Nu drar jag iväg och möter upp Olle och Gustav för att hyra en film. (antagligen den blodigaste vi kan hitta, med så många vapen som möjligt och som slutar med att alla dör...)

Försökte ta en bild för att visa er mitt nya Linne från Kandeeshop. Men det går ju för farao inte. Blir tokig. HUR kan Kenza och de andra se så naturliga ut samtidigt som de poosar sig sönder och samman? Jag försökte verkligen vara seriös, de första hundra bilderna.

Ex:



Men sen blev det såhär ändå, som vanligt:





Alltså ALLVARLIGT talat (ursäkta alla betonade ord i detta inlägg, men känner att jag verkligen måste FÅ FRAM vad jag MENAR) känner inte sig alla dumma när de står ensamma i sitt rum och försöker vara snygga framför en jäkla dator? Det måste de ju. Hur kände sig Kenza när hon tog denna bild tillexempel? Säkert inte alls dum och bortkommen...

Värsta: Vaknade klockan halv fyra och kunde inte somna om. Hade så SJUKT ont i munnen på grund av en visdomstand. Så ont att jag tänkte sjukanmäla mig och gå till tandläkaren TROTS att jag i stunden var helt säker på att han skulle dra ut eländet på en gång och så skulle jag behöva gå runt och tugga på bomull i en vecka för annars skulle jag förblöda.

MEN-SNÄLLA-INTE-IGEN: Tibuktu och flickan med den förbannade jävla kråkjäveln. Jag kör mycket bil i jobbet, och idag har mix megapol spelat den låten typ 190 gånger. En gång till och jag är rädd att jag kommer köra av vägen. Med avsikt.

VILL HAA: En dvärgsilkesapa

Äntligen: Obama.

Varför?: Varför har alla pensionärer sitt bröd i kylskåpet? Och varför har de sitt smör framme på köksbänken? Fattar de inte att det är helt ologiskt?

Skulle-väl-vara-trevligt-att: Ha en såndär snajsig strandkropp som de där som cirkulerar på facebook just nu. Men sen ba äsch, nej. Skulle väl vara trevligt med en till nutellasmörgås också. Och man måste ju prioritera.


En fullt fungerande strandkropp. Visserligen med visa delar som hoppar lite som de vill när man springer osv. Men fortfarande fullt fungerande.

Var ute och gick med musik i öronen förut. Precis innan hade jag läst i mormors tidning om en man som blev biten av en kamphund i det området, hunden hade rymt och det framgick inte i texten om den har kommit tillbaka eller inte. Detta gick jag alltså och tänkte på...

...när en cyklist cyklar förbi och jag, helt säker på att det är den blodtörstiga kamphunden, brister ut i ett gapskrik. Vi snackar inte prinsesskrik á la törnrosa här utan ett äkta "jag-fruktar-för-mitt-liv-illvrål."

Ville dö när jag insåg vad jag gjort. Tänkte i chock att jag nog kunde rädda situationen genom att i alla fall skratta åt det. Varpå jag slutar skrika och istället försöker mig på att skratta lite nervöst.

Om det funkade och cyklisten stannade och skrattade åt det hon med?

Nej inte direkt.


Mysko tjej försöker gestalta skam.

Gick igenom min bildmapp på datorn och hittade bland annat detta:




20, respektive 21 år gamla... Kul när man ska visa kort för barnbarnen liksom. Jättekul. Inga vippiga klänningar på ängar så långt ögat kan nå.

Jag beställde en bikini idag. Eller, jag beställde två stycken likadana för jag vet inte vad jag har för storlek. Nu blev jag lite fundersam på om jag verkligen får skicka tillbaka en bikini? Kul annars att sitta där med ett par trosor i 36 och ett par i 38. Plus en bh i a-kupa och en i b.

Vad jobbigt det är förresten att inte bara alla kläder kan vara exakt likadana i storleken!!! På cubus, till exempel, där blir jag knäpp. Har två par byxor i 34 därifrån, men jag har även testat 38:or jag inte kommer i. (och då fungerar mitt psyke så att då provar jag inte en storlek större, hur fina de än är.)

En annan sak jag har gjort idag är att gå runt och sakna Åsa som befinner sig i Usa. Vad är grejen med att sprida ut alla länder sådär? Dessutom blev hon tydligen biten av en spindel igår och sedan dess har jag gått runt och undrat om hon har dött eller vad det är frågan om för hon har inte svarat på facebook.

Eventuellt måste jag åka dit och ta hand om henne för innan hon åkte hade jag utfrågning med bland annat följande frågor:

-Kommer du hem om jag ringer och säger att jag har två månader kvar att leva? (svar: ja)
-Kommer du hem om jag ringer och säger att jag har ett år kvar att leva? (svar: ja)
-Kommer du hem till min begravning om jag dör? (svar: mmm...jag tror det)

Så det kan hända att jag snart får köra tvärfort ner till stockholm och sedan ta första bästa plan. Men jag hoppas på inte.

På kappAhl:

Tjej: Vart var det ni skulle? Till Berlin eller?
Kille: Ja, precis. I fyra dagar
Tjej: Jaha, ska ni till östberlin eller västberlin då?
Kille: Va? Både och antar jag
Tjej: ...ja...ha?
Kille: Ja, alltså, muren är nere, det vet du va?
Tjej: Är du verkligen säker på det?
Kille: Hahahahah. Ja?
Tjej: Okej...

Jag kom precis hem efter att ha spenderat valborg i Göteborg hos Jonathan. Det var bra, såklart. Det är det alltid med honom. Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna så fina vänner som jag har, jag tycker om honom ruskigt mycket!

Hur som helst. Hemresan var fruktansvärd. Jag höll på att kissa på mig, seriöst, det var det sjukaste jag har varit med om. Satt och paniksjöng med i låtarna på radion och knep av allt jag var värd. Precis när jag började fundera ut planer på hur jag skulle kunna dölja ett par blöta byxor (på riktigt, en minut till och jag hade verkligen kissat på mig) stannade bussen i Aneby och jag skenade ut och kissade länge bakom närmsta lilla minibuskage. (Jag är inte säker, men jag tyckte mig se bilar forsa längs med gatorna, barn simma för sina liv och träd ryckas upp ur marken till en följd av den plötsliga flodvågen.)

Nu är jag i alla fall hemma i lilla Tranås igen. Skönt att slippa gå vilse och sådär, men jag saknar redan han den där som jag kallar min bästa vän. ♥


En annan gång i Göteborg. Jag hittade en jättestor groda.

Jag: Jag drömde att Matilda kom hem inatt...

Kroppen är ju i de flesta fall en väldigt imponerande skapelse. Till exempel vet vi utan att någon har lärt oss det, att en viss känsla betyder att vi måste gå och kissa, och en annan att vi måste ha något att äta.

Idag har jag jobbat min tolfte dag i sträck. Inte så farligt, men har ändå sett fram emot den här kvällen. En ledig kväll och en ledig dag att se fram emot, en oplanerad dag.

Jag har den senaste tiden haft fruktansvärt svårt att planera saker. Det räcker att någon frågar "är du ledig på lördag?" och jag måste svara ja, och då får frågan "men då kan vi väl ses eller? En fika eller något?" Jag får panik, blir helt skakig och börjar nästan gråta.

För att någon vill träffas.

Jamen det är ju helt normalt.

Jag kan gärna träffas om någon säger till tio minuter i innan. Det är just det här med att planera en vecka i förväg som jag blir tokig på. Jag kan väl inte veta vad jag vill om en vecka liksom?

Hur som helst. Har en ledig kväll. Och jag vet inte vad jag ska hitta på. Vet inte vad jag ska göra imorgon heller. En hel dag att göra ingenting på?

Nej ni. Ledighet är överskattat.


Varsågoda. Här får ni en välspelad och älskad "gammal" låt.

Tant: Vet du vad det är tuppen gör när den står på ett ben?
Jag: Nej?
Tant: Nähä, men då ska du ta reda på det och sen kan du glänsa inför dina arbetskamrater.
Jag: Jaha, men vad gör den då?
Tant: Den lyfter upp det andra benet

....

Tant: Hörde du den där hunden som skällde så väldigt föru? Han stod bakom huset du ser där. Vad hette han?
Jag: Ja, inte vet jag, vi får väl fråga
Tant: Vad ska vi fråga?
Jag: Ja, vad hunden hette
Tant: Han hette ju Vad, det sa jag ju. Hehehehe.

Undrar hur mycket hyresvärden skrattade åt sig själv när han satte upp den här skylten. Hade det varit jag hade jag i alla fall skrattat sjukt mycket.

Konstigt det där förresten. Saker man själv gör behöver inte vara särskilt roligt alls för att man ska ramla ner på golvet och skratta sig sönder och samman.

Vad jag sitter och ruvar på?
En äggmacka.



Och te.

Jag tycker egentligen inte om te, det är tanken på te jag tycker om. Te och brasor och kalla nätter och att få svara "näe, inget särsklit, sitter och tar det lugnt med en kopp söderte bara" när någon frågar vad jag gör.

Precis som att jag tycker om tanken på våfflor, pannkakor, kaffelatte och Jane Austen-böcker. Jag vill att det ska vara sådär filmaktigt och mysigt. Men egentligen är det bara kladdigt, äckligt och långtråkigt.

Som vin. Jag tror faktiskt inte ens att välbetalda vinkännare tycker om vin.

En av de värre bilder som har tagits på mig. Jag ser ut som en hippie som tvättar håret med ägg, är vegan, vägrar använda preventivmedel samt låter katterna sova i sängen.

Vet inte varför men den bilden ger mig rysningar. Ser ut som en sådan som har tolv barn och är mitt uppe i inspelningen av familjen annorlunda.

Tur då att den bilden följs av denna, inte fullt så präktiga.