Man vet att det har gått lite för långt när man får höra saker i stil med:

"Rebecca! Shit! Du var ju på idrotten idag!?!?!? "


Ja, se det var jag. Jag noterade även att de har byggt om i omklädningsrummen. Och duscharna var nog också nya, skulle jag gissa på. (har liksom aldrig lagt märke till de små röda, blinkande lamporna innan.)

Jaha. Då vet jag alltså det.

Nu kan jag vänta tills de renoverar nästa gång

Alltså. Jag känner att jag ruvar på en liten förklaring till varför jag blev som jag blev. Förut hittade jag, längst in i garderoben en gammal "mina vänner-bok"

...

Endast fem sidor var ifyllda. Och två av dem hade jag liksom skrivit själv.
Hur sorgligt är inte det egentligen?

Fatta att jag inte hade några vänner.



Jag längst till vänster

Jag har en dålig dag.

Vi hörs imon mina små fjun

Ursäkta mig men vad i hela världen är det här för statusrad egentligen?



Jag bara undrar alltså. Av ren nyfikenhet.

1. Bobbys mamma är så himla rolig
2. Jag tycker synd om Bobbystackarn
3. Fy farao för att vara i det där huset alltså

Och sen vet jag inte om ni tänkte på det. Men:

Tim hade två tjejer att välja mellan. Pia och Helen.

När han till slut valde Pia utbrister Helen i ett "Åh! Gumman! Gud va kul!." Sen kramar hon Pia i typ ett år.

När Helena senare kramar Tim viskar hon i hans öra hur "falsk Pia är"

I.r.o.n.i.s.k.t.
För DET är ju inte alls falskt. Verkligen inte.

Så tjejigt att jag vill spy

Råballt ställe att hänga på, tycker alla  ungdomar här i Tranås.

Det var allt för stunden. Hörs efter "mammas pojkar" hörni.

Idag pratade vi om kroppsspråk på svenskan.

Vår lärare berättade bland annat att tjejer omedmedvetet vänder handleden mot personen de är intresserad av när de pratar med den.

Intressesklubben antecknar liksom. Not.

Sen berättade han även att vi har kvar ett visst beteende från aporna. Att många gärna vill plocka smuts och damm från personer de tycker om...

...detta sa han alltså samtidigt som jag satt och plockade bort små hårstrån från bänkgrannens stickade tröja...


Känns ganska läskigt egentligen. Jag är en liten apa.
En apa fångad i en flickas kropp.

Fast jag är ju inte känd för att vara så jävla PK heller.

Här.

En av tjejerna som var med på "new fakking moon" är ganska inne på twilight:

Emilia: Haha, har du sagt så, Rebecca. Eller har jag drömt det?
Jag: Alltså, jag vet inte men...
Kim: ...åh. Tänk om jag kunde drömma

Ha. Ha. Ha!

Fick mig genast att tänka på min musiklärares kantorskämt. Han skulle spela på ett bröllop där bruden var rullstolsbunden. Då behövde man bredda dörren en smula för att hon skulle komma in i kyrkan.

"Åhhåjaja. Gör porten hög gör dörren bred"

Ja. Fattar ni så fattar ni.

I morse kunde jag inte duscha, för det var ett litet hemsk, avskyvärt djur i duschen. Alltså fick jag duscha på håltimman, när mamma hade mosat den.

Jag har även lärt mig hur man säger "kokain" på spanska.

Bra-att-veta-sak, anser jag.

 

Idag började Jonathan prata twilight med mig. DET VAR BARA SÅ HIMLA PINSAMT! Jag ville lägga mig ner och dö. Tänk om nån hade hört liksom!?

Ursäkta men jag har faktiskt ett rykte att upprätthålla.
(har jag ju definitivt inte....men ändå)

Så fort som tusan snäste jag till "Du! Jag. Bryr. Mig. Inte! ALLS!"

Sen gick jag, samtidigt som jag tittade mig lite omkring i korridoren. *Pjuuuh, ingen hörde*. Så jäkla skönt. Men det var fasligt neröst där ett tag.

Till Jonathan:
Nästa gång du vill prata om sådär jättepiniga saker kan du kanske göra det på någon lite mer avskild plats? Eventuellt i containern bakom kyrkan.
Eller typ på mars eller så.

Okej?




(först tänkte jag att det var elakt att lägga upp bilder  på människor jag inte har frågat. Men sen sket jag i vilket. Jag har lite igengeelse to do...)
(bild från åttan för övrigt. Eller nian)
(Jo, nian. För jag störtlipar)

Övriga biverkningar på mitt spray mot bihåleinflammation:

- Nästäppa
- Huvudvärk
- Tandvärk

???

Hur vet man om man har råkat ut för en biverkning eller inte? Jag bara undrar lite rent allmänt, med tanke på att biverkningarna och symptomen är samma?

Biverkning på ipren: Huvudvärk
På pevaryl kräm: Klåda i underlivet

HA HA HA HA HA HAH ahahha!

Så går det alltså till i labben. Jahaja. Känns safe.

Upptäcker de några fel med medicinerna är det inte hela världen. Då klappar bara överste läkaren lite i händerna och säger:
"Det här är en superhemlig hemlis. Men funkar inte skiten kallar vi det för biverkning och vips är det lilla obetydliga miniproblemet ur världen. Okej?"

Då nickar alla småläkare, låser munnen och kastar genast nyckeln.
Sen fortsätter de jobba.

...

bild-på-heeeelt-slumpmässigt-utvald-to-die-for-snygg-läkare

Var nere på vårdcentralen med mina bihålor. Jag fick nåt kortisonspray som tydligen ska hjälpa. (nu funderar jag på att eventuellt dricka det också. Mina luftgångar är inte vad de borde vara)

I vilket fall:

En biverkning är "hål i näsväggen"

HAHAHA! Fatta va kul om jag får ett hål i näsväggen bara sådär.

Och eftersom att jag ALLTID får alla biverkningar man kan få (läs:de jag vet om) så kommer alltså detta inträffa. Jättebra. Jag väntar.


Återkommer om detta...

Saker man bör undvika om man är jag just nu och inte vill få svinont i bröstet, andas som genom ett sugrör och samtidigt låta som ett ånglok:

1. Cykla
2. Gå
3. Springa
4. Prata
5. Skratta
6. Gråta
7. Äta
8. Gå i trappor
9. Vara vaken

Nu vet ni. God natt.

---

Update: Jag har feber igen. Jag har ett gnällbehov. Jag vill sluta hosta. Jag vill sluta frysa. Jag vill ha två grader mindre feber. JAG VILL ANDAS!

Hej igen.

Sist vi hördes så kan jag eventuellt ha sagt lite dumma saker, liksom pratat lite utan att tänka mig för. Sagt saker jag inte alls menar. Jag gör ju det kanska ofta. Så om du kan ha överseende med det vore det SVINbra. (hahahahaha!)

Glöm allt jag sa, okej?

Tack på förhand

/Rebecca Utan Räkor

Igår var vi på "New moon." Filmen kanske var skitbra. Jag vet inte så noga. Jag kunde liksom inte koncentrera mig.

Störningsmoment 1: Tjejen framför mig som tuperade håret var tionde minut. Sen pudrade hon ansiktet. När hon tog upp hårsprayet ville jag slå till henne.
(denna tjej visade sig senare gå i min paralellklass. Ooops)

Störningsmoment 2: Varje gång Edward, eller vad han heter kom i bild var det nån som skrek "AMAGAAAD EDWARD!!! DU ÄR DEN SNYGGASTE KILLEN I HELA VÄRLDEN! I LOOOOOV YOU!!!!"
(hållkäftenjävlaidiotinnanjagskjuterdig)

Störningsmoment 3: Tjejgänget bakom mig som grät floder varje gång....ja, varje gång något hände. Vad var ert problem? Ni var mitt.

Jag, Anna och My på fejjan:



Det här fick mig att tänka på en händelse från tredje klass. Det var verkligen hemskt, jag var jätteledsen, satt hemma i en vecka och klippte hål i mina björnar för att sedan dra ut stoppningen. (Så himla sorgligt egentligen.)

Ja.

Vad som hände var att några i min klass (mina bästa kompisar) hade en koja som jag fasligt gärna ville vara med i. Problemet var att för att få bli medlem i den här klubben var man tvungen att kunna vissla.

Nu kunde jag inte det. Så jag fick tyvärr inte vara med.

"Kan du inte vissla vill vi inte ha dig". End of diskussion liksom.

De kastade barrblandningar i mina ögon, för att jag inte kunde vissla.

How sick is that!? Barn är osympatiska små monster utan samvete.

Och nej. Jag är verkligen inte bitter på de små jävla idioterna som förstörde mitt liv under två helvetes veckor på fucking lågstadiet.

Inte alls. Slutdiskuterat!

1. Bobbys mamma kan inte ha ett kul liv. Hon ser alltid jättedeppig ut. Eller svinarg. Jag har aldrig sett den kvinnan le. Och då är hon liksom ändå med i TV.

2. Jag bloggar för mycket om realityserier

3. Katrin tycker att sin mage är gigantisk, det får vi höra i typ varje inlägg. Nu tycker hon att det ser ut som om hon har ätit "alldeles förmycket mat."

Okej. Då ska jag berätta en sak för henne. Exakt sådär ser min mage ut VARJE gång jag har ätit och sitter ner.

Och jag bryr mig ungefär såhär mycket: 0.000000000001

Om jag nu brydde mig mer skulle jag lösa det på följande sätt: jag skulle klistra in Katrins ickegravida mage i en ruta i paint, och en kladdkaka i en annan.

Sen skulle jag välja rutan med kladdkakan.



KLADD(kaka.) Undrar för övrigt om inte Kissie skulle bli glad om hon
fick det där att kleta i ansiktet?

Jag och min syster ser på mammas pojkar:

Jag: Lyssna! Tims mamma pratar precis som mamman i "Greveholm"
Min syster: Va? Gör hon väl inte
Jag: Jo, det hör jag absolut
Min syster: Nej, hon pratar som Anna Anka
Jag: Jahaaaaa. Det var hon jag tänkte på. Jaha

Men gud. Så noga är det väl inte?

Jag har varit hemma från skolan idag med.
FY Farao vad det är tråkigt.

Ajm klättring on the walls, som man säger.

Nu är jag ganska frisk. Och galet sällskapssjuk. Snart bjuder jag väl vår arbetslöse narkoman till granne på fika eller nåt.

Faaaaaast
Det  är nog ingen som vill umgås med mig imorgon ändå. New Moon har ju premiär. Så störigt. Jag är mindre värd än en film. Tack.

Ingen tycker om mig.
Exakt så är det.

Som Linnea sa "Nej, Rebecca. Jag orkar inte med dig, för det är new moon och jag väljer den före dig. Tycker om den mycket mer om du fattar"

.....sa hon kanske inte rikigt alls. Men ändå.

Dramadramadrama


Bra bild pappa. Vi kallar den "spöksystrarna"

I söndags bestämde Linnea och jag huxflux att vi skulle hyra en film. Skräckfilm, skrek vi i extas. Vi var så himla sugna på skräckfilm!

Ja.

Typ fem minuter senare på hemmakväll:

Jag: Titta! Fy fan! Vad hemsk den ser ut. Euw!
Linnea: Den tar vi!
Jag: Men...alltså...okej. Eller så...
Linnea: Wooooh! Titta, jäklar va blodigt. Deen! JA!
Jag: Jo, heehh. Heh. Eller så... kanske denna?

Japp.

Sen hyrde vi den här


Man ba oohhhuuu va läskig. Not.

Foki, eller "Focki" som man tydligen ska uttala det är för söt för att skriva om mens. Idag exempelvis "ligger hon hemma med m-värk"

HAHAHA! Så himla kul! Fatta vad roligt att hon inte vågar skriva "mens" i sin blogg, utan förkortar det till "m". Jag tror jag dör av skratt en smula.

Ja.

Undrar lite vad hon skulle skriva om hon åkte på vinterkräksjukan någon gång? Typ "idag så mår jag lite dåligt. Eeeeheheeeeh"

För kräks är ju inte så väldigt fresh det heller


Jag letar efter mina bröst

Tack, jag mår redan bättre.

Det är jag och Charlie

Blondinbella ska på "new moon"-premiär. (ni vet Edward och hans kompis som tycker om att glittra, lyssna på klassisk musik och klättra i träd?)

I vilket fall. Hon har köpt vampyrtänder, kvällen till ära.

Bella tror att "folk kommer skratta ihjäl sig, haha"

Vi kan ju konstatera att vi inte har samma humor

Jaha. Jag har tillbringat helgen med att ställa diagnoser på en sjuk Jonathan. Han har bland annat haft en liten släng av TBC.

I söndags berättade jag att nu får han sluta vara sjuk och faktiskt ta sig till skolan på tisdag (idag.) Och det gjorde han ju med. Väldigt bra.

Förutom den lilla, lilla detalj att nu ligger jag hemma med 39 graders feber och hostar. Jag får liksom kisa när jag skriver det här, för annars tror jag mitt huvud går sönder.

Såå inte rättvist.

(OBS! Tycka-synd-om-kommentarer uppskattas)


Jag gör mig inte riktigt på bild. Ni får Balder istället.

En dålig dag kräver en fin kväll:

1. Halv åtta hos mig
2. Ullared
3. Grannfejden

Igår berättade min morbror att svininfluensavaccinet inte är något man funderar på att ta. Det är något man tar, oavsett man vill eller inte.

Så där hade jag uppenbarligen inte så mycket att säga till om.

Han berättade även att här i Tranås tas vaccinet på så sätt att man går till en jäkla matsal, ställer sig i kö, köar i ungefär fyra timmar, för att sedan, när man är längst fram i kön ta helvetessprutan framför allt folk.

Jag upprepar: Framför. Allt. Folk.

Fatta hur pinsamt det kommer bli. Typ en miljon människor kommer se mig när jag börjar gråta, kräkas och antagligen försöker utrymma lokalen.

Nä, fy Farao alltså. Skjut mig.

Övriga filmer på barnhyllan:
1. Tandläkaren
2. Saw II
3. Hostel
5. Dracula
6. Hannibal rising

Fint upplägg av hemmakväll i Tranås, tycker jag.

Mormor tror att lösningen på allt heter svartvinbärssaft. Har man ont i magen, ja, då blir det bra bara man tar en enda klunk. Och har man sisådär 40 graders feber så går det över illsnabbt om man blandar ett glas stark svartvinbärssaft. Så himla bra.

Mormor: Ja, har man influensa så går den över direkt. Jag lovar
Jag: Mm...visst
Mormor: Det är säkert! Det är för att det är så mycket c-vitaminer i
Jag: Okej. Då funkar det med apelsinsaft med eller?
Mormor: Njaaa, alltså det är nog nåt särskilt med svarta vinbär
Jag: Som till exempel?
Mormor: Man blir frisk av dem

Ja, men eller hur? Mirakelbär.

Jag och Linnea skulle beställa lökringar på burger king:

Jag: En liten lökringar också
Bkkille: Nä, alltså det finns inte längre
Jag: Va?
Bkkille: Nej vi har bara mellan och stor

Jaha?

Vad tror han liksom? Att jag ska ta en stor då? För det vore väldigt ologiskt. Ba "jaha, ni har ingen liten, bara mellan och stor? Då måste jag tänka. Ta en stor"

Och varför heter inte mellan liten?
Så sjukt störigt

Malin Wollin har nog inte en enda åsikt som jag håller med om. Hon bara spyr ut den dummare meningen efter den andra, hon är verkligen helt blind.

I hennes senaste krönika skriver hon att hon äger sina barn till den dag de fyller 18. Fram till dess bestämmer hon hur de ser ut, hur de ska vara och vad de ska göra.

Men åh vilken tjänst hon gör barnen!

Hon skriver exempelvis att hennes barn inte ska få sminka sig innan de fyller 18. Det är ju verkligen jättebra att säga till sjuttonåringen att mascara är strängt förbjudet. Skitbra idé där, fotbollsfrun. Malin lyckas med att framstå som en slags Hitlermamma, om det nu är det hon vill.

Inte så att jag tänker kleta foundation i ansiktet på mina barn när de fyller tre. Men ni förstår vad jag menar? Det finns väl nåt lagom? Eller?

Det är skillnad på att "äga" och att "ta ansvar"

Läs krönikan här

Idag är det öppet hus på min skola. "Åh, vad trevligt" utropar alla mormödrar. "Åh, fy fan vad jäkla vidrigt" säger vi elever som helst av allt vill sova.

Men det blir säkert bra. Jättekul.

Vi ska titta på lökrötter i mikroskop. Kan det bli annat än roligt då!?

(Obs! Mycket viktigt att det är toppen av lökroten.)

Sist vi tittade på lökrötter var det en tjej i min klass som hittade jättefina celler. Min lärare blev helt salig och började nästan gråta.

"Åh! Det här är verkligen sååå stort! Jag har inte sett nåt sånt här på flera år. Jag måste spaaara den här rotbiten! ÅH! Tre DNA-molekyler på samma bild!!!"

Man ba okej men ta det lugnt så du inte dör liksom.

Sen frågade en i min klass om man inte har 23 kromosompar var. Då förklarade jag att det här är en lök. Och att lökar och människor inte nödvändigtvis måste ha samma DNA.

Jag hade en poäng där, erkände han.

Calle och Mariette var såå bra!
Och Reza var skitbra!
Erik är så jäkla bra jämt!
Eddie var duktig. (och snygg)(liten detalj bara)(!)
Tove är cool!

ALLA VAR SÅ HILMA BRA!


Nu funderar jag på att eventuellt föreslå ett idolkoncept där ingen åker ut.


Kul att när man googlar "eddie idol" är han typ naken på alla bilder

Jag tvingade mamma att köpa rosa toalettpapper.

Ja, precis. Kul va?

När jag öppnade förpackningen tyckte jag mig kunna känna en svag doft av jordgubb, alternativt smultron. Men det kan även ha varit inbillning.

Nu ska jag vänta på idol, Elin, Nina och Angelica.
Vem ryker ikväll tror ni? Calle hoppas vi på.

♥

Agnes har brytit benet. 
Nu tycker vi alla att vi är väldigt roliga när vi drar till med ett:

"höhö, Agnes. Ska vi tävla till cafeterian?"

Eller:

"Meeeh, Agnes! Kan du skynda lite! Hehe"

Eller:

"Haha. Oj, Agnes, det är bäst att du börjar gå nu, vi börjar om en timma"


Men egentligen är vi ju inte roliga alls. Vi är skittråkiga människor som drar samma skämt som alla andra när någon har skadat benet. So not orginellt.

Det är ungefär som den här grisgrejen. Nu kan man liksom inte ens hosta lite innan någon finurlig typ ska komma med sitt "haha, det är nog svininfluensan"

-JASÅ? DET ÄR DET NOG SÄGER DU JA?
Men guud vilket roligt skämt alltså. Jag skrattar ihjäl mig.

Du kommer nog få nobelpris i humor senast 2012.
Verkligen jättefyndigt av dig.

NOT.


Typ såhär road blir jag

Tusen tack till Frida som hjälpte mig med min design!

Jag är jättenöjd!

---

Idag är det fredagen den trettonde. Därför tycket jag inte att det verkade så värt att plugga till litteraturhistoria-provet. Det kommer ju gå skit ändå liksom.

Saker jag gjorde istället:

1. Tittade på "halv åtta hos mig"
2. Tittade på "mammas pojkar"
3. Tittade på "Glee"

Annars är inte tv riktigt min grej

Det är helt seriöst det roligaste som går på TV nu. Serien består visserligen mest av tuttar, skitsnack och idioter. Men ändå. Så jäkla värt.

Jag älskar att mamman kom till sin sons dejt och ba "varför pussade du flickan på ansiktet? Varför? Jag blir ledsen. Du måste tänka. Inte pussa alla på ansiktet"

Sen sa sonen till sin mamma att hon måste "chilla." Mamman lovade absolut. Då frågade sonen om mamman visste vad "chilla" betydde. Det visste hon inte.

Då förklarade han att det betyder "du måste ta det lugnt"

Pjjuuuh! Vilken tur att han sa det liksom.

Annars kanske jag hade gått iväg och börjat vissla isländska folkvisor om någon bad mig att "chilla." För man vet ju faktiskt aldrig.

Kunde blivit pinsamt.


Tack bobby

Idag skulle vi bestämma tid för utvecklingssamtal.

Plötsligt hör jag mig själv utbrista att "åh, vad bra! Jag har sovmorgon till halv tolv på fredagar. Då passar det perfekt med ett litet utvecklingssamtal klockan åtta på morgonen där innan. Vad trevligt."

Öh!?

Alltså, vart är mina kompisar som ska stoppa mig från att göra dumma saker? Exempelvis boka in möten med lärare mitt i natten. (i gryningen)

För jag vet ju uppenbarligen inte vad jag säger


Flicka-med-psykat-leende-som-inte-vet-vad-hon-säger

För mormor är det här med mobiltelefoner fortfarande väldigt nytt. Att inte behöva slå in telefonnummret på en snurrbricka är ballt, tycker hon.

Mormor: Hej! Det är jag som ringer. Från min mobil då
Jag: Jaha, hej?
Mormor: Alltså, jag är inte hemma, det behövs ju inte. För jag ringer från min mobil
Jag: Okej
Mormor: Jag tänkte om du kanske ville följa med mig hem. Det är ju så lätt att fråga när man har en mobil som man kan ringa ifrån även att man inte är hemma
Jag: Mmmm
Mormor: Och nu jag ändå har ringt dig från min mobil så kan jag ju fråga det
Mormor(till sin kompis): Jag pratar med Rebecca i min mobil, vänta lite. Det är så praktiskt med mobiler
Jag: Okej, jag kommer
Mormor: Bra, då trycker jag bara på den här röda luren här på min mobil så stängs väl mobilen av eller?
Jag: Ja
Mormor(för sig själv): Bra grej det här, mobiler

Lilla mormor

Inatt drömde jag en konstig dröm.

Jag var med kompis i skolan, det var bara vi där av någon anledning. Plötsligt blev det lite som i en film, ni vet. När allt är ljust och roligt, men sen händer det nåt och bilden blir svartvit och det börjar spelas sorgsen musik i bakgrunden. Typ så blev det.

Samtidigt kom min lärare in i klassrummet, satte sig på en bänk brevid min kompis och bad mig sätta mig mitt emot. Min lärare berättade att de hade kommit fram till att jag var för underlig för min kompis, och det var nog bäst om vi inte umgicks mer. För jag hade dåligt inflytande på honom, tydligen.

Min kompis nickade insatt och jag fick fram nåt "eh...okej?"

Då sa min kompis att vi kunde ju vara brevvänner, om jag absolut ville.


Man ba "tack men det är nog bra ändå"
Och moget att dra in läraren sådär.

Jag tittar på grannfejden. För er som har ett liv och inte gör det ska jag förklara vad det handlar om:


I början är grannarna osams och säger att de aldrig mer kommer prata med varandra och att enda lösningen är att någon måste flytta.

Bråket börjar till exempel med att någons kaniner har rymt in på grannens tomt. Och då blir grannen arg och anmäler den andra grannen till socialen för vanvård av barn. Då blir den andra grannen ännu argare och sätter upp hatlappar på ica-nära. Då kontrar den andra grannen med att skicka anonyma hotsms till sin granne. (wooh)

(Sen blir de sams i slutet och lagar ofta mat tillsammans.)

Så jäkla värt program

Rabih åkte ut. HURRA! Ja vill gömma mig under täcket bara jag ser honom. Sorgligt men sant. Han ser ut som en liten teddybjörn och låter som en...femåring.


I aftonbladet idag.

Okej Rabih, lilla snuttepluttvännen. (han är ju snuttig. På ett dåligt sätt)

Så här va:
Jag tror snarare på "sen jag började sjunga har jag fått duscha ensam"

Men det är okej, aftonbladet. Alla fumlar lite med bokstäverna ibland.

Jag veeeeeeeeeeet.

Jag har inte bloggat sen i fredags, nej. Och jag har inte glömt bloggen. Bara struntat totalt i den, om jag ska vara ärlig. Ska jag inte det så har jag haft problem med internet...................

.............eh. Ja.

Jag återkommer när jag har något att komma med.
I morgon, gissningsvis.

Night!

GAAAAAAAAAAAH!

Tills dess ska jag ha klarat av flera kurser. Och jag har jääättemycket efter mig.
Kan tiden bara sluta gå så förbaskat snabbt. Tack.

Snart kommer jag gå i pension, få barnbarn (eventuellt barn först) börja spela boule och till sist dö

Maggan om det här inlägget



Alltså. Det behövs inte:

Vi satt i hallen i fredags (vet inte varför, men vi tillbringar mycket tid i hallen. Trevligt ställe.)(Och så säger de att det inte finns "ställen för oss ungdomar att hänga på. Nä, eller huuuur)

Ja. I vilket fall:

Jonathan: MEEH! Sluta glo på min...!!!!
Jag: Va? Vad gör jag?
Jonathan: JAG SER JU VAD DU TITTAR PÅ!!!
Jag: Öh, ja. Ditt knä typ
Jonathan: Ja?

Ser ni. Jag behöver inte bekräfta något.
Det gör han själv. Hela tiden.

Jaha. Då glömde jag bort bloggen idag med.

Idag har vi haft föreläsningar hela dagen. Sjukt tråkigt verkligen. Så tråkigt att vi råkade glömma ett av passen. Bara sådär. Himla otur faktiskt.

Nog om det.

Sen var det äntligen slut. Jag upptäckte då att när jag har klarat en dag utan mat blir jag lite som en tremånaders bebis som inte heller har fått mat på länge.

Klängig, tjatig och rädd för att bli lämnad ensam.
Typ "bäääääär mig"

Piiiiinsamt

Konstigt att jag inte började lipa huxflux.

Då kände jag att det nog var dags att gå hem

Idag var det verkligen ett jobbigt avsnitt. Inte sådär så man behövde sitta och grina en timma i sträck. Mer att jag inte kommer släppa det här på hela natten.

Jag går natur, och ibland känns det som om alla ska bli läkare.

Själv känner jag väl att jag kan lämna över det yrket till de som lämpar sig, orkar och vill. Anledningar till att jag inte borde satsa på en läkarkarriär:

1. Jag får panik om någon sätter en potatisbit i halsen

2. Känns inte helt optimalt att kräkas varje gång man ska ta ett blodprov

3. Om det någon gång kanske råkar komma in en patient med ett litet sår som kanske, möjligtvis behöver sys, ja, då skulle jag behöva lämna huset

4. Det är bara en liten detalj, visserligen. Säkert inget viktigt


För övrigt undrar jag om alla läkare ser ut som greysläkarna?
Då skulle jag eventuellt kunna tänka om

Vi skulle spela kort:

Min syster: Ska vi spela kort och lång? (ett konstigt kortspel som typ alla kallar något annat)
Jag: Vad sa du?
Min syster: Kort och lång
Jonathan: LÅNG!
Min syster: Va?
Jonathan: Ja, lång
Min syster: Vadå lång?
Jonathan: Amen jaha... jag trodde ni frågade...

Jaha. Där förklarade ordförande i intresseklubben mötet öppnat.
Not.

Igår var jag på nån luciagrej ju:

Jag: Kan jag få en penna?
Fia: Jag ser ingen
Jag(till en tjej vid andra sidan bordet som sitter och tittar på en tavla med en kille på): Kan jag få en penna?
Taveltjejen: Alltså. Tycker inte ni att Jesus ser lite homogay ut på den där bilden?

Ja, jo. Kanske det.
...

Och nej. Jag fick inte bli nån lucia. (Pjuuh) Och den enda som är ledsen för det är nog mormor. Men jag sjöng faktiskt, och det var ovanligt för att vara jag.

Tydligen har jag en stabil och klar röst. Men med en särskild ton som är väldigt svårmatchad då man ska sjunga 7 tjejer ihop.

Jag har ingen aning om vad det betyder.
Men jag antar att "särskild" och "svårmatchad" är något man vill vara?

När jag kom hem från skolan var jag jättetrött. Mådde illa och frös. Gick och la mig. Vaknade med 38,6 i feber. HURRA! Kul.

Till svininfluensan: KOM OCH TAAAAA MIG!!!

Jag väntar. Små vanliga förkylningar är ju heltöntigt nowdays

Telefonen ringde just:

Jag: Ja, Rebecca?
Hon: Hej. Jag har fått in några förslag på dig till luciakandidat här
Jag: Jaha...oj
Hon: Ja, så om du kan komma ikväll klockan åtta, det blir bara du och jag
Jag: Alltså...oj...okej...
Hon: Så du är där då?
Jag: Öh...eh...mmm....visst
Hon: Kanon! Då ses vi

SA JAG JUST JA!?!?!?!

Jeez. Jag måste vara psyksjuk på riktigt.

Jag har hicka.

Mamma sa att om man trycker ihop tummen med lillfingret så slutar man hicka bums. Då frågade jag hur länge man behövde stå så. Tills hickan tog slut, svarade mamma. Efter 10 minuter orkade jag inte längre.

Då kom mamma med den brillianta och inte alls 250 år gamla idén att jag skulle dricka ett glas vatten. För då skulle hickan absolut gå över i ett litet nafs.

Nej. Det. Funkade. Inte.

Jaha. Kul. Jag lider säkert av kronisk hicka.

GAAAAAAAAAH!
Nu kommer jag eventuellt kräkas...
...och få värsta magmusklerna.

Fatta vilken genial kombo!
(om man siktar på size 0 då.)

Vissa facebookgrupper är verkligen total meningslösa. Exempel på detta är "vi som tycker om äpplen" "vi som tycker att julkalendrarna var bättre förr" och "Kissies fanclub"

Nu har jag dock hittat den ultimata gruppen. Jag får äntligen känna mig förstådd. Ja, nästan normal skulle man kunna säga. Jag älskar personen som startade den gruppen.

"Vi som alltid är ute i sista sekunden, fast vi hade gott om tid från början"

Så himla bra! Liksom, idag vaknade jag klockan sex, skolan börjar klockan åtta. Jag var i skolan ungefär 08.25. Och då hade jag inte hunnit byta om än.

Visserligen var det bara idrott idag, så det räknas knappt. (man får vara nöjd om jag tar mig dit alltså.) Men ni fattar principen.

VÄRLDENS BÄSTA GRUPP!

Vanligt samtal hemma hos min mormor:

Mormor: Åh vad jag skulle vilja ha en katt
Jag: Men köp en katt då
Mormor: Nej, det blir bara så sorgligt
Jag: Vadå?
Mormor: När den dör kommer jag bli så ledsen

Sådär är det va? Sådär tänker många? Jag förstår inte vad som blir bättre av att ta ut sorgen i förskott. Jag förstår verkligen inte.

Läst på en blogg alldeles nyss:
"Det här var sista gången jag kom så nära inpå en människa. Jag ska aldrig mer bry mig om någon, för det blir bara jobbigt när det händer något"

Då börjar min hjärna gå på högvarv. Det finns aldrig bara en sida av något, tänker jag. Ja, mormor. Katten kommer dö. Katten kommer bli sjuk. Katten kommer troligtvis bita dig också. Men katten kommer även vara det där sällskapet som du alltid säger att du vill ha när det är mörkt.

Man ska inte bry sig om någon för det blir bara jobbigt när det händer något?
Jo, det är ett sätt att tänka. Det vore väldigt lätt att ha en umgängeskrets på 60 personer och inte riktigt känna någon av dem. Att liksom bara ha dem där när man vill höra nåt roligt och sedan gå hem när det blir tråkigt.

Då skulle man slippa se personen i ögonen som kanske hade den där katten som dog. Man skulle helt enkelt kunna vandra vidare till någon annan i skaran och välja att lyssna på hon som berättar om sin nya kattunge som "ba e sååå sööt."

Ja, det är ett alternativ. Det kan man göra för att slippa ta tårarna från tjejen vars katt har dött. För det är inte roligt, naturligtvis. Man vill att alla runt omkring en ska vara glada. Helst hela tiden. Och aldrig vara ledsna.

Men det är ganska oundvikligt. Och när katten dör, då gör man det där valet. Antingen går man till nästa, lyckliga människa i gruppen och slipper bry sig, för sorg är så jobbigt att handskas med. Eller så konfronterar man tjejen som just begravt sin katt, tar tårarna på tröjan och blir närvarande.

Det blir nog jobbigt vad man än väljer.

På en annan blogg läste jag:
"Det värsta som finns är att se någon man tycker om ledsen"

Nej, vill jag kontra med.
"Det värsta är att veta. Veta men inte se."

Det jag ville komma fram till var väl ungefär:

Katten kommer dö. Men den kommer leva också.
Och man kan inte välja enbart ett alternativ. Det gäller att kunna handskas med båda. Det funkar inte att gå in i en relation och bara närvara när katten leker, är ren i pälsen och äter som den ska.

Köper ni katten?


(Undrar om ni förstår min jämförelse med katterna...)
(som lika gärna skulle kunna vara MVG/IG på prov...ni fattar?)

Det finns EN bild på mig sen trosdagen. Jag är inte precis den som frivilligt studsar fram framför kameran. Eller ofivilligt. Ni kan få den.

Först tänkte jag klä ut mig till ett spöke.
Sen tänkte jag klä ut mig till fågel.

När jag fick se de svarta kråkvingarna bestämde jag mig för att bli ängel.
Bah sådär liksom. Ängel va. Svart ängel. Med rött läppstift.

(Om ni tuperar hela håret och kletar smink i hela ansiktet borde ni eventuellt ta itu med detta samma kväll, alltså inte vänta till klockan två dagen efter)(om ni inte VILL bli skalliga förstås)(eller få röda utslag i hela pannan)

Ja. Annars var det inget.

Copy till kommentarsfältet: Åh! Vad snygg du är underifrån sådär.


Bild stulen från Angelica

Igår tittade vi på film.

Det var en tecknad film som handlade om en docka som kom till en extrafamilj via ett hål i väggen. Extrafamiljen hade knappögon. (viktig detalj, tydligen) Sen fick hon vara med i en cirkus med två tjejer som gömde sig i tjocka kroppar.

Hon fick även äta hur mycket rosa sockervadd hon ville. Hennes kompis kunde inte äta, för hans mun var ihopsydd. Till slut kom hon hem till sin riktiga familj som inte ens hade märkt att hon var borta. Pjhu!

Ja.

Note to self: Låt aldrig mer Jonathan välja film

När vi skulle åka till Spanien i somras hittade jag den här runstenen på Arlanda. Känns inte som ett helt okej budskap att sprida på flygplatser. Eller någon annanstans.

Men det kanske bara är jag

Såg ni han som friade till sin flickvän i idol? Sååååååååååååååå gulligt.

Ja.

Min syster sa direkt att "REBECCA!!! KOLLA! HON SER UT SOM DU JU!"

Sen kommer en text med hennes namn upp, Rebecca.

När jag sedan loggar in på publishme hittar jag det här:



Jag är tydligen lik alla
1. Bonde-söker-fru-Emma
2. Idol-Anna
3. Idol-Erika
4. Hon som blev friad till på idol
5. Nån Samantha nåt, fick jag nån kommentar om för ett tag sen

Vem ÄR jag egentligen???