Annonser från BloggPartner
Allt Utom -

Det var det

Jaha.

Då var det fredag. Och således även valborgsmässoafton.

Nu försvinner jag iväg och skriver ett kemiprov. Kan knappt vänta. Innan det ska jag hinna med ett stycke pianolektion.

Ta det lugnt ikväll. (det lät bra när jag sa det för mig själv. Men det ser ju helt konstigt ut. Gör inte det.) Så hörs vi imorgon eller nåt.


Så är det faktiskt inte riktigt

Vi hade en diskussion för ett tag sedan. (okej, jag var inte delaktig. Men när en tjej på 17 år börjar slänga sig med fraser som "dagens ungdom" bara måste jag lägga mig i.) Hon menade att alla ungdomar var dryga mot pensionärer och helt saknade respekt. "Vi måste förstå att de är människor precis som oss" tror jag bestämt jag fick höra.

Ursäkta mig men:


1. När man hälsar på en pensinär får man ofta en sur blick och ett fnysande ljud som tack för vänligheten. Det spelar ingen roll hur jäkla mycket jag ler och söker ögonkontakt. De tror liksom ändå att jag ska döda dem. Ovärt.
2. Ofta när man möter "äldre damer" byter de sida av trottoaren, alltså på allvar. Och de skäms inte ens. Man ba förlåt men jag bär faktiskt inte kniv.
3. Och när de ser en kille med hål i örat och nitbälte är det nästan så att de larmar SOS i förebyggande syfte. "För man vet ju faktiskt aldrig."

Varför tror äldre att vi under 25 är helt galna, medlemmar i svenska ligistförbundet och alltid bär någon form av vapen på oss?

Jag bara undrar.

Titta vad jag hittade

Igår när jag vandrade runt i skogen hittade jag en orm. Fy fan (ursäkta) vad jag blev rädd! Den bara låg där på vägen och såg hotfull ut.

Jag skrek så högt att om det fanns någon mer orm i närheten så måste den ha slingrat sig all världens väg. (ja, jag är medveten om att ormar är typ döva. Det säger en del om hur högt jag skrek.) Till slut tog jag i alla fall mod till mig och fotograferade den.

Usch! Det var något nytt för mig.




Glömde jag förresten nämna att den var död och ganska platt?
Jaha. Okej, men det var den iaf.

Kvällens funderingar

1. Har ni sett den reklamen om någon duschkräm? Tjejen tycker så mycket om sin duschkräm att hon cyklar runt med den i cykelkorgen på, och lyssna nu, ett berg av frukt och bär som hon också av någon anledning har med sig. Och som om inte det vore nog så tar hon av sig kläderna och duschar i en fontän mitt på stan som om det vore hur normalt som helst.

2. Jag hinner inte blogga. Bara fredagen är över så lugnar det ner sig i skolan igen.

3. Lycka till alla som skriver Engelska NP imorgon!

Alla älskar Maria Montazami

Jag dör lite när jag läser det här.

Måste man inte bara älska hennes totala avsaknad av röd tråd?


Såg för övrigt i hennes senaste inlägg att hon hade "surplat" i sig bläckfisk. Hur gick det till? Tog hon liksom en arm i munnen och sög i sig den som små barn gör med spagetti? Mixade hon den med stavmixer och drack med sugrör?

Ingen vet.

Förstår vi varandra?

Jag var just ute med Balder.

Vi mötte en tant med en tax. (Varför har alla tanter taxar förresten? Var är det för speciellt med dem? Fattar verkligen inte.)

I vilket fall som helst.


Mitt missfoster till hund skällde helt utan anledning ut hennes tax så ilsket att jag tänkte att "jaha. Tappar jag kopplet nu så dödar han honom."

Hennes hund där emot sa inte ett knyst. Tanten bara log och tittade på Balder. "Hehe. Jag tror att han bara vill hälsa lite. Kom du!"

Va? Vänta lite nu? Sa du hälsa?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!

Förlåt. Men när min hund låter som en motorsåg som sågar i berg samtidigt som han visar exakt alla tänder betyder det inte att han vill "hälsa lite". Snarare något i stil med att han vill använda din hunds ryggrad som apportleksak.

Okej?


Min sinnesförvirrade hund.

På begäran...

...kommer här "mitt" fantastiska cheesecakerecept! Eller okej, det är inte exakt det jag använde. Men jag googlade (tack gode Gud för den uppfinningen) och fann något liknande. Är det inte så det står i bibeln förresten? "Be, och du ska få" "Googla och du ska finna."

Jaha. Okeeeej? Kan jag sluta tappa tråden nu? Tack?


Jag brukar byta ut ett halvt hekto ost mot creme fraiche eller kesella. Men jag antar att det inte spelar någon roll. Sockret kan uteslutas. Om man är sån.

THE länk.


Dagen

Idag har jag varit i skolan och skrivit ett historiaprov. Man skulle kunna säga att jag skrev en saga på fyra sidor, jag har ingen aning om det jag skrev ner faktiskt har hänt på riktigt. Men har det det så var det himla spännande måste jag säga.

Sen har jag även haft vääldigt ont i magen. Den molande smärtan liksom spred sig upp i ryggen, och sen. Ner i hela benen. Det kan väl ändå inte vara normalt? Vem har mensvärk i benen? Jag fattar inte grejen. Någon som kan lugna mig med hemska historier?

Om inte min lever skrumpnar ihop av den här dagens tablettmissbruk så klarar den vad som helst, i tell you.


Väldigt spännande inlägg

I lördags gjorde jag en fakking amazing cheesecake med lemoncurd. Man kan nästan tro att jag är utbildad. (Eller okej, det kan man inte, krämen smakade sötad marmelad och jag var tvungen att fuska lite med karamellfärg för att få den helt gul. Men annars.)

Helt fantastisk blev den!




Men nog om det.
Har ni tänkt på när man häller upp soya på tallriken? Man kan liksom ta tre droppar och det ser ut som ingenting. Men sen när man sätter gaffeln i visar det sig att man har ett helt hav på fatet så vårrullen drunknar och man blir tvungen att äta den i ett hushållpapper för om man låter den ligga kvar i soyahavet kommer man typ dö av saltöverdos direkt.

Ja.

Okej.

Men det var ju fint att jag delade med mig av den tanken.



Vad har hänt?

Klockan är bara 07.18 och jag har redan duschat.
Något är fel.

Återkommer.

För det finns ju många sådana

Mamma: Alltså, man kan inte se hennes vägg, för det hänger en miljon kökssaxar på den, i hela köket verkligen
Mormor: VA!? VAD SÄGER DU!?
Mamma: Ja, alltså på spikar. Överallt
Mormor: Men herre Gud va hemskt egentligen
Mamma: Nej, men onödigt
Mormor: Vadå, fyller de nån funktion eller? Är de några slags maskotar?
Mamma: Va?
Mormor: Ja. Varför har man annars massa hundar på väggarna?
Mamma: Vadå hundar?
Mormor: Ja? Du säger ju massa konstigt om kökstaxar?

Stackars älskade mormor. Hon trodde att mamma har en sadistkompis som hänger upp små taxar på spikar i köket som maskotar.



(Nu ska vi se om jag kan ladda upp bilderna som krävs till tidigare utkast som jag har knåpat ihop idag.)

Kille med kampsportserfarenhet?

Jag är ensam hemma och oroar mig därmed för allt som finns att oroa sig för. Linnea frågade just vad jag gjorde. Lyssnade efter konstiga ljud, svarade jag. Undrar hur det kommer gå när jag börjar plugga och blir tvungen att flytta hemifrån?

Måste tills dess:

Hitta stark pojkvän att dela lägenhet med
Sluta titta på läskiga saker på TV
Obs! Stark OCH orädd kille
Lära mig karate
Hitta kille som kan kampsport



Update: Jag hör ljud. Ska tvinga min hund att sova i min säng. Fast han hatar det, han måste. Tvingade honom just att följa med mig på toaletten. Okej. Jag vill ha sällskap nu. Vem som helst som inte har något vapen eller knarkar. Helst den där starka killen som är bra på kampsport. Komkomkom bara!
Update2: VARFÖR KOMMER INTE MIN MAMMA HEM NU?

Lite tankar nattetid

Inatt drömde jag att jag fick ett husdjur av mamma. En orm. (snällt av dem, kan man tycka. Jag är liksom hon som vägrar promenera i skogen mellan april och oktober av rädsla för att stöta på en orm.)(och hon som fick blunda och bli ledd av mamma genom ormkorridoren på tropikcenter i Halmstad för att komma fram och kunna se på de söta djuren MED PÄLS.)

I vilket fall som helst så rymde den här ormen ur sin bur en natt. Jag var helt förstörd. Mamma trodde att det var för att ormen var borta och sa att jag kunde få en ny.

Eh. En ny? Nej. Tack. Jag var ledsen för att ormen nu var lös i huset och kunde komma in till mig när som helst. Tänk om den skulle krypa upp i min säng när jag sov? Usch. Hemska tanke. Tänk om den skulle ringla runt mina ben när jag åt? TÄNK SOM DEN SKULLE TRO ATT DEN VAR EN ANAKONDA OCH STRYPA MIG I SÖMNEN? NEJ TACK! INGEN NY!

Jag ville inget hellre än att de skulle hitta ormhelvetet och döda den helt brutalt, helst dränka den i bensin och sen elda upp den. (kommer förresten ihåg när min morbror högg ihjäl en huggorm med en spade och den fortsatte leva någon minut i två delar. Det var hemskt.)

Men det vågade jag inte säga till mamma, att jag ville att de skulle döda den alltså. Jag hade jättedåligt samvete över att jag ville hugga sönder deras present till mig, så otacksamt. Till slut hittade vi ormen i dushen och då vaknade jag. Vilken lättnad! Dock var jag tvungen att duscha direkt när jag vaknade. Trevligt.

Jag har inga som helst problem med spindlar och liknande, kan plocka med insekter och jag släpper ut spindlar istället för att krossa dem.
Men ormar fixar jag inte av någon anledning.

Det är det näst värsta jag vet. Smala ormar som krälar in sig i varandra. Fy Farao vad äckligt. Huwa. Usch. En gång grävde jag och min kusin upp ett gömme med vita snokungar. Jag kommer nog aldrig glömma det. Hon bara skrattade och grävde igen skiten igen.

Jag där emot ville åka hem direkt.

Jag lever

Jag har ingen ursäkt för till att jag inte har bloggat idag.
Vilket betyder ungefär att jag inte har dött eller något liknande.

Vad har jag då ägnat dagen till?

Jag har varit på stan med mamma och mormor i tre timmar. (dår var det där emot nära att jag föll ihop och dog av svält. Hade inte ätit sen....typ aldrig. Eller igår. Kommer inte ihåg.) Sen kom Elin hit och vi tittade på "A walk to remeber" för tusende gången och grät oss igenom hela filmen.

Sen ringde jag och sa grattis till Jonathan (som för övrigt verkade ha blivit döv på de 7 timmar vi inte har träffats. Så tråkigt.)

Och nu är kvällen komplett.
Hörs imorgon istället.


Hudproblem



"Ja tack, det var precis vad jag letade efter."


Vem vill inte köpa lite hudproblem liksom?


!!!!!!!!!!

Nu har jag pluggat historia skitlänge.

Dags för att byta av med lite fröjderfull (osäker på vad det egentligen betyder, men det låter bra) kemi. Och kanske lite fysik. Eller matte.

Förresten borde jag ta itu med engelskan också.


Vi hörs när jag har ett liv igen.
Typ år 2025 alltså.

OJ! JAG GLÖMDE!
FÖRST av allt ska jag putsa mormors fönster har jag visst lovat.
Bra. Då får jag i alla fall fika.


Vi pluggar historia. Om någon där ute är e...

dsc02557 (MMS)

Vi pluggar historia. Om någon där ute är expert på första och andra världskriget får denna gärna maila mig. Tack. Detta är galet tråkigt.


HV-mormor

Mormor: Vad tror du om allt det här då Rebecca?
Jag: Va? Vilket?
Mormor: Men Rebecca! Det är ju hockey
Jag: Va?
Mormor: Ja, jag hejar i allafall på HV
Jag: Okej?
Mormor: Ja, jag har hejat på dem i alla tider
Jag: Okej?
Mormor: Ja, jag är lite HV-fan (uttalat som i "fy fan") kan man säga
Jag: Okej? (man kan ju undra om jag typ har hakat upp mig eller nåt)
Mormor: Alltså, när morfar levde så hejade vi alltid på HV och åt god mat när de skulle spela

Sen blev det paus i hockey-snacket på radion, och "bad romance" av Lady GaGa (vad är förresten grejen med två stora G:n i namnet?) började spelas.

Vad som hände då?


Jo, mormor började sjunga med och göra en slags stillasittande dans.
"Såhär måste jag göra med fötter'a flera gånger varje natt, annars får jag sån jäkla värk i ben'a"

Herre Gud.


Åh. Vad fint



Förut klippte pappa vårt äppelträd.

Mamma gick genast ut och hämtade några pinnar och satte i en vas som hon sedan placerade mitt på köksbordet så att ingen i hela världen kan missa dem...

Jättefint mamma.


Men normala familjer slänger sitt trädgårdsavfall i komposten direkt. Det är bara vi som ska hålla på och ha skiten som dekoration först. Några fula pinnar kan man absolut ha användning för, tänker mina föräldrar och har vi förresten inga blöta löv kvar sen i höstas som vi kanske kan använda som ljusmanschetter eller något? FÖR OM VI HAR DET SÅ FÅR VI ABSOLUT INTE SLÄNGA DEM I KOMPOSTEN OBS OBS OBS!!! MÅSTE TAS IN I HUSET! OBS OBS OBS!

Ja. Ungefär så.


Vad hände precis?

Idag när jag kom hem fick värsta konstiga känslan av att jag verkligen ville göra matte. Seriöst, jag ville, av fri, jäkla vilja räkna matte. (Kan kanske ha berott på att Elin, som råkar vara sp-elev satt med sin mattebok här och fick mig att känna mig så himla matematisk när jag förstod saker som inte hon förstod.) I vilket fall som helst så hade jag lämnat matteboken i skolan. Bara jobbigt att ta den fram och tillbaka helt i onödan liksom.

Så vad gjorde jag?

Jo, jag räknade fysikuppgifterna som är tills... nästa tisdag!!! Det har aldrig i världshistorien hänt att jag över huvud taget har gjort de där uppgifterna. Aldrig någonsin. Och sen plötsligt bara gör jag dem en hel vecka innan utsatt datum.

Jag är fasen inte klok. Snälla undersök mig.

Man ba "okej, tack"

Idag när jag kom till skolan, efter att ha skippat en biologilektion med tillhörande finfödelning av gäddor berättade  Jonathan helt lugnt att:

"Haha. Jag tänkte verkligen på dig förut när jag fick klippa av ett ben som satt ungefär vid halsen på fisken, för att komma åt huvudet."

Tur för mig att det inte var en slags voodoo-fisk (finns det sådana?) de höll på med. Skulle kanske ha känts lite konstigt.


Vad man kan göra när resten av klassen skär i djur på biologin

En hemilghet medblåbärsmuffins är att bara vispa tills allt är ihoprört. Alltså inte fortsätta och fortsätta i all eveighet  tills alla blåbär är delade i miljondelar.

Då finns risken att smeten ser ut som någon som skulle kunna komma från björnen i "mors lilla Olle" dagen efter. Om ni förstår.

Det var bara den lilla kunskapen jag ville dela.



Lite av varje

Nu har jag varit på en elevkonsert på kulturskolan.
Det var trevligt.

Förutom att mitt huvud höll på att skrumpna ihop till en torr potatis och ramla av när lilla stråk entrade scenen med sina fioler eller små minicellos eller vad det nu var. Men det är biverkningar man får räkna med när man går på en sådan skola. (Och förresten är mitt huvud inget att skryta över ändå.)

Nu ska jag sätta mig in i den här låten och försöka få upp den i tempo lite. (spelar förtillfället ungefär 25% av originaltempot.)



Sen, när den låten är klar (om ungefär 100 år) måste jag plocka fram matteboken och räkna ikapp de 350 uppgifter jag har efter mig.

Can't wait.



Jag tar det INTE som en komplimang. Okej?

1. "Men hon sa ju inte att hon skrivit det själv."
Ursäkta? Tar man inte sånt för givet?

2. Om någon stal ditt guldhalsband, skulle du tänka att "jaha. Någon tyckte att det var så jäkla fint så de tog det. Jaha, men det tar jag som en komplimang."

Inte?

Varför skulle jag då ta det som en jäkla komplimang när någon kopierar mina inlägg? Jag förstår verkligen inte hur ni tänker. Jag blir bara ledsen.

Blogginspirationen försvinner rakt ner i backen.

(ilskan i detta inlägg är inte riktad till tjejen som skrev inlägget. Hon var mogen nog att maila ett förlåt. Bara för att reda ut det. Hon var bra.)



MobilBlogg! Jag kan inte blogga för tillfä...

MobilBlogg! Jag kan inte blogga för tillfället. Vet inte varför. Men vi hörs förhoppningsvis ikväll. Konstigt om jag lyckas skicka det här. Men vi Hoppas.


Pjuh!



Ursäkta?

Skulle inte alla svenskar som rest till Thailand och dylikt bli fast där fram till 2090 nångång? I och för sig skulle det nog vara lika bra för dem för här i Sverige ska sommaren visst bli svinkall som en följd av vulkangrejen. Säkert minusgrader.

(Förresten blev jag jätteförvånad förut när jag gick ut och insåg att man faktiskt kunde urskilja träd och sånt genom alla hundra miljarder ton aska som tydligen virvlar runt här omkring och ger alla pensionärer astma-anfall så de typ dör.)

Men där ser man.


Mormor och blommorna

Har ni någon gång sett ett litet barn hoppa av glädje vid åsynen av en kaka, eller kanske en hundvalp? De blir liksom så till sig att de inte riktigt kan sitta still, eller fortsätta gå med samma rytm som tidigare, utan kanske börjar veva med armarna eller göra små hoppsasteg vid varje fotnedslag?

Exakt så beter sig min mormor när hon ser en blåsippa eller tussilago genom bilrutan. Och när detta händer, då vet vi att inom tre sekunder måste vi hinna parkera bilen så mormor får gå ut och plocka sina jäkla växter.

Idag har vi nog stannat ungefär 150 gånger.



Min lördagskväll




Cheesecake!
Ja. Den här helgen också.

Ni kanske tror att det är det enda jag kan göra. Men då kan jag tala om för er att så är det faktiskt int... så är det nog förresten.

Den här gången använde jag mig av ett recept som satt på en philadelphiaburk år 1984. Inte att rekomendera. Den blev sjukt konstig.

Men ändå. Den tog slut.

Systerlig kärlek. Eller nåt

Min syster skulle till några kompisar. Plötsligt hör jag mig själv häva ur mig värsta långa förmaningstalet.

1. Vad ska du göra?
2. Vilka?
3. VA!? VEEEM!?
4. Gör inget dumt
5. Jag är allvarlig! VEM?

Men herre gud. Hur gammal är jag?
45 eller?

Nä. Nu ska jag sluta lägga mig i hennes liv.


Helt meningslös utfyllnadsbild.

(Obs! måste för övrigt komma ihåg att söka på **** Andersson eller vad han nu hette på facebook när jag får tid. Obs! Obs!)

Jag blir så trött...

Fick en länk till det här blogginlägget mailad till mig på facebook:




Ser ni likheten med DETTA?


Kul!
För er som inte vet det här så driver jag alltså en gratistjänst över internet. Har ni inget att skriva om så är det bara att smyga hit och kopiera. (Om ni vill kan ni ju byta ut lite namn. Skriver jag till exempel "Johnny Depp" kan ni typ skriva "Orlando Bloom" för att få lite variation i det hela.)

Det var allt.

Öh? Har du inte läst biologi A eller?

Jag: Usch. Vi skar i den där mården i tisdags
Linnea: I vad?
Jag: En mård
Linena: Jaha. En sån där fågel
Jag: Va?
Linnea: Ja, en mårdfågel
Jag: HAHAHAHAH
Linnea: Haha. Ja. Först tänkte jag att ni skar i personen Mård, och det hade ju varit lite hemskt. Men alltså, jag har aldrig sett en mårdfågel
Jag: Linnea? Vad är en mårdfågel
Linnea: Men typ en såndär anka med extra stort huvud ju

Jamen precis, exakt.


Linnea och jag dansar. Eller nåt.

Hjälp

Titta vad jag hittade i brevlådan:


Jaha.

Jag reagerar alltså med att börja gråta som en treårig pojke som har tappat bort sin mamma inne på ICA maxi.

(Och han är bara en meter lång så hans mamma kan inte ens se honom över disken där de förvarar fiskpinnar och liknande för han är för kort. Varför tog jag ingen såndär liten vagn med flagga på, frågar han sig själv samtidigt som han till råga på allt märker att han har fått glasbitar(?) i skorna.)


Ungefär så mycket panik har jag.

Haha

Ni låter inget gå obemärkt förbi ni.

1. Det var verkligen inte prickig korv på mackorna! Huwa vad äckligt. Det var salami.

2. Det är inget skal på den salamikorven. Den är rullad i peppar. Peppar = ätbart skal.

Så var det med det.

God morgon


Men? Vad är nu detta?

Jag äter aldrig frukost, det går inte. Någon gång ibland tar jag ett äpple och äter samtidigt som jag cyklar till skolan. Jag brukar tappa det ungefär halvvägs.

Men nu sitter jag alltså här och äter vad jag tror är en helt vanlig frukost. (minus ägg och gröt. Någon måtta får det faktiskt vara.)

Undrar vad jag ska ta mig för för konstigt sen?

Powerwalka till skolan och tycka det är helt normalt? Göra små fina tavlor som jag ramar in med en egengjord ram av ihopklistrade snäckor?

Eh. Ja. Var nu snäckorna kommer in i bilden.

Vad är grejen?



Vad är grejen med att äldre släktingar alltid ska göra tårta? Det spelar ingen roll vad det är man "firar." Alltid denna jäkla tårta.


Senario 1; Någon fyller år:

Här är det särskilt viktigt att det finns tårta. Det spelar ingen roll om födelsedagsbarnet är laktosintollerant och typ kommer dö av vispgrädden.

Senario 2; Någon har varit död i exakt tio år:
Här är det en aning oklart vad det är man firar. "10-ÅRS-JUBILEUM" utropar någon med så stor entusiasm att man kan tro att Jesus lever eller nåt liknande. Och sen. Ja, sen dröjer det bara en halvtimma tills tårta nummer ett är klar.

Detta borde betyda att vi får olika tårtor flera gånger i veckan...
... va? Nej, nej, nej. Det är nämligen alltid exakt. Samma. Tårta.

Gräddtårta med syltvarvad sockerkaksbotten. Och det är ju inte ens gott! Det är bara något alla lurade i oss när vi var små. Vi liksom gapade och lät någon snäll tant med öppen mun trycka i oss sked efter sked trots att vi hellre skulle tagit ett sugrör och druckit aceton dirket ur flaskan.

Så gå inte runt och tro att ni gillar tårta på riktigt. För det gör ni inte.
Ni äter bara ändå för att inte göra tårttanterna ledsna.

(och nej jag tycker inte alls att ni ska få avgöra detta själva.)


Oj

Jag blir chockad.
Här var ju Kissie nästan rolig.

Pizza on the brygga in the sun

En fin dag på ett soldäck i Tranås stad.


Mitt under måltiden började någon, som för tillfället praktiserar på ett ålderdomshem prata om byten av stomipåsar. Det var ganska ingående beskrivningar vi fick kan jag säga. Och Oj oj oj, vad det gnälldes; "Okej men vi äter nuuu!" "snälla tyyyst."

Någon gång där hävde jag ur mig ett "det är väl inte så farligt. Det är ju faktiskt bara lite bajs!!!"

Då tyckte min klasskompis att det inte togs så seriöst när det kom från "hon som svimmade av en blick på en flådd mård." (Undrar hur länge de ska orka hålla på med detta? Det kommer förfölja mig in i döden. Eventuellt kommer det stå i dödannonsen också, som en särskild merit.)

Men han har väl en poäng kanske.

Osynlig

Det stör mig lite att ingen i hela världen har ifrågasatt detta alls. Inte ens min bästa vän. Vad tror de om mig liksom? Att jag är nån slags stenåldersmänniska som tycker om att jaga min egen mat? Att jag är sjuk i huvudet och skjuter djur för skojs skull? (jag äter ju fasen inte ens älg.)

Känns sådär faktiskt.

Ingen ser mig. Jag finns inte. Jag är som hon den där tjejen i brisreklamen som kan gå runt och sjunga för sig själv utan att någon märker henne.




Lite tankar i pausen...

...okej, egentligen är det inte paus. Men det kom in en patient som började spruta blod rakt upp i taket och jag kände lite att en paus var behövlig. Jag tittar på Grey's Anatomy alltså. Om någon läkare råkar läsa min blogg har jag tre frågor:

1. Ligger alla läkare med alla?
2. Är det vanligt att läkare slänger sig med fraser liknande "öh! Nej. Du får inte operera med mig för du låg med min flickvän för typ 100 år sedan."
3. Har inga läkare vänner utanför arbetet?

Jag bara undrar.

Hur hanterar man sånt?

Det hände mycket i min hjärna efter det att mitt inlägg om mjukisbyxorna hamnade på startsidan. Jag har satt ihop en liten kronologisk lista:

1. Tänkte inte på att de där 8000 extra läsarna som trillade in inte hade en aning om vem jag var och kanske inte hade läst ett enda inlägg av mig innan utan nu trodde att jag var någon slags "misslyckad Kissiewannabee" (citat kommentator) som försökte provocera till mig läsare. (Varför inte bara skriva om att "alla unga mammor ska dö" och att "alla invandrare är våldtäktsmän" på en gång då liksom om jag nu ville vara så provocerande?)

2. Hatkommentarerna började trilla in. Jag får panik, varför får man inte lära sig att hantera sånt INNAN man börjar  blogga? VA? Får även jättedåligt samvete. Läser mitt inlägg hundra gånger och tror att alla som läser det kommer ta skitilla upp och börjar hata mig.

3. Bestämmer mig efter lite tips från Myran och Pelle att skita i dem. Jag är bra. De är dåliga. Lallalala. Jag är heeelt oberoende och bryr mig inte alls.

4. Jo. Jag bryr mig sjukt mycket. Kan inte sova. Tänker att när jag vaknar imorgon kommer det absolut stå något om en självmordsvåg i Expressen. 

Helt underbart.
(såhär i efterhand)

Att bli lurad

Ni vet när man vaknar på morgonen av att solen strålar rakt igenom de fördragna persiennerna? Man tänker att "HURRA! Nu äntligen är det nog en sisådär 15 grader ute iallafall" och sliter fram några små söta tunikor som legat längst in på en orörd hylla hela vintern.

Man börjar fundera på om det inte snart är dax för en liten picknick i gräset? Kanske hitta några betande kor att mata genom stängslet? Ett dopp i det blå?

Sen inser man att det visst är Sverige vi råkar bo i och att det är ungefär 0 grader ute samt att om man absolut måste ta det där jäkla doppet  får man nog ta och borra upp en liten vak först.

Snacka om att blir lurad alltså.



Dopp i den svarta ån

En fråga bara

Är det bara jag som är 18 år men fortfarande skalar skinka och rökt korv innan jag kan äta den? Det är nog någon skada jag har dragit på mig.

Jag trodde liksom att korvskalet växte på salamin av samma anledning som bananskalet växte på banen tills jag var ungefär elva år. Minst.

Hur gör ni?



Bra Rebecca

Idag skar min lärare upp en mård på biologin. Han sa i alla fall att det var en mård men det kan lika gärna ha varit en mink eller iller.

Jag ville helst slippa lektionen, blod och män som klipper sönder hud är inte mina starka sidor. Men Anna lugnade mig och upprepade hela tiden "tänk att det är en fläskfilé. ELLER NEJ! Tänk att det är en oxfilé! En oxfilé med huvud!" så jag gick in ändå.

Sen gick det som vanligt och jag skämdes ihjäl.

Nu ska jag sova en timma och sen ta itu med läxorna.
Hörs ikväll! ♥


bildkälla

Usch!

Pelle skrev igår ett inlägg om tidernas värsta barnprogram.

Jag har hur länge som helst, genom små miniteatrar, utklädningar och låånga monologer försökt få folk att förstå vilket barnprogram jag menar när jag pratat om "det äckligaste som har vistats på tv!" Men jag aldrig kunnat  komma ihåg vad det heter

Inte förrän jag såg Pelles inlägg igår.

Simpor och grodfötter heter skiten som får mig att vilja spy rakt ut över nån jäkligt dyr matta (erfarenhet som jag inte är så stolt över.) Usch, jag kommer ihåg obehaget som spreds en liten Rebeccas kropp när hon satt framför TV'n år 1996 och fick höra introt till "simpor och grodfötter" samtidigt som nån människoliknande varelse med päls, rött uppåtstående hår och ett förfärligt överbett entrade tvrutan med orden "du är min vän."

Jeez vad jag mår dåligt av det här.



Fy fan. MAMMA!? HUR KUNDE DU LÅTA MIG SE DET HÄR!?

(det här inlägget trodde jag för övrigt att jag publicerade i morse. Har varit lite dimmigt i min hjärna idag. Ursäkta.)

Smuts

Ska man promt hålla på och slänga av sig skorna fast ingen annan gör det får man faktiskt skylla sig själv om man blir tvungen att kasta strumpbyxorna efter bara en användning trots att de var svindyra och hette något i stil med "happy legs shine on."

Kan säga att mina feet inte var så jäkla happy.


Sktiga strumbyxor...resultatet av not so happy feet.

Så spelar jag

Idag spelade vi volleyboll på idrotten.

Det betyder ungefär att jag går runt i samma ställning som man gör när det ösregnar och låter resten av laget sköta själva spelandet.

Och om bollen av misstag skulle råka närma sig mig flockas hela laget som hungriga hyenor runt en liten simba(?) och försöker ta den åt mig.

(Sist jag försökte fick jag trippelnäsblod och fick ligga gnyende på toalettgolvet i en kvart och tycka skitsynd om mig själv.)

Ja. Och om jag någon gång snuddar vid bollen jublar hela laget, samtidigt som min lärare skriker  "BRA CAARSTENSEEN" och ser svinglad ut även om jag typ råkade slå bollen rakt in i väggen bakom mig.


Ingen bolltjej-men ball som fan (brukar jag inte få höra)
(i badrummet för övrigt)

Förlåt men det här är jättekul!

Hittat hos foki:



Mitt hjärta blöder

Svar på lite frågor

Hur kom du på ditt underbara bloggnamn?
Tack! Ingen aning. Tror inte att jag kom på det själv faktiskt.

Räcker inte din ekonomi till att köpa ett par mjukisbyxor?

Nej. Så jag köper jeanstights istället. Såklart.

Är du bara avundsjuk för att du har en oformad röv och inte kan bära upp ett par byxor?

Jag har aldrig tänkt så mycket på min rumpa. Men vi kommer överens. Var inte orolig.

Vad tränar du i?
Jag kan tänka mig att om jag skulle träna så skulle jag inte bry mig särskilt mycket om vad jag tränade i. Jag sa att mjukisbyxor är fult. Och jag kan gärna vara ful när jag tränar.

roflmao? Jag använder ofta Team sportias gråa mjukisbyxor och jag älskar dom
1. Om någon undrar vad det där glödande skenet är så är det bara gnistrorna som slår om intresseklubbens blyertspennor.
2. roflmao?

Alltså är du helt från vettet?
Ja.

Fan vad jag håller med dig (även om du är blond) snälla, jag har en annan syn på mode än alla andra svenska fjortisar, kolla min blogg?

Okej? Åh, ÄVEN om jag är blond, TACK! Eller va?

Vad heter din bakgrundsfärg?
Grön. Haha. Okej, förlåt. Den heter #80cf07 =)

Vad gjorde du för att hamna på startsidan?
Ingenting. Förutom att skriva ett oerhört provocerande inlägg om byxor. (ironiskt för övrigt att när jag hamnar på startsidan så är det i kategorin "mode och skönhet")

Alltså du vet att du är fulare än mjukisbyxor?
Absolut.

Ungefär hur många läsare har du haft sen du hamnade på startsidan?
Det beror väl på vad man har innan. Men 7500 nu.

Om någon av dina bästa vänner tog på sig ett par mjukisbyxor skulle du säga upp bekantskapen med den då?
Ja, självklart skulle jag det....
...

Eller så skulle jag älska denna exakt lika mycket ändå.
Och jag hoppas verkligen att jag har en djupare relation med mina vänner än att de "kommer känna sig jätteobekväma framför mig". Och att de kanske känner mig tillräckligt för att veta att jag skiter helt i vad de har på sig för kläder.


Tjej som vill släppa detta nu och sluta få höra hur hemsk hon är för att hon säger nej tack till en viss sorts byxor. Och som faktiskt går i tights varje dag trots att Calle Schulman och ungefär en miljon andra tycker att det är skitfult. (Och stor uppskattning till er med konstruktiv kritik.)

HURRA!

Gissa vem som är på startsidan? VAVAVAV?

YEEES! Nu kommer statistiken skjuta i höjden under tre dagar och sen kommer den gå rakt ner under jorden igen så alla mullvadar (eller vad det nu är som lever under jorden) får hjärnskakning och dör för deras gångar som de visst höll på att gräva innan de plötsligt fick en statistikkurva i huvudet och svimmade rasade ner så alla mullvadar i hela världen kvävdes.

Tragiskt.

Kul för övrigt att jag framställs som värsta neggot:






bloglovin

Hur lättprovocerad får man bli?

Jag skriver ett inlägg om mjukisbyxor. Skriver att jag tycker det är fult, att jag tycker det är oskönt? Okej? Jag skriver inte att jag vill framställa något slags tortyrredaskap som jag kan ha och döda alla mjukismänniskor med på torget och bli någon slags nytänkande Hitlervariant som förföljer alla med träningskläder och tvingar dem att jobba på min jeanstightsfabrik.

Jag har fått 500 kommentarer. Jag älskar era åsikter, lika mycket de som inte håller med mig. Det är liksom hela grejen med kommentarsfält.

Där emot känns det här inte alls okej.




Är kläder verkligen så provocerande att man kan slänga ur sig att någon ska dö? För i så fall är det något som är väldigt fel.

Eller?



Sådär. Vaken och redo att missa et

0-56805dbd0ee7470da67fab9ccfcbc1fc.png

Sådär. Vaken och redo att missa ett tåg hem. Önska mig lycka till.


Hjälp?

Ikväll har jag ännu en 18-årsfest inboked. Denna gång i Jönköping. (ursäkta men kan inte mina kompisar sprida ut sina födelsedagar lite mer över året? De har ju liksom 365 dagar att välja på)

I vilket fall som helst.

Jag har galet mycket ångest. Och jag är inte den som brukar vara sån. Men jag fixar verkligen inte att vara den enda som typ inte känner någon. Jag hatar hur man känner sig bortkommen vad man än gör. Sitta ensam på en stol? Eh, nej. Dansa ensam till musik man inte känner igen? Nej tack. Stå ute och låtsas vara upptagen med något viktigt? Eventuellt, ja.

Kommer bli jobbiga första timmar.

Modernt kök

Anna kommer in i vårt kök:

Anna: Men oj. Vilket hightech-kök ni har!
Jag: ...Anna?
Anna: Ja?
Jag: Vi har ingen diskmaskin

Undrar egentligen vad Anna menar med hightech. Tycker hon att det är coolt med rinnande vatten? Eller vårt usla fläktsystem som ibland blåser in cigarettrök istället för ut? Är hon inte van vid att folk förvarar sin mat i kylskåp?

Skär de kanske ut ett isblock ur någon sjö som de sedan liksom släpar upp på verandan och borrar små hål i, lagom till ett mjölkpaket?

Don't know.



Vår diskbänk...

Det var bara det jag ville

DennisM har köpt en osttröja.
Åh. Vad fin.

Den kostade bara 500:- med, skriver han.
Svinbilligt för ett fiskenät, kan man tycka.


Bild: http://dennism.se

Fattar ni varför jag är nervös?

Ikväll ska på 18-årsfest mitt ute i skogen. Jag kände att det inte var läge för Anna att gå hundra tusen mil mitt i natten för att komma hem och erbjöd henne därför sovplats på mitt golv.

Det är lite läskigt faktiskt.

Förra veckan till exempel, så vaknade jag klockan ett på natten och var helt säker på att någon blev mördad på övervåningen. Jag tassade försiktigt, försiktigt upp så långt i trappan att jag kunde se vad som utspelade sig i köket. Jag väntade mig skjutvapen, blåljus, förrymda mördare och en Gunvald Larsson.

Men det var det inte. Det var min farbror som kunde en fråga på Sverigespelet. Jaha. De spelade alltså sällskapsspel. Och alla levde.

Ungefär så mycket låter min familj.

Lite tankar om mjukisbyxor

1. Det är sinnessjukt fult. F-U-L-T. Seriöst.
Och de som bär dem mest är de där tjejerna som lägger timmar vid spegeln varje morgon. De kan hålla på med plattången i hundra år, och de måste absolut sätta i löshåret innan de kan gå utanför dörren. Men sen tar de på sig mjukisbyxor. Jag fattar verkligen inte. Det finns ingen som helst logik i detta.

2. Det är galet oskönt.
De saknar liksom styrsel. Det är som att ta på sig alldeles för stora, tjocka tights. Eller ett par gigantiska jeans utan form. Usch.

Särskilt (förlåt) svårt har jag för mjukisbyxor på killar. Så fort jag ser en kille i mjukisbyxor vill jag bara blunda och fråga hur fasen han tänkte när han valde kläder den morgonen. Är han möjligtvis lite blind? Har hans hus invaderats av byxätande ailiens som har ätit upp alla andra byxor? Inte? Nähä. MEN VARFÖR TAR DU INTE PÅ DIG RIKTIGA KLÄDER DÅ?

Oj. Förlåt.

Är det sen den där grådaskiga sorten med mudd nertill skulle nog världens snyggaste kille få mig att rysa av obehag om han tog på sig ett par.

Så. Håller mi ned mig?






STOP STOP STOP!
Inga mer jäkla "du ska dö" "jävla oidiot" "du är sjuk i huvudet"

Sjukt ogenomtänkt av er som håller på så.
Jag dömer ett klädesplagg.
Jag vill inte döda nån. Capisce?




Tack så mycket

0-2f31287419fd38d02effe8e8350a3830.png

Det här betalade jag just min pizza med. Pizzagubben blev inte precis jätteglad, I tell you. När jag märkte att det saknades två kronor viftade han med händerna och skrek "nonono! Inga mer! Det rääcker! Gå!"

Jaha. Man tackar.

 


Angående mitt förra inlägg

Kom att tänka på när jag skulle ta med mig en tjej på 6 år ut för att äta glass förra året. Vi satte oss på en bänk i skogen vid en högstadieskola.

Givetvis var bänken fullklottrad med mer eller mindre barnvänliga ord. Tjejen jag hade med mig hade precis lärt sig läsa, och ville visa vad hon kunde.

"H..hhh..e...j. hej"
"L...wa..s..h.ere.?"
"K..u...k"

Hon: Men Becca! Vad är kuk?
Jag: Öh. Alltså det är en glass (ursäkta men var det det bästa jag kunde komma på eller? En glass?)
Hon: Jaha. Vad för glass
Jag: Ja, jag vet faktiskt inte

Så jäkla dumt sagt av mig. Jag kan liksom ha förstört hela hennes liv nu. Tänk om hon någon gång, om ett par år är ute med sina jättecoola vänner och plötsligt får för sig att testa den där glassen. Åh gud. Jag tänker mig hur hon går fram till killen i kassan och ba' "hej. Jag vill ha kuk tack."

Skit. Jag måste lösa det här.


Helt vanlig glass



Det var inte jag som skrev det

Men Gud. Jag har ju glömt att berätta något jätteroligt som hände för ett par veckor sedan när jag stod ute och väntade på Linnea.

Jag hittade den här fina texten i snön (vem kommer för övrigt på tanken att skriva "kuk" med fingret i snön? Ungefär som de här konstiga människorna som inte kan se en skitig vindruta utan att skriva "knulla" i dammet) I vilket fall. Under tiden jag stod och betraktade detta stannade en tant för att se efter vad jag tittade på:



Jag: Hehe. Alltså. Öh. Det är inte jag som har skrivit det där
Tant: Jaså. Nähä nä. Det säger du
Jag: Ja. Eller nej. Jag bara tittar
Tant: Vad står det då? K.u.k?
Jag: Eeehhe. Ja. Usch va
Tant: Vad betyder k.u.k då? Är det någon slags förkortning?
Jag: Jagvetinte. Jagharingenaning

Sen låtsades jag svara på ett samtal i min telefon som jag, oj, uppenbarligen hade på ljudlös. Jag fattar fortfarande inte hur jag efter denna traumatiska upplevelse vågade gå tillbaka för att fotografera snoppklottret i snön.

Bloggen framför allt. Som han sa, kungen.

Rebecca snackar b-r-ö-s-t!

Paow visade en bild på ett halvt bröst. Där gick hon över gränsen, tyckte en del läsare. En billig fjortis, skrev några andra.

Jag känner mest att det bara är helt vanlig hud.
Eller har jag missat något viktigt?

Vi hade uppe den här diskussionen när vi var och badade sist. En av mina kompisar sa att det, gud förbjude finns ett badhus i Sverige där det är lagligt att bada topless.

En annan drog upp att för några veckor sedan var det en tjej som hade gjort just detta i ett badhus där det inte var tillåtet, och blivit bannlyst där ifrån.

Hur sjukt är inte det egentligen?

På grund av två bröst? Ursäkta mig herr lagstiftare. Men när du var bebis livnärde du dig på att par tuttar. Då var du minsann inte så jäkla rädd.

1. Man får absolut inte längre erbjuda lägre pris för herrklippning än för damklippning. Då blir tjejerna precis tokiga och ska minsann stämma skiten ur den där kvinnohatande frisöruslingen som klipper män för 250 kronor itsället för 280.
2. Taxibolag får inte längre köra tjejer för ett lägre pris nattetid. Nehej. För då känner sig de stackars pojkarna förtryckta som fan.

Dock är det helt okej att "straffa" en tjej som badar i bara bikinitrosor. Vart finns logiken i det? Det kanske bara är jag, jag vet inte.

Men jag fattar verkligen inte grejen.


Själv föredrar jag nog faktiskt påklädda bilder. Inte för att jag har några
smaskiga bröst att erbjuda. Men ändå.

Samma visa varje gång

Det finns en sak som upprepas här hemma VARJE gång mamma har köpt nya kläder. Och jag menar verkligen VARJE gång. Vad hon än har köpt.

1. Mamma frågar pappa vad han tycker om det nya plagget. Följande konversation utspelas.

Pappa:
Hmmm...den va la fin
Mamma: Vadå "den va la fin?" Du tittar ju inte ens
Pappa(vänder sig bort från TV:n): Jo. Men den var fin!
Mamma: Visst. Säkert. Du tycker den är ful
Pappa: OOO DEN ÄR JÄTTEFIIN!!!
Mamma: Men snälla. Du behöver fan inte överdriva

2. Mamma frågar pappa vad han tror att plagget kostade:

Pappa:
Öööh. Alltså. Kanske 500?
Mamma: MEN VA!? Tror du på riktigt att jag köper nåt så dyrt? VA?
Pappa: Nej nej. Självklart inte. 150 kronor kanske?
Mamma: Hundrafemtiiiiiiii? Är den så ful? Ser den så billig ut? Shit. Jag måste lämna tillbaka den. Ärligt talat? 150? Är du dum eller?

3. Pappa fortsätter se fotbollsmatchen. Mamma frågar mig istället. Jag svarar som man ska. Att plagget verkligen klär henne och att det kan ha kostat ca 300 kanske, men absolut ser ut att ha kunnat kosta waaay more. Hur svårt var det liksom? Typ inte alls svårt.

Så. End of the story.


Envis som en åsna

Idag arbetade mormor och jag lite på gården.

Efter ett tag sa jag till henne att gå in och vila. (hon har jätteproblem med benen och väntar på operation.) Hon gick även runt för sig själv och frågade någon (oklart vem) om man kan ha atros i både ben, fötter, armar och höfter samtidigt. Åh. Det var så synd om henne.

Men hon skulle absolut INTE gå in, sa hon. Hon skulle minsann plåga sig själv till döds. Eller iallafall in i något slags förlamat tillstånd innan hon ens kunde tänka sig att överväga tanken på att gå in i köket istället för att såga en miljon träd till.

Till slut fick jag henne trots allt att gå in. "Jajaja, om du inte vill ha mig här ska jag väl gå in då för allt i världen" sa mormor bittert.

Tio minuter senare gick jag för att hämta en ny säck.
Vad ser jag då?

Jo. En mormor släpandes på en gran.


Jag blir så irriterad

Morning

Nu ska jag iväg in till stan och handla en jacka med mormor.

KLOCKAN HALV TIO!!!!!!

Det här kan inte vara normalt alls. Vem i hela världen handlar jackor mitt i natten? (rätt svar:pensionärer.) Och vem är så dum att hon lovar att gå upp klockan åtta på påsklovets första riktiga dag för att följa med? (jo, just det. Rätt svar: JAG!)

Jag är inte uppenbarligen riktigt klok.



En bortvänd bild är allt jag har att erbjuda så här tidigt på morgonen

Hobbyfrisörskor

Idag spontanklippte jag och Linnea Elins hår. Nina vågade inte, smart som hon är. Det är alltså hon som filmar.

Det gick jättebra. Sen råkade Linnea nästan klippa sönder Elins skjorta, ungefär samtidigt som jag klippte någon form av vågmönster i håret.

Då kände vi att det räckte.

Modigt gjort av Elin.

Jag skulle liksom aldrig i livet våga några som mig och Linnea gå loss på mitt hår.


Min påskafton i bilder


Min kusin pyntade Balder. Jag var 100% säker på att stackarn skulle kvävas till döds. Men är det påsk så är det, tyclte min kusin. Och då får man faktiskt tåla lite strypande fjädrar.


Jag dukade. Eller. Jag hjälpte morbror att placera ut lite servetter.


Sen dekorerade vi borden. "Julen vara än till påska."


"Orka måla ägg" tyckte min släkt och köpte lite klistermärken istället. Boooring.




Matmatmat. Finns det för övrigt någon som tycker om leverpastej? Eller äter man det bara ändå? Som med sill ungefär eller?


Sen la sig Balder ner på plattorna och försöke så gott det gick med strypfjädrar på att voffa sig till en köttbulle och kanske lite skinka.

Slut. Hur var er påsk?


Nu ska vi hata så många vi kan!

Ingen har missat mordet på Inger 78? Hon som blev nedslagen för en parkeringsplats? Annars läs här. Det är nu inte mordet i sig jag ska slösa ord på. Alla vet liksom ändå vad man tycker om den saken. Helt hemskt, givetvis. Som alla andra mord i hela världen.

Grejen är att killen som mördade henne tydligen inte bara är dum i huvudet som har ihjäl en människa. Nepp. Absolut inte. Inte heller är det bara han som döms.

Googla på saken. Ni kommer bli förstummade. Ni kommer vilja spy. Det som cirkulerar på bloggar, kommentarsfält och nu även på facebook är inget hat mot en mördare.

Killen råkar vara muslim.
Detta borde varken göra till eller från.

Men många verkar älska detta faktum. "Så går det när Islam ska innanför Sveriges gränser" "En följd av alla hjärntvättade muslimska ungdomar" är exempel på vad ni kommer hitta. Idioterna hoppar högt av glädje av att äntligen ha fått lite vatten på sina kvarnar. Deras logik är nämligen inte så invecklad, vet ni.

En muslim mördar en tant = Alla muslimer i hela världen tycker om att hobbymörda tanter hur som helst.

Om jag gick ut och sköt en man på stan nu. Vem skulle börja hata alla andra kristna? Vem? Ingen? Nähä. Men vad konstigt.

Sådär. Jag ville bara ventliera tankarna lite för att kunna sova.

Och jag försvarar inte killen, om ni uppfattade det så. Jag ville bara förmedla att enbart för att den här killen råkar vara helt jäkla dum i huvudet så känner jag inte att jag få ut något av att kasta hat i ansiktet på över 100 000 andra svenska medborgare för att de råkar dela hans tro.

Men det är det uppenbarligen många som gör.
Fin logik folk har, som sagt. Verkligen.



Det är faktiskt jätteroligt

Vi håller på med cosinussatsen på matten. Innan dess höll vi på med sinusatsen. Och areasatsen. Och vem är inte bekant med Pythagoras sats?

När vår lärare skulle gå igenom ytterligare en sats kände jag att min hjärna inte hade nog med lagringsutrymme för att ta in även den.

Varpå Jonathan klappar mig på axeln och säger:

"Det är bara att ta in informationen och svälja den"


Man ba' okej. Tack med nej tack.



Oj då

Igår försvann alla mina kommentarer från de två senaste inläggen.

Efter lite sökande i kodmallarna fick jag tillbaka dem igen. Bara det att mina kommentarer till andra bloggers har haft dessa uppgifter kvar. Har tittat runt. Och fyra-fem olika namn har jag lyckats kommentera runt med.

Ignorera detta.

Det är bara min blogg som är knas.

Till exempel klistrade jag in någon kommentar från nån "Anna" inklusive bloggadress. Hennes bloggadress blev tydligen min senare, enligt blogg.se. Så du Anna som har fått någor konstigt svar: det skulle nog till mig.

Det var bara det. Ingen skada skedd.

(Tack "S" för mail om detta knäppa)

Hannah Montana

Svar på lite frågor till föregående inlägg:
Nej. Filmen var inte bra.

Men hur coolt är det inte att ingen känner igen henne när hon har den där peruken på sig? Och alla ba "Woooooh" när hon tar av den?

Fattar verkligen inte.

Jaja.

Nu kommer släkten hit för lunch och sedan går vi vidare hem till min morbror för fikat. Sen är påsken slut för det här året.

Hörs ikväll.

Skit också

Fasen.

Linnea och jag tittade lite på Hanna Montana the movie. (skäms som fan, ja.) Hon kom då på min innersta hemlighet. Något som jag inte har sagt till någon i hela världen innan. Det är så jäkla pinsamt. Jag dör lite inombords när jag tänker på att ni vet det nu.

Jag kan den här dansen. Utantill.
Så jäkla döpinigt.


GLAD PÅSK!

Jag vet inte vad ni brukar göra på påsken. Jag brukar i alla fall konstruera små kycklingar av äggvita och gul karamellfärg.

Vill ni ha ögon på djuren så funkar smält choklad och en bommulstops hur bra som helst. Näsan. Oj, förlåt. Näbben hade jag där emot lite problem med.

Madelnäbbar är inte helt lättgjorda.

I tell you.

GLAD PÅSK! ♥


Blind liten fågel



Missbildad kycklingstackare



Kul

Förresten.

Jag har inte läst Tranås tidnings aprilskämt än.
(Någon som vill berätta för mig?)

Men jag gissar att det inte var såhär bra.

Eller?

Lite funderingar mitt i natten

Sådär ja.

Nu har Elin och jag delat på en påse chips och tagit oss igenom en jättebra, jättesorglig och jättefin film. ("Adam", hette den. Se!)

Filmen var klar vid elva. Sen började vi diskutera och analysera. Nu gick hon hem. Det var trevligt (när hon var här alltså. Inte att hon gick hem.) Bland annat hann vi prata om studentbalen. Och hur glada vi är över att inte gå i trean nu. Kom att tänka på de här listorna som hänger i skolan för tillfället. "Har du ingen dejt till balen? Skriv ditt namn här så lottar vi ihop er."

Som om någon hellre skulle berätta för hela skolan att ingen i hela världen vill gå med en på balen och sen gå med nån annan som ingen heller vill gå med (och som det uppenbarligen är något slags fel på) än att helt enkelt stanna hemma och låtsas att man ändå inte ville gå på den där skiten och betala typ en miljon för en rosa fluffig bakelse.

I don't think so.

Så nu säger jag det, i förebyggande syfte.
Aldrig i hela mitt fucking liv skulle jag gå på den där balen. Hah. Vem vill klä ut sig i prinsesskläder och små glittrande stiletter liksom? Nä. Precis.

(och om skulle jag gå skulle jag ha svart klänning med spets i ryggen. Bara för att. Och gärna en liten cool platå på skorna. Undrar förresten om det är okej att köpa ett par svindyra skor även om man inte har tänkt gå? Hoppas.)


Krig på biblioteket

Idag var Elin och jag på biblioteket en runda. Där träffade vi på två tjejer, kanske elva år. (De kan även ha varit yngre.) De tisslade och tasslade och stirrade sig blinda på oss. Viskade lite till. Synade från hårfäste till klack. Viskade igen. Tittade ingående på min jacka.

Osv.

Tillslut blev jag irriterad och satte mig för att råglo tillbaka på det ena lilla barnet. Jag fäste blicken rakt i de stirrande små barnögonen och glodde med djävulskt ond blick på henne i säkert tio sekunder. Utan. Att. Blinka.

Då började Elin gå mot utgången. (jag förstår henne.)
Men jag kunde inte släppa det där. Nu var det krig!

Jag letade desperat efter nåt sista dräpande att dra till med.
Tänktänktänk. Men KOM PÅÅ NÅT DÅ!!!

Varpå jag hör mig själv säga:

"Öh. Har du aldrig sett en människa innan eller?"

Jaha. Det är alltså så man knäcker en mellanstadietjej nu för tiden.
Men det var ju jätteballt sagt av mig.


Va?

Vad sysslar folk med egentligen?

Kenza får kommentarer om att hon är tjock. Under hela hennes Egypten-eller var hon nu är-resa har jag suttit vid datorn grön av avundsjuka. Antagligen är det precis vad tjejerna med "Oj! Vad du har blivit tjock"-kommentarerna också har gjort. Hon är sådär olagligt snygg. Man får faktiskt inte vara sådär snygg utan att få lite negativ kritik på något annat! ropar alla och börjar sedan leta fel. (Har inte Kenza en sned liten tå? Är inte det högra örat en halv nanometer större än det vänstra? Om man tittar från sidan? Osv.osv.)

Tyra är tydligen också jätteful. Säkert därför hon plåtades för en framsida senast den här veckan. Absolut därför. "Vi vill ha det fulaste vi kan få" annonserade fotografen. Såklart.

Och just det. Blondinbella är ju ba' så jävla omogen. Mmm. Så sjukt omoget är det att vara egen företagare, ha sambo, ägna sig åt vardagslyx i form av mörk choklad och äta dyr ost och kex istället för lösgodis. När fasen ska hon växa upp liksom?


Jösses.

Om alkohol

Min kompis ska på ett bröllop hos några vänner i Ryssland. Våra fördommar om att Ryssar dricker vodka dygnet runt, gärna till frukost också kom upp.

Hon tyckte att vi var inne på helt fel spår.

"Alltså. Alla tror att vi dricker skitmycket. Men svenskar dricker fan mer. Ni dricker liksom tills ni spyr. Vi somnar bara och sen är det bra."

Jaha. Okej. Sen kan man ju diskutera vad som är värst.

Spy eller bli medvetslös.



Åååh!

Jag kan inte se någon av mina kommentarer på publishme, alltså kan jag inte se de icke godkända heller. Jag fegar alltså inte. Jag kan bara inte hitta dem.

Nu så.
Lov i en dryg vecka framåt.

Jag känner att det här blir bra.

Annonser från BloggPartner
RSS 2.0