Idag var Elin och jag på biblioteket en runda. Där träffade vi på två tjejer, kanske elva år. (De kan även ha varit yngre.) De tisslade och tasslade och stirrade sig blinda på oss. Viskade lite till. Synade från hårfäste till klack. Viskade igen. Tittade ingående på min jacka.

Osv.

Tillslut blev jag irriterad och satte mig för att råglo tillbaka på det ena lilla barnet. Jag fäste blicken rakt i de stirrande små barnögonen och glodde med djävulskt ond blick på henne i säkert tio sekunder. Utan. Att. Blinka.

Då började Elin gå mot utgången. (jag förstår henne.)
Men jag kunde inte släppa det där. Nu var det krig!

Jag letade desperat efter nåt sista dräpande att dra till med.
Tänktänktänk. Men KOM PÅÅ NÅT DÅ!!!

Varpå jag hör mig själv säga:

"Öh. Har du aldrig sett en människa innan eller?"

Jaha. Det är alltså så man knäcker en mellanstadietjej nu för tiden.
Men det var ju jätteballt sagt av mig.