där började han tvätta sig. Spritt språngande naken stod han mitt på stranden och tvättade sig. Sen äntligen doppade han sig och gömde således det mesta under vattnet.

Vi andades ut och tänkte att nu skyndar han väl sig upp och tar på sig illsnabbt.

Nej.

Han började gå fram och tillbaka över stranden. "Jaha, om det bara kunde komma fram lite sol nurå så en slipper torka sej mä jeansen" sa han. Och så gick han där. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. I typ hundra år.

Innan han äntligen drog på sig kläderna och stack. "Tjarå tjejer!"

Först då yttrade jag mig och kan ha sagt något i stil med "helvetes jävlar vilken idiot"

S.I.C.K

Jag ligger i sängen och jättetrött. Jag har inte packat. Planet går halv sju. Taxin kommer fyra. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag drack kaffe.

Eller tog droger av något slag.

Eller hette Cullen i efternamn.

...Eller bara tyckte om att vara vaken ett dygn i sträck.

På burger king lite tidigare idag:

Jag: One tender chicken. No meal. Just the burger
Hon: Do you want the whole meal?
Jag: No. Just the burger
Hon: Not the meal? Just the burger
Jag: Yes. No meal.
Hon: Do you want soda and chips?
Jag: No. I JUST WANT THE BURGER
Hon: Okej. Anything to drink?
Jag: OKEJ. I TAKE THE MEAL. NUMBER (fucking) 4!!!
Hon(svinglad): So. Now you want the meal. Okej.

Man undrar ju hur jäkla svårt det kan vara att göra en enda liten ensam kycklingburgare.